Vi tycker om MFF: Det enda jag ser fram emot är att höra hur klubben utvärderar säsongen
Veckans panel svarar på frågor om den närmsta framtiden, varför borta är bra men hemma sämre och hur domartabbarna ska minimeras. De som tycker till är Micke Möller, Nils Byrfors samt debutanten Tomas Erlandsson.
Micke Möller
Tidigare redaktör för Himmelriket. Numera redaktionschef på Svenska Fans. Har följt MFF sedan barnsben. Minns framgångarna, och längtar efter nya.
Nils Byrfors
Passionerad MFF-supporter som följt laget sedan 80-talet och som älskar att hänga vid staketet. Tidigare redaktör på Sveriges bästa fansite, Himmelriket. Numera producent för MFF:s WebbTV-program, Magasin 1910.
.jpg)
Tomas Erlandsson
32-årig musiker. Upptäckte MFF på allvar ungefär i samma ögonblick som Zlatan såldes. ÄLSKAR fotboll. Skulle, om han inte ansett det vara smått sjukligt, kunnat stå och kolla korpmatcher på Ribban bara för att släcka sin fotbollstörst. Inte direkt passionerad mer än när Barca eller Arsenal spelar, men kan lik förbannat dock aldrig slita sig från MFF, trots alla gånger han uttryckt sin totala ilska över dem.
Ännu en gång släcktes det nytända hoppet. Efter att ha drivit ut spöket från Vångavallen skulle Häcken klippas av bara farten. Så blev det inte. Det blev 1-2 mot ett lag med sämre förutsättningar men, dessvärre, med ett bättre spel. Jag upplever det personligen som den tyngsta förlusten i år. Nu känns det väldigt svårt att blicka framåt med lika delar optimism och realism. Poängen som rann oss ur händerna i måndags var dyrbara och prestationen i sig kan ingen finna tillräcklig. Säsongen är körd. Eller? Vad förväntar du dig av hösten och slutomgångarna? Finns det annat att hoppas på och se fram emot än toppstrid och medaljvittring? Existerar fortfarande den lilla möjligheten för en vändning?
Micke: Jag tycker ärligt talat inte att det finns så mycket kul att se fram emot undantaget matcherna mot Helsingborg och Göteborg. I dessa båda matcher förväntar jag mig ett Malmö FF som står upp och krigar för en gångs skull. Ett MFF som visar någon form för stolthet. Jag menar, det är våra största rivaler vi pratar om och funkar inte det som tändmedel för våra himmelsblå fotbollsgossar – ja, då finns det ingenting i världen som kan rädda det här laget.
I övrigt så är säsongen fullständigt körd och några överraskningar eller glädjeämnen tror jag inte på.
Nils: Visserligen är inga poäng mer värda än andra. Alla poängtapp är lika dyrbara. Men rent känslomässigt var förlusten i måndags den tyngsta. Här hade vi chansen att avancera i tabellen, vi hade tagit oss ur en förlamande måltorka och hade en positiv trend i ryggen. Det var bäddat för hemmaseger. Och så viker vi ner oss så fullständigt.
Det kändes faktiskt riktigt surt att stå där i spelargången efter slutsignalen. Micken i hand, huvudet tömt på vettiga frågor. Man ville bara hem och dra en gammal filt över sig. Och jag kan inte säga att den beska eftersmaken har försvunnit riktigt än.
Jag tror det är kört. Vi kommer inte nå våra målsättningar. Vi kommer sluta någonstans i mitten av tabellen. Vi kommer vinna och förlora om vartannat. En del bra, en del dåligt.
Hösten blir en enda lång tråkig körsträcka. Det enda jag ser fram emot är att höra hur klubben utvärderar säsongen, hur man tänker framåt. Har man missbedömt tiden det tar att bygga, eller anser man att man har gjort felkonstruktioner i bygget?
Tomas: Jag har i ärlighetens namn slutat att bli förvånad och förbannad. Sett till hur laget spelat under hela säsongen så är det ingen omöjlig uppgift för nåt lag i Sverige att slå MFF i nuläget. MFF år 2009 ( och tidigare ) är ett mittenlag. Det är bara att inse, att man vill vara ett topplag och att man borde vara det är en annan sak. Jag tycker man ska sluta se till vad MFF borde vara och reda ut vad MFF egentligen är och börja om därifrån.
Säsongen är inte slut än, för att använda en floskel av klass, men MFF´s chanser att nå sitt mål ser onekligen ut att bli mer och mer svåruppnått. Om man ser till det kortsiktigt så är denna säsongen körd. Om man ser till det långsiktigt så är det en nystart för MFFs tänk och kanske för svensk fotboll. Jag vill i alla fall drömma om det. Det Rolle och Hans har börjat laborera med och införa ser i sina bästa stunder väldigt lovande ut, tänk om man om några år skulle få se ett svenskt lag som bara tjongar från backlinjen när de är riktigt trängda istället för i princip vart 3:e uppspel och som kan spela en modern, teknikbaserad höghastighetsfotboll.
Kontinuitet och tålamod är orden som de flesta borde se till istället för att skrika på tränarnas avgång. Att hela truppen inte kan leva upp till och leverera den typen av fotboll än och att tränarna kanske inte är rätt personer att leda den modellen av fotboll till perfektion är en annan femma...
Mina förväntningar inför hösten och slutomgångarna är att de ska fortsätta spela som de gjort, göra exakt samma byten som de gjort i princip sen säsongen startade och fortsätta leverera mediokra resultat då truppen ser ut som den gör och tränarna tar de besluten som de gör. Vad jag hoppas på är att man inom en rätt så snar framtid börjar våga ta lite risker från tränarnas sida. Att de vågar släppa in spelare som inte är helt och hållet fostrade med ett engelskt fotbollstänk och som vågar ta egna initiativ även om resten av laget agerar ängsligt vid ett underläge, som mot Häcken.
Lite mer hunger hoppas jag på helt enkelt. Jag kan tycka att Hamad, Kruys och Ricardinho har en tendens till den hungern, att vilja vinna tillbaka bollen så fort den gått förlorad och att vilja gå framåt hela tiden istället för att lämna över det ansvaret till nån annan i en mer traditionellt offensiv roll
Det skulle bli en ny modern fotbollsarena och en ointaglig himmaborg. Ny är den visserligen fortfarande, men efter drygt en halv säsong står det klart att Malmö FF är ett av seriens svagaste hemmalag. Av tio matcher på Swedbank Stadion har endast två vunnits. Hur kunde det bli så? Har alla tillresta motståndare fått en sådan boost av det arkitektoniska mästerverket att de allihop av ren hänförelse gjort årets match? Har den nya närheten till Sveriges bästa hemmafans blivit hämmande istället för lyftande? Eller, för att referera till en annan malmöitisk byggherre, är gräset helt enkelt för bra?
Micke: Det är knappast så att lagen som kommer hit bryr sig något speciellt om vår nya arena. De kommer först och främst hit för att ta poäng och inte diskutera arkitektur. Och poäng tar de av den enkla anledningen att Malmö FF är ett pissdåligt lag just nu. Svårare än så är det inte.
Och att vi skulle vara Sveriges bästa hemmafans har efterhand blivit ett mycket tröttsamt och slitet mantra. Jag tycker tvärtom att stämningen blivit sämre sedan flytten till nya stadion. Ståplatsklacken mumlar mest och sjunger konstiga begravningssånger, som nu senast mot Häcken. Och ”Sjungande sitt” – där jag själv håller till – håller heller inte måttet. Folk verkar så rädda om stämbanden numera. Men jag antar att det tar tid att ”sjunga in sig” i den nya miljön och är övertygad om att det blir bättre vad det lider.
Det hindrar förstås inte att spelarna trots det upplever det som en press att komma tätare på publiken. Det är ju väldigt ledsamt om så är fallet. Det är kanske något att ta upp i det kommande programbladet eller i Magasin 1910: ”För spelarnas bästa – gör tummen upp!” ”Inget suck och stön på vår nya fina arena – här är det glada miner som gäller!” ”Säg nej till gnället med MFF Support!”
Eller så delar man ut öronproppar och ögonbindlar till spelarna så de inte påverkas så mycket av publiken. Det skulle förmodligen inte göra så stor skillnad rent spelmässigt. Hahaha…
Nils: En nationell ”storklubb” (som ju MFF får betraktas vara med tanke på sportsliga ambitioner och ekonomisk omsättning) får alltid räkna med gäster som är lite extra taggade. Men visst, kanske att vår nya arena är för fin, kanske att gräset är för bra och inramningen är för inspirerande. Men jag vill inte tänka så.
Malmö Stadion kan visserligen inte ha varit särskilt roligt att gästa - detta vindpinande öststatsschabrak som liksom symboliserade den karghet, hårdhet och ointaglighet som var MFF:s signum på den tiden. Men lika mycket som jag älskar Stadion, älskar jag att vi har en Ny Stadion, och jag är övertygad om att spelarna känner på samma sätt. Vi kan inte skylla de taffliga resultaten på en för bra arena. Vi kan inte skylla på annat än oss själva.
Tomas: MFF hade inte vunnit mer på Malmö Stadion än på Swedbank Stadion i nuläget. Laget underpresterar även på bortamatcher kan jag tycka, att deras presterande skulle ha något med den nya arenan är jag skeptisk till.
Däremot tycker jag det är enormt positivt att arenan blivit så uppskattad av Sveriges spelare att landslaget hellre vill spela här än i Stockholm.
Att se Mellberg tjonga ett felpass på 35 meter på nära håll är nåt jag verkligen sett fram emot...framförallt hade det ju varit underbart att se ex-MFFare spela på himmelsblå mark igen!
Det är mer regel än undantag, i varje omgång förekommer någon situation i någon match där journalister, fans och experter är överens om att domaren gjort ett ödesdigert misstag eller fattat horribelt beslut. De direkt drabbade skriker ofta på förändringar i form av målkameror och videodomare. De för tillfället opartiska menar att det är en del av fotbollens charm och att den mänskliga faktorn tillhör spelets idé. De vill inte se matcher ryckas sönder av avbrott likt de i tennis och ishockey. Vad anser du, är det dags att koppla in modern teknik för att skipa rättvisa?
Micke: Jag är motståndare till tekniska lösningar. Det oförutsägbara och mänskliga hör fotbollen till och är en avgörande del av dess själ. Och i långa loppet slår domarmisstagen jämnt över lagen. Därför vill jag inte att några viktigpettrar med datorer och videokameror skall ta spelet ifrån mig.
Jag är dessutom övertygad om att själva stämningen på läktarna skulle påverkas negativt av de avbrott som skulle följa med teknikens intåg. Det flöde som krävs för att bygga upp klackens styrka skulle hackas i sönder, och dessutom kan ju ett felaktigt domslut ibland trigga igång klacken och få den att överträffa sig själv i styrka och volym. Utan domarmisstag skulle vi heller aldrig få skandera ”Skandal” Skandal! En domarskandal!”, ”Linjeman – hallå!”, ”Flaggan i röven. Ja, du har flaggan i röven!” etc. Ramsor som man inte kan vara utan på en fotbollsarena som jag ser det.
Däremot kan jag tänka mig att man har extra domare som har i uppgift att granska händelserna inne i boxen vid fasta situationer för att på så sätt komma åt alla fasthållningar, neddragningar etc. som ju blir allt vanligare och som i princip dödar alla möjligheter att göra mål på fasta situationer. Men målkameror och videodomare – nej tack!
Nils: Det faktum att den mänskliga faktorn från och till gör fel, adderar något till fotbollsupplevelsen. Det gör spelet mer dramatiskt. Jag är inte på något sätt emot utveckling. Många regelmässiga förändringar har förbättrat sporten. Minns en tid då man kunde passa hem till målvakten (som fick ta upp bollen!) så fort det kändes lite ängsligt. Tacka gudarna för att den möjligheten reglerades bort.
Det är mycket möjligt att man med exempelvis två domare (en på var planhalva, som i handboll) kan minimera misstag ytterligare. Så varför inte? Men det är viktigt att inte störa flytet. Fotboll är en sport utan kontinuerliga avbrott och ska så förbli, och som sagt, den mänskliga faktorns mänsklighet adderar något.
Tomas: Jag är ingen motståndare till teknik, att ha målkameror kan definitivt vara en fördel då det kan vara enormt rörigt i vissa målsituationer, framförallt hade det varit grymt bra med videodomare vid de tillfällena då spelare ger efterslängar eller på annat sätt beter sig osportsligt bakom domarens rygg. Då huvuddomaren jämt och ständigt springer omkring med en Secret Service-look så kan han ju ha direktkontakt med en videodomare som ingriper vi de fallen så att man blir av med den typen av uppförande på en plan.
Att det ska finnas utrymme för den mänskliga faktorn tycker jag är en nödvändighet, det är trots allt människor som utövar sporten. Precis som att spelarna ska kunna göra misstag så måste domaren kunna göra det.
Eventuellt skulle man kunna ha en videodomare som assistans vid de tillfällen då matcher går till förlängning, då domarna, precis som spelarna är enormt trötta och därmed riskerar att ta direkt felaktiga, matchavgörande beslut.
Det vore dock tråkigt om fotbollen utvecklades till en sport baserad på videobeslut, även om det, som inom tennisen, bara skulle innebära ett begränsat antal challenges under en match.
