Blåvita legendarer: Håkan Mild
Alltid Blåvitt återupplivar artikelserien blåvita legendarer. Först ut i omstarten är ingen mindre än Trollhättans stolthet Håkan Mild. Mannen som gav glidtacklingen ett ansikte, mannen som vi alla blåvita älskar.
Det kan diskuteras i oändlighet vem som är den störste spelaren i IFK Göteborgs historia. Men frågar man dagens supportrar så nämner de flesta Håkan Mild. Mannen som gav glidtacklingen ett ansikte och som alltid har haft ett stort blåvitt hjärta. Håkan Mild är älskad av de blåvita supportrarna men ganska illa omtyckt av motståndarnas supportrar som inte förstod att Mild var så mycket mer än bara en bollvinnare. Han var och är fortfarande hjärtat i den förening som vi blåvita älskar och följer vare dag. Det var Mild som drog igång ”makeovern” av IFK Göteborg och tog oss dit vi är idag. Håkan Mild är IFK Göteborg!
Den 14:e juni 1971 föddes Håkan Mild i en familj som inte var särskilt intresserad utav idrott. Men som alla små pojkar så drömde han om att bli fotbollsproffs. Solen skiner och spelarna ska precis dra igång dagens träning när vi slår oss ner vid ett bord uppe på Kamratgården. Att Håkan kom ifrån Trollhättan vet vi alla men hur började det egentligen?
Varför började han spela fotboll?
- Jag växte upp i Trollhättan i en lägenhet och det låg en plan precis över gatan, det blev en självklarhet att spela och jag var väldigt intresserad utav fotboll. Det var en tränare där en dag som frågade mig om jag ville börja spela i ett lag, men på denna tid så spelade jag i gummistövlar. Mina föräldrar var inte särskilt idrottsintresserade så jag fick tjata på dem ett tag för att få skor och benskydd, de tyckte gott att jag kunde spela i stövlar.
De första stegen Håkan Mild tog som fotbollspelare gjorde han alltså i stövlar (första träningen gjordes i stövlar) innan han fick skor och benskydd. I Trollhättan fortsatte sedan karriären ända upp till A-laget där han gjorde debut som 15-åring.
När insåg du att du kunde lyckas med fotbollen?
- Det dröjde ganska länge innan man insåg de, jag var väl rätt hyfsad när jag var mindre och gjorde en hel del mål. Men mitt ända mål då var att bli så bra som möjligt. På den tiden fanns ju egentligen inte möjligheterna att leva på fotbollen i Sverige som det finns idag.
Fotbollen har förändrats drastiskt sedan Håkan Mild började sin långa karriär. Möjligheterna till att försörja sig på fotbollen var nästintill obefintliga i Sverige, utlandet lockade men det var en väldigt lång väg att gå. Idag tjänar spelarna så oerhört mycket pengar i ung ålder att det blir svårt att hålla dem kvar nere på jorden. Håkan Mild har genom sitt slit för föreningen både som spelare och ledare blivit en ikon i klubben. Men var det självklart att det skulle bli IFK Göteborg? Fanns det andra anbud?
- Jag hade ju spelat i A-laget i Trollhättan sedan jag var 15 år och gick på fotbollsgymnasiet i Borås. IFK Göteborg gav mig möjligheten till att bli sommarproffs. Lite senare ringde de mig och ville att jag skulle börja, jag hade ett par andra anbud men IFK Göteborg var ju Sveriges klart största klubb så det var inget snack.
Många spelare fasar inför sin första träning med A-laget när de kommer till en större klubb. Pontus Wernbloom berättar ofta och gärna om sin första träning då han blev utskälld av spelare som Bengt Andersson och Håkan Mild och tänkte för sig själv ”de där jävla gubbarna kan dra åt helvete”. För många blir omställningen från en liten klubb till en stor klubb alldeles för stor.
Hur var det egentligen när du gjorde din första träning?
- Jag började ju i U-truppen och bodde i lägenhet i Backa. Man var ju van vid att ta cykeln till träningen men helt plötsligt skulle man ta bussen. Jag var nära på att komma försent redan första träningen men jag och två andra spelare som bodde i närheten tog en taxi till träningen, det uppskattades inte, ler Håkan.
Sen tog du steget upp till A-laget, hur var det att plötsligt spela med de stora grabbarna?
- Jag var inte nervös utan tänkte mer att nu ska jag ta chansen. Det är ju bara att gå in och köra mer än så kan man inte göra. Det var inte direkt läskigt att komma fram då, det var mycket mindre press utifrån (massmedia) på den tiden men pressen inifrån var så mycket större. Pressen från de äldre spelarna var oerhört mycket större då än vad den är nu. Men även om jag ville ta chansen och inte var nervös så hade man ju självklart respekt för de andra. Jag höll mig mest på mitt hörn.
Du kom fram i A-laget 1989, hur var det att komma fram som spelare i IFK Göteborg under denna storhetsperiod?
- Jag kom ju fram i A-laget -89 ett magert år för oss, men det var en nyttig erfarenhet för oss. Men sen -90 så vände det och vi vann oerhört mycket. Vi hade en fantastisk vinnarkultur på den tiden. Men trots att vi vann så mycket så blev vi aldrig mätta. Visst, det kan hända att man inte kände den glädje som man borde.
1993 gick flyttlasset till Schweiz och Servette FC, Där blev det två år innan han återvände hem till Göteborg igen. Att som 22-åring lämna trygga Göteborg och flytta utomlands var självklart ett stort steg. Även om det gick sisådär i Schweiz så var det en nyttig erfarenhet för Håkan Mild. Det är också därför han är så noga med att de unga spelarna i dagens IFK Göteborg ska tänka sig för först, kanske stanna kvar ett år till. Nytt land, nya förutsättningar, hur kändes det?
- Det var nyttigt för mig självklart, men jag har tänkt vad fan gjorde jag där. Jag har ibland tänkt på hur min karriär hade sett ut om jag inte hade gått dit men jag ångrar inte mitt beslut. Det fanns ingen möjlighet för mig att försörja mig som fotbollsspelare i Sverige. Men den fotbollen som spelades där var viktig för mig, jag lärde mig en hel del som jag behövde.
Det blev två utlandssejourer i Spanien och i England, skillnaderna de länderna emellan?
- Jag trivdes jättebra i Spanien i Real Sociedad och den fotbollen som spelades/spelas i Spanien är ju fantastisk. I Wimbledon var jag mest skadad hela tiden, fotbollen på den tiden i England var inte så brutal som många tror även om Wimbledon hade ett sådant rykte som sig, ler Mild.
Sen återvände du till IFK Göteborg igen efter Wimbledon, efter mycket skadeproblem i England. Hur ser du på din sista sejour i IFK Göteborg?
- Det var speciellt att komma tillbaka, jag hade precis opererat mig och tappat en hel del. Gick mycket skadad i England och han inte riktigt bygga upp mig igen. Men sen var det ett par tuffa år i Göteborg då vi var nära på att åka ur, men sen började vändningen.
Har du någon gång ångrat ditt beslut att lägga skorna på hyllan?
- Både ja och nej, jag hade ju ett år kvar på kontraktet när jag slutade. Men när denna möjlighet dök upp så kändes det som rätt beslut.
Håkan blickar ut mot träningsplanerna
– Fast det är ju klart suget finns alltid kvar.
Som sportchef i en Allsvensk toppklubb, hur ser en vanlig arbetsdag ut?
- Ingen dag är den andra lik egentligen, finns ingen vanlig arbetsdag. Det är så mycket olika, en dag jobbar du mot spelare, nästa ledare, sponsorer, nästa dag sitter du och går igenom ekonomin och nästa dag planerar du hur det ska se ut 2010. Men det är just det att varje dag skiljer sig från den förra som gör detta jobbet så intressant.
Hur känns det egentligen när utlandsklubbarna rycker i spelarna och vill köpa dem?
- Jag vill ju aldrig sälja, men de är människor och detta är deras yrke. De måste kunna försörja sig och de har som alla andra en dröm om hur långt de kan gå och det ska vi inte stå i vägen för. Men det gäller att hitta en dialog med spelarna, man vill ju att de kommer till en bra klubb också.
Du har sålt två spelare i år Wernbloom och Bjärsmyr är du nöjd med de två affärerna?
- Pontus deal är jag väldigt nöjd med, han kom till en bra klubb som tror på honom och vi fick bra betalt. Bjärsmyr-dealen är jag mindre nöjd med, men situationen var ju annorlunda. Det stod mellan att vi skulle få inget eller lite och då väljer man lite.
Det blev en hel del skriverier i pressen om Bjärsmyr och hela denna historia från januari tills att han såldes, var det något som media förstorade upp?
- Det är en bild som media skapat, jag har inte uttalat mig angående detta. Jag trodde att Bjärsmyr skulle försvinna redan i januari men nu blev det inte så.
IFK Göteborg ligger en poäng bakom AIK i tabelltoppen och jagar sitt andra guld under 2000-talet. Trots flera skador på nyckelspelare och två stora spelarförluster (Wernbloom och Bjärsmyr) så är man med och slåss om guldet i år igen. Ett styrkebesked från IFK Göteborg som visar att man är på väg att gå tillbaka till förr då vinnarkulturen fanns hos varje spelare som drog på sig den blåvita tröjan. Vi har tappat två enormt stora vinnarskallar i Wernbloom och Bjärsmyr men den största vinnarskallen sitter idag inne på ett kontor på Kamratgården.
Hur tror du att det slutar tillslut?
- Det är ju väldigt jämnt däruppe i toppen nu. Men vi har en stor chans att ta hem det, men det handlar om att tro på att man kan vinna och sedan är det rätt mycket som ska stämma. Men en stor chans det har vi.
In har Stiller, Bjarnarson och Turunen kommit, är det något utan nyförvärven som du är extra nöjd med?
- Alla tre har varit bra, men det är inte optimalt att värva mitt under en säsong. Det tar tid att komma in i de, du ska komma in i laget och hitta din plats sen är det mycket socialt som ska stämma. Du ska hitta en lägenhet, familjen ska trivas och så vidare. Men Hannes har ju både språket och det sociala klart sedan tidigare så han hade ett litet försprång.
Hur glad blir man som sportchef när Dyrestam kom från ingenstans och ersatte Bjärsmyr?
- Det var ju underbart, men det handlar om ett långsiktigt arbete från ungdomstränarna och alla inom klubben. Det handlar om att vi får dessa spelare till oss i tidig ålder så vi hinner lära dem vad det betyder att spela i IFK Göteborg. En spelare som kommer utifrån har inte samma mentalitet, inget fel med det men det tar dem ett tag att ställa om.
Wernbloom och Bjärsmyr var två spelare som var enorma vinnarskallar och skrek mycket på andra under matcherna, är det egenskaperna ni saknar idag?
- Ja, vi behöver mer av det. Men det brukar vara så att när någon som tagit stor plats försvinner så tar någon annan den platsen. Men det krävs att man får förtroende och lite självförtroende innan man vågar ta den platsen. Alla kan inte springa omkring och skälla på andra, det ligger inte i allas natur.
Många skador på viktiga spelare, är det något ni har sett över?
- Det är ju ofattbart att vi har fått så många korsbandskador, men alla skadorna har ju kommit genom våld. Det går inte att helt skydda sig från de, jag tror de var HBK som för något år sedan hade tre korsbandsskador på samma år trots att de körde samma träningsprogram som året innan. Handlar mer nästan om tur att undvika dessa skador. Men självklart har vi sett över det och kollat på det.
Många unga spelare verkar vilja bli proffs redan innan de har tagit en plats i A-laget, tycker du att klubbkänslan finns kvar inom fotbollen idag?
- Den finns kvar hos vissa, men absolut inte som förr, det är inte lika självklart att stanna i samma klubb längre. Men det finns många anledningar till det, idag är fotbollen mer utav ett yrke och om du inte får spela så söker du dig vidare.
Vad gör du om tio år?
- Det vet jag inte, har inte tänkt så mycket på det ännu men jag tror inte att jag är kvar här då.
Största ögonblicket i karriären?
- Det finns många olika stora ögonblick men det största är väl VM-bronset 94 med all den hysterin som var när man kom hem. Sen J-SM som vi vann 1988, mitt första guld var lite speciellt. Sen var även senaste guldet 2007 väldigt speciellt för mig.
Bästa spelaren du spelat mot?
- Jag hade stora problem med Frank Rikjaard under de två mötena vi möttes, men jag var väldigt ung då. Zinedine Zidane var rätt hyfsad han med.
Bästa spelaren du spelat med?
- Stefan Rehn och Jonas Thern, hade de två bara haft lite mer snabbhet så hade de varit absolut världsklass!
Den nya arenan Gamla Ullevi har verkligen inneburit ett lyft för IFK Göteborg som fortfarande inte förlorat på hemmaplan (förutom skitmatchen mot Hapoel Tel Aviv). Man har sett nästintill oslagbara ut på hemmaplan och hade inte bortaspelet varit så dåligt så hade man lett Allsvenskan överlägset. Men det är inte bara den nya arenan och spelarnas förtjänst att det har gått så här bra, eller hur Håkan?
- Våra supportrar är fantastiska tycker jag, jag vet hur det är nu även om jag är i en annan situation så sitter jag där som en supporter. Jag är blåvit och har samma problem när det går dåligt, svårt att somna efter en dålig match. IFK Göteborg betyder så mycket för mig och för många andra. Vi är egentligen en ideell förening där våra medlemmar är ägare, men det är fansen som är hjärtat i denna förening!
Avslutningsvis, vad tycker du om ramsan ”Alla vill ha sex med Håkan Mild”?
- Det är ju så, skrattar Håkan Mild.
