Spelarbetyg Trelleborg - Halmstad
Med propagandaspel tog Trelleborg en promenadseger mot Halmstad på Vångavallen. HBK är nog inte bättre än tabellplaceringen vittnar om, vilket TFF utnyttjade och gjorde fyra praktmål. Fint spel värmde och publiken njöt.
Här nedan följer betygssättning av spelarna med en 10-gradig internationell betygsskala, och där 4 är godkänd allsvensk klass.
Betygsskala
1 = katastrofal
2 = usel
3 = dålig
4 = godkänd (allsvensk klass)
5 = hyfsad
6 = bra
7 = utmärkt
8 = ypperlig
9 = fenomenal (svensk landslagsklass)
10 = briljant
Viktor Noring var tillbaka i buren efter att ha stått över en match p.g.a. ljumskproblem från U21-samlingen. Han gjorde en felfri insats, och agerar lugnt och tryggt i alla lägen. Enda tveksamheten jag noterade är från början av andra halvlek, när han inte lyckades få Sloth att släppa bollen, när han stod direkt bakom. Skrik! Sloth knoppade bort bollen. I jämförelse med andra målvakter är det speciellt luftspelet ute i straffområdet, som imponerar. I slutet på första halvlek slog Kujovic på ett kanonskott vid straffområdeslinjen. Bollen gick som en raket upp mot Norings västra hörn. Han låg som en glasspinne i luften och möjligtvis var det ett tuppfjät mellan Norings fingrar och bollen, som med stor kraft slog i ribban och rakt ner i marken och sedan ut igen. Att det var mål hade domarna inte en chans att uppfatta. Betyg = 6,5.
Dennis Melander är sig lik. En helgjuten insats. Rätt symptomatiskt att Görlitz, som varit pigg i första halvlek helt kom bort i andra. Anledning? Jo han fick byta kant och fick således möta Melander i andra halvlek. En taktisk felbedömning av Janne Andersson, tycker jag. Melander var defensivt resolut och utan större fel och galopperade ystert upp i offensiven och fick till flera mycket fina inlägg och framspel. Om det varit ishockey hade han säkerligen fått assistpoäng. Betyg = 7,5.
Jens Sloth är tillbaka. Jag menar den gamle Sloth. Som han var, när det gick som bäst i kompanjonskap med Den Store Försvarseleganten, som för övrigt fick sitta på bänken i Tyskland i helgen (han tyckte det var oväntat och mycket positivt). Rörligheten och kvickheten liksom tajmingen är tillbaka efter endast ett fåtal veckors spel med TFF. Mycket överraskande, betydelsefullt och väldigt kul. Placeringsförmåga och positionsspelet är på topp och nu fungerar även brytningarna med ackuratess. Sloth har även rätt fina uppspel. Han missade kommunikationen med Noring vid ett tillfälle. I slutet av matchen släppte han Anselmo mellan sig och Bengtsson på en löpboll, vilket gav en av HBKs farligaste chanser. Samspelet med Abelsson fungerar fint, vilket visar vilken klok spelare Sloth är. Betyg = 7
Peter Abelsson trivs tillsammans med Sloth. Det syns på lugnet och harmonin i spelet, som tidigare tidvis varit spretigt. Abelsson gjorde en jättefin match och är som vanligt betydelsefull med knoppen även i det offensiva spelet. Som vanligt får jag väl klaga på ett par uppspel men det är också allt på minussidan. Det finns desto mer på plussidan som t.ex. fina brytningar med fötter och huvud, bra positionsspel och värdefulla insatser i motståndarens straffområde. Betyg = 7.
Mikael Bengtsson hade lite problem med Görlitz i första halvlek (han flyttade sedan till andra kanten). Till hans försvar kan sägas att det defensiva stödet inte var det bästa (Wihlborg, Andersson). Flera av HBKs situationer utgick från Bengtssons kant. I andra halvlek var det lugna gatan defensivt och Bengtsson gjorde precis det som förväntas. De offensiva utflykterna var inte så många, men desto farligare. Bengtsson har väldigt fina inlägg och ett av dem resulterade i mål. Mer av det slaget! Betyg = 5,5.
Joakim Nilsson spelar klokt och enkelt. Är trygg med bollen och sprider ett lugn kring sig. Etablerar ett mycket fint och framgångsrikt samspel med Melander. Påminner lite om Figo, som alltid täckte upp, när kompisen bakom var på offensiva utflykter. Således bra defensiv med kloka positioner. Nilsson är passningssäker och slog fina passningar, varav några var avancerade framspel. Slog han bort mer än en boll? Bara lite säkrare på tempot så är det dax att testa spel på mitten, enligt min mening. Nilsson spelade 76 minuter. Betyg = 6.
Kristian Haynes energi gav utdelning i kampen på mitten. Tacklar, stoppar och bryter. Synes alltid finnas till hands. Deltar även flitigt i det konstruktiva och uppbyggande passningsspelet. Minns bl.a. Haynes mycket fina genomskärare till Bengtsson, som kom fri på kanten och sedan kunde leverera till Drugge, som gjorde mål. Haynes hade även en mycket fin frispark, som målisen fick ett finger på och styrde den så i stolpen. Värt ett bättre öde. Betyg = 6,5.
Magnus Andersson genomför en av sina bättre matcher i år. Bra kämpat på mitten med rätt många vunna kamper. Inte så många felpass och bortslagna bollar, utan det mesta gick rätt och enkelt. Jag minns även två fina brytningar/blockeringar i farliga lägen. Spelet framåt var sparsamt, men det är nog rätt att nu spela enkelt. Betyg = 5.
Andreas Wihlborg har en bra förmåga att komma rusande, när det hettar till. Han är som en magnet till farliga lägen. Mot Halmstad resulterade det i ett mål på framspelning från Drugge. Nackdelen är att Wihlborg inte alltid finner sin position och roll i det defensiva spelet. Ibland behövs det om inte coacherna givit andra order om att täcka upp (Andersson?) Wihlborg har även en tendens att slå felpass i lite trängda lägen. Det hände några gånger. Betyg = 5.
Andreas Drugge noterades för två målgivande passningar. Den första redan efter en minut var en exakt avvägd löpboll till Jensen i en kontring två mot fyra. Jensen gjorde inget misstag. Den andra levererades i mitten på andra halvlek. Då visade Drugge att han är tung att spela mot. I en rå kamp kommer Drugge ut med bollen och med motståndarna nedkämpade slår han ett precist instick till Wihlborg, som målar. Dessutom nätar Drugge själv från nära håll på ett bra inlägg från Bengtsson. Två målgivande passningar och ett mål är inte dåligt! Han visar under hela matchen intentioner till fint, avancerat passningsspel, vilket, som beskrivits, lyckades bra. Att slå bort några väldigt svåra och avancerade passningar är ok. Någon måste ju försöka få lite klass på spelet. En blytung insats (positivt!) av Drugge. Betyg = 7,5.
Fredrik Jensen. Jag kom att tänka på ett Fantomen-ordspråk. ”När Fantomen rör sig står blixten stilla.” Så såg det ut när Fantomen Jensen blåste förbi allsvenskans stabbigaste mittförsvar. Han firade stora triumfer med sina löpningar, EFTERSOM HAN ÄVEN KOM ÅT BOLLEN. Försvarets inkompetens bidrog, men Jensens energi och ovanligt kloka löpvägar var avgörande för framgången. Redan efter en minut kom han fri efter framspelning från Drugge och satte säkert bollen i maskorna. Efter 27 minuter fick han sätta en balja från en bit in i straffområdet efter förspel av Melander och Andersson. Han hade dessutom ett par vassa avslut och ett par fina inlägg. Ständigt på språng och ständigt orosmoment för HBK-försvaret gjorde han säkert sin bästa match i år. Den stora skillnaden mot tidigare är inte arbetsinsatsen utan att han kom åt bollen. 75 minuter dynamitfotboll från Fantomen Jensen. Betyg = 8.
Joakim Sjöhage spelade en dryg kvart med ett par fina offensiva intentioner. Noterade bl.a. nyttig target-spel ett par gånger. Betyg = 5
Thommie Persson kom in en kvart före slutet och fick inte känna på bollen så många gånger på sin kant. Betyg 4.
Paulino spelade en kort stund på slutet.
Laginsatsen. En helgjuten laginsats där motståndaren inte fick en chans till poängvittring. Klarblått var för överlägset med resolut försvarsspel och giftigt anfallsspel och dessutom tidvis fint passningsspel. Att sedan kröna insatsen med fyra högklassiska mål borde höja självförtroendet. Det värmde i alla fall den trogna publiken på Vångavallen. Lagbetyg = 7,5.
