Ge Kalle Svensson och Tuomo Turunen chansen!
Hur länge ska man vänta på att ge Kalle eller Tuomo chansen från start? När ska de ges de förtroende som krävs för att kunna prestera på den nivå de förväntas kunna göra?
Med Pontus Wernbloom såld till AZ Alkmaar och Robin Söder långtidsskadad försvagades Blåvitts offensiv rejält. Att Robin Söder skulle gå sönder kan man knappast kalkylera med, men att Pontus Wernbloom skulle lämna kan inte anses som en skräll. Ersättarna offensivt heter Elmar Bjarnason och Hannes Stiller. I en alldeles utmärkt krönika på anglarna.se, skriver Marcus Toremar om hur Blåvitt misslyckats att fylla de offensiva luckorna efter Söder och Wernbloom. Eller rättare sagt inte agerade i tid! För visst kunde man gett Bjarnason mer tid komma till sin rätt i Blåvitt och på Kamratgården, istället för att hatta fram och tillbaka med Jakob Johansson, Thomas Olsson och Nicklas Carlsson (!) i Wernblooms roll, mellan mittfält och anfall. För det här handlar inte om att döma ut varken Bjarnason eller Stiller, de har båda visat prov på sina kunskaper. Kritiken måste istället riktas till trion Mild, Rehn och Olsson som inte varit ödmjuka nog vad gäller insikten om truppens klass och bredd.
Nu tillhör jag dock de som tror att vår offensiv är på väg att hitta tillbaka till den fantastiska vårformen, om en i en långsam takt. Hysén gör mål igen, Selakovic vågar utmana från sin kant och komma till inlägg och Bjarnason visade, om än bara stundtals, att det finns mycket fotboll i hans isländska kropp. Visar Thomas Olsson samma vilja och engagemang framöver, kan hösten utvecklas till något väldigt trevligt. Bekymret, som jag ser det, är defensiven. En backlinjen bestående av Hjalmar Jonsson, Ragnar Sigurdson, Mattias Bjärsmyr och Adam Johansson stod emot nästan allt under våren. Med Adam Johansson långtidsskadad och Mattias Bjärsmyr såld är försvaret helt klart i gungning. Adam skadade sig mot AIK borta, samma match som skulle bli Bjärsmyrs sista, men som han fick stå över efter en skada.
På de första 13 matcher av Allsvenskan släppte Blåvitt in endast 8 mål. Det blir ett snitt på 0,62 mål/match. Imponerande! De senaste 5 matcherna, från AIK till senast mot ÖIS har man fått kapitulera 7 gånger. Det blir ett snitt på 1,4 mål/match. Anmärkningsvärt, minst sagt. Det är svårt att inte förklara det på något annat sätt än att Adam och Bjärsmyrs frånvaro spelar en mycket stor, för att inte säga avgörande, roll. Återigen måste frågetecken riktas åt trion Mild, Rehn och Olsson för att rätas ut. Återigen kan man inte förutspå Adams allvarliga skada och att han ersätts av Erik Lund är givet. Erik Lund är ung, lovande och duglig, men inte i närheten av Adam Johansson när det gäller det offensiva spelet eller erfarenheten. På försvarssidan har man inhandlat finska löftet Tuomo Turunen, med imponerande meriter från U21-landslaget. Turunen kastas in i startelvan mot Hapoel Tel Aviv för att sedan förvisas till läktaren mot Häcken och sedan finnas på bänken mot ÖIS. Som om det inte vore märkligt nog, så envisas man med att låta Hjalmar Jonsson bilda ett helisländskt mittbackspar med Ragnar Sigurdsson på både Turunen och Kalle Svenssons bekostnad. Kalle Svensson, ja. Hans öde i Blåvitt i år är en gåta. Att han kommer med sargat självförtroende från Caen och med skador och sjukdomar i bagaget, det vet vi om. Men att han inte får spela en enda match från start får både ett och två ögonbryn att höjas. Kalle Svensson togs ut till VM-truppen 2006 och sågs som en av landets största försvarstalanger. Turunen anses idag vara en av Finlands främsta backar och togs i dagarna ut till a-landslaget. Varför, med en sådan talang i allt mer mager trupp, fortsätter man envisas med Hjalmar Jonsson som mittback? Inget ont om Hjalmar, men Kalle Svensson och Tuomo Turunen smäller högre alla dagar i veckan!
Hur länge ska man vänta på att ge Kalle eller Tuomo chansen från start? När ska de ges de förtroende som krävs för att kunna prestera på den nivå de förväntas kunna göra? De har både köpts in med stora förväntningar och förhoppningar och lär inte utvecklas av att sitta på bänken, eller komma in anfallare, som Kalle fick göra i derbyt senast. Firma Rehn och Olsson har vågat, vågat, vågat sen första dagen. Man har petat erfarenhet och mättnad mot ungdom och hunger. Varför fegar man nu helt plötsligt och väljer det halvdugliga alternativet Hjalmar Jonsson före Kalle Svensson eller Tuomo Turunen? Den frågan måste få ett svar, måste rätas ut. Först när försvarsspelet fungerar igen kommer Blåvitt bli den vinstmaskin som körde över sina motståndare gång efter annan på Ullevi under våren. Om man inte ger Kalle eller Tuomo chansen, kommer de defensiva problem att fortsätta och vi kan se SM-guldet rinna oss ur händer på ett väldigt onödigt sätt.
