Bajentugg: Tåpajen
Igår satt jag och våndades över bristen på distinkta avslut i Hammarby uppe i Gävle. När spelarna tog i, för kung och fosterland, satte bollarna utanföra ramarna. När de skulle placeras enkelt, satt de innanför ramarna, men för fjösigt. Då kom tankarna tillbaka till tåpajen.
Den tredje augusti 2003 skrev jag ett Bajentugg som behandlade detta ämne ingående. Men det verkar som om ingen tar detta fotbollsvapen på allvar. Hur många gånger har jag inte muttrat om detta på Årsta? Men skam den som ger sig, vi gör ett nytt försök:
”En del saker anses inte som tillräckligt fint i utövarens ögon och därför är det nästan lite skämmigt att utföra det.
Det jag talar om är den klassiska tåpajen, tåfjutten eller tåfisen. Ni vet den där sparken som kommer som en blixt ifrån en klarblå himmel och som nästan är omöjlig att misslyckas sätta mellan målramarna om den utförs innanför motståndarnas straffområde. Hård brukar den klassiska sparken oftast också bli. Jag kan förstå de som tycker att tåfjutt och tåfis har en negativ klang, men en riktig tåpaj kan ta dig till himlen.
I många fall är tåpajen ett vassare instrument än sina närmaste släktingar, den sträckta vristen och bredsidan. Tåpajen är i alla fall bra mycket svårare att dra högt över mål än de bägge släktingarna.
Hur många gången har jag inte suttit på Söderstadion eller på någon av de otaliga träningarna och suckat över den totala frånvaron av en överraskande tåpaj? Jag anser att det är hög tid att belysa detta problem och att det är dags att ge tåpajen det erkännande som så länge har saknats. Givetvis ska detta moment ingå som ett led i våra barn och ungdomars fotbollsutbildning och att detta då även måsta införlivas i svensk fotbolls träningsutbildning.
Givetvis är det bästa receptet att variera träningarna mellan crosspassningar, nickövningar, dribblingar, vristskott, bredsidor, löpvägar, försvar och allt annat, men glöm för allt i världen inte tåpajen.
– För handen på hjärtat, inte har tåpajen något större utrymme i dessa sammanhang?
Tåpajen ska finnas där som en reflex och kunna utföras mitt i steget när läget dyker upp. Precis som klacksparken, volleyn, den sträckta vristen, nicken, crossen och bredsidan. Det är bara för utövaren att välja från den digra fotbollsmenyn. Ibland blir det fel och ibland blir det rätt. Men om man som anfallare aldrig drar på en tåpaj under en hel säsong, då är det något som gått snett.
Har försökt komma på gamla klassiska tåpajsmål för att visa att även dessa mål räknas och även dessa mål ger poäng i den allsvenska tabellen. Men istället vill jag berätta hur svensk fotbolls bibel "Årets Fotboll 2003" beskriver Ronaldos semifinal mål mot Turkiet:
"Det kunde inte hålla och det gjorde det inte, även om målet kom tämligen oväntat. Ronaldo drog, omgiven av tre turkiska försvarare, in från vänster och just när de tycktes ha honom fast tog han, mitt i steget, till en klassisk tåfjutt och stötte bollen förbi en totalt överraskad Recber, som visserligen fick handen på bollen men inte kunde hindra den från att rulla in".
På gårdagens träning, på Årsta, kom faktiskt tåpajens betydelse upp igen, bland de svettiga bänkfolket. Trots att många ler över denna obetydliga fråga så håller så gott som alla med om att ett äkta tåfjutt för det mesta kommer överraskande för målvakten och att den är ett utmärkt komplement till sina mer berömda släktingar. Nu vet ni vad jag menar, den sträckta vristen och bredsidan.
– In med bollfaan bara så ska ni se att alla grönvita blir otroligt nöjda! Gärna redan nu på måndag bakom AIK´s målvakt Håkan Svensson. Ta oss till himlen!
Jag har velat ha en förändring på synsätt på tåpajen under ett antal år, men inte vetat hur jag ska lägga orden så de kommer rätt i texten. Dessutom får det inte bli löjligt. Men senast igår såg jag Fredrik Berglund dra iväg en tåpaj mot Djurgårdsmålvakten Andreas Isaksson och jag skulle nog vilja få det till att Isaksson inte hann undan utan blev träffad av Berglunds tåprojektil. Men skottet gick i alla fall innanför målramarna och det är en viktig förutsättning för att det ska bli mål.
Det var Berglunds tåpaj som fick mig att sätta mig bakom tangentbordet och skriva denna text.
Det är i alla fall bättre med Fredrik Berglunds tåpaj än för mycket fot under bollen och upp, upp och iväg över Östra till Nynäsvägen.
Tåpajen är en fotbollskvalité på hög nivå och nu är det dags att inse dess betydelse. Ronaldo har gjort det för länge sedan.
Avslutar med att uppmana alla Hammarby: are som kommer på gamla Bajentåpajsmål (härligt ord) att ni berättar lite om dem på forumet.
Sedan kanske jag kunde sammanställa det under rubriken, Tåpajar vi minns och publicera dem i en artikel på Söderst@dion lite längre fram.
Uppvärdera tåpajen, i alla fall i Bajen!"
Vi syns i Bajenvimlet!
