Krönikan: Hur något oskyldigt blir korkat
AIK hade träningsledigt i måndags. Dulee Johnson valde att utnyttja söndagskvällen till en vända på stan. Tämligen oskyldigt i sak. Tämligen korkat givet historien.
Låt mig för sakens skull tydliggöra att jag inte har några betänkligheter kring Dulees förmåga på fotbollsplanen.
Dulee är en grym innermittfältare.
Punkt.
Därutöver finns ett par andra vinklar att ta i beaktande: Är det okej att dricka under säsong? Är det mer eller mindre okej att dricka om det är träningsfritt dagen efter? Har Dulee ens druckit?
Att alkohol inte har en positiv fysiologisk inverkan på en kropp som behöver återhämtning kan nog de flesta vittna om. Skulle det därmed inte vara okej att dricka under säsong? Jimmie Tamandi har testat vägen tidigare, dessutom i Borås av alla ställen, och supporterdomen lät inte vänta på sig. Min personliga reflektion är att vuxna människor, elitidrottsmän tillika, borde vara myndiga nog att göra bedömningen själva. Jag är också övertygad om att det är AIK:s alkoholpolicy; med andra ord att den inte finns.
Frihet under ansvar alltså.
Och jag är dessutom säker på att det är en fullt tillräcklig icke-policy.
En förmildrande omständighet skulle också kunna vara faktumet att det vid tillfället var träningsfritt dagen efter och över en vecka kvar till nästa match. Så länge AIK:s anställda gör vad de har betalt för, att komma väl förberedda till jobbet och sköta sig på detsamma, borde man också ha relativt få synpunkter hur spelarna spenderar sin fritid. Det har även jag.
Det sista frågetecknet att räta ut är om Dulee ens har druckit? Han kan, för allt vi vet, ha druckit smaksatt mineralvatten på The Lab? Eller läskeblask för den delen?
Svaret är att det inte spelar någon roll. Det spelar ingen roll överhuvudtaget. Dulee må ha varit full, nykter, ledig eller i tjänst, betalat själv eller med någon annans kort. Oavsett tillhör han AIK – Sveriges mest bevakade fotbollsklubb. Oavsett har Dulee en historik som ger utrymme för absolut inga snedsteg. Inga som helst. Därför borde han veta bättre. Därför borde han förstå att det inte finns något antagonisterna hellre vill än att det ska gå åt helvete; för klubben i allmänhet, eller ur ett kvällstidningsperspektiv, honom själv i synnerhet.
Mot den bakgrunden är det djupt beklagligt att Dulee visar denna brist på omdöme. Inte främst för att det sätter medialt fokus på honom själv. Hade det varit den enda konsekvensen hade det varit ett beslut han själv hade kunnat ta och problemet hade också varit isolerat till honom som person. Däremot är det ett agerande som utsätter truppen för publicitet den gärna klarat sig utan. Det tar fokusering och energi från det som är viktigt och förflyttar den till det som är oviktigt. Det är rent ut sagt egoistiskt.
I allt detta finns ändå ljusglimtar. Som allt som ofta även denna gång i skepnad av Björn Wesström. Hur han hanterat situationen externt är en PR-mässig våt dröm. Hur han hanterar det internt vet vi inte. Men jag tror att han gör det med en kombination av auktoritet och hjärta som han ger sken av att kunna kombinera. Jag tror Björn Wesström kan få ordning på Dulee Johnson. Och jag tror att när det är gjort kommer vi vara redo att slåss för guldet.
Tills dess ber jag bara Dulee att hålla sig till det han är bra på – att spela fotboll.