- -
TFF-HBK 4-0: Inte ens nära
Varje säsong finns det en eller ett par matcher som man hoppas slippa skriva om. Problemet är att det är svårt att på förhand förutse vilka dessa är. Men Trelleborg-Halmstad 4-0 (3-0) kvalar definitivt in.
Inte ens en hel minut höll det. Halmstad fick kontrollera bollen i drygt 45 sekunder. Sedan gick det fort. Trelleborg bröt, skickade snabbt en passning, två passningar. Fredrik Jensen gick i djupet, ryckte förbi backlinjen, och sköt. 1-0.
58 sekunder. En mardrömsstart nog eländig för att knäcka och smula sönder allt vad förberedelser och självförtroende heter.
– Att Drugge hittar Jensen är ingen jätteöverraskning, suckar Janne Andersson på matchens presskonferens. Det är en av de saker vi har pratat om före matchen. Det är riktigt dåligt försvarsspel där.
Och dåligt spel var något av ett tema för HBK:s kväll. Ett hypereffektivt Trelleborg kontrade in 2-0 efter 22 minuter när Andreas Drugge fick två chanser och placerade sin egen retur i nätet bakom Bahne, ackompanjerad av hemmafansens jubel.
Minuterna efteråt drog HBK igång ett anfall – men utan att någon syntes vilja delta i det. Tre svartklädda (sorgklädda?) spelade gåfotboll mot sex blåtröjor utanför Trelleborgs straffområde. Näste HBK:are stod i lugn och ro, på behörigt avstånd i mittcirkeln, och räknade oddsen på att tappa boll. Utan att hinna räkna klart. Snart svepte Trelleborg fram i en ny attack.
För medan Halmstad spelade omständigt, långsamt och med skygglappar mot medspelarna, så kontrade Trelleborg gång efter annan med fart och fläkt. Snabbt, rakt, effektivt. Sannoikt har Tom Prahl infört straffskatt på bakåtpassningar.
3-0 kom innan halvtimmen var spelad. Trelleborg fick fast bollen i Halmstads straffområde innan den petades fram till Jensen. Och Jensen bananböjde gladeligen in trean och dubblade sin målskörd.
Den Halmstad-banderoll som Bollklubben Support tejpat upp strax före avspark hade då släppt i ena hörnet och hängde ner över sig själv – i en gest av skam och förödmjukelse.
Halmstad fick en ordentlig chans i första halvlek. Och frågan är om det inte borde dömts mål.Emir Kujovic roffade åt sig bollen i 42:a minuten, stegade sig fram, och avlossade en missil i ribbans underkant och ner. Reprisen visade att bollen förmodligen var över linjen, men utan åtgärd från domarteamet.
Och när inte ens de bollar som är i mål blir mål, vem kan då förvänta sig att trepoängarna ska komma flygande som stekta sparvar?
Med dubbelbyte och positionsförändringar i paus försökte Janne röra om i grytan. Men effekten blev inte tillräcklig. Istället punkterade Andreas Wihlborg matchen genom att helt sonika traska mellan mittbackarna, runda Bahne, och fastställa slutresultatet.
Inte ens den mest enögda supportern kan hävda att Trelleborgs seger var annat än rättvis. Halmstad skapade för lite, sprang inte, vågade inget, förlorade nickduellerna, passade fel, slog fasta situationer på första försvarare.
En klart usel insats.
Därför var det inte heller chockerande när Anselmo på stopptid, friställdes med Viktor Norling – och rullade bollen tätt utanför stolpen.
Det var en match där ingenting gick. Förutom spelarna – som gick för mycket
