Inför derbyt: Vinnare av ett annorlunda pris
Även om alla segrar ger lika många poäng i tabellen så finns det för alla lag vissa matcher som rent känslomässigt betyder väldigt mycket mer än andra. När jag växte upp var det IFK Göteborg som var Malmö FF:s antagonister, numera är det derbyna mot HIF som är säsongens höjdpunkt för många supportrar.
Helsingborgs IF har nu blivit laget man ”älskar att hata” och som inte unnas några som helst framgångar. MFF Support delar årligen ut priser på sin årsfest, och bland mer traditionella priser som ”Årets kämpe” och ”Årets spelare” så finns numera också priset ”Årets HIF-dödare”. Priset delas ut till någon som under säsongen på något sätt satt käppar i hjulet för Helsingborgsklubben. Bland pristagarna genom åren finns såklart gott om MFF spelare men också en del mer udda vinnare. Ett år gick priset till dåvarande HIF tränaren Peter Swärdh, för att han "bidragit till att hålla nere HIF i bottenträsket”. Om Peter tog emot priset och vad i hans reaktion i så fall var förtäljer inte historien. Väldigt förvånad blev dock pristagaren 1999, Mathias Larsson i BK Häcken, som genom sitt segermål mot HIF i sista omgången såg till att guldet inte hamnade i Helsingborg. Larsson bjöds in till MFF Supports årsfest och erbjöds både resa ner och boende. Han hade dock inte möjlighet att komma, men lär ha konstaterat: ”Ni tycker verkligen inte om HIF va?”
En av de första mottagarna av priset Årets HIF-dödare var allas vår Anders Andersson. Jag ringde upp honom för att prata lite om det stundande derbyt och frågade honom först om han minns priset och vad han fick det för.
- Om jag inte minns helt fel så tror jag att det var för att jag gjorde två mål på HIF borta när vi vann med 2-1.
Visst var du också med och tog fram en T-shirt som mottagarna av priset senare också fått?
- Jo, jag var med och tog fram en tröja åt MFF Support. Jag jobbade på en profilreklamfirma. Vi spånade lite och kom fram till att man kunde göra något av det där trycket som finns på soptunnor. (Gubbe som kastar skräp i en spotunna, reds anm). Så satte vi dit ett HIF märke som han kastar och texten ”Håll Skåne rent”. Så… man är väl kanske HIF-dödare i dubbel bemärkelse, haha.
Jag frågar Anders hur stort ett derby egentligen är för spelarna. Numera är det ju ganska sällan många spelare som är från orten och det är många utländska spelare, kan de få samma känsla?
- Nja, jag tror att det är en springande punkt... Dom som är från Skåne särskilt känner väl av lite ”hat-känsla”. Jag sa när jag skulle hem till Sverige igen och jag vet att Olle (Olof Persson) sa samma sak, att: "Jag vill till Malmö, om de inte vill ha mig så vill jag ändå spela fotboll men då får det bli nån annanstans, men bara inte i HIF". Det blir ju så – har man spelat i Malmö så känner man det så, om man är infödd eller i alla fall har rötterna här nere. Det blir ju inte samma sak för en annan spelare. Men även om man inte är MFF:are från början så märker man ju av det ändå eftersom det trissas upp, så är det klart att det blir en annan anspänning när intresset ökar. Jag har varit med om några fantastiska HIF-derbyn och har många bra minnen från dem så jag tycker att de är några av de största matcherna jag har spelat i MFF.
Jag ber Anders berätta om något speciellt derbyminne, och får flera:
- Egentligen har jag väl tre stora derbyminnen kan jag säga… Det är MFF-HIF, 1993 tror jag det var. Vi låg under med 3-0 och vände till 3-3 sista 20 minuterna. Jonas Axeldal kommer in och så gör han 2 mål och jag gör det tredje, 3-3 målet där. Det var en fantastisk vändning av oss! Jag tror förresten Henke och Masse spelade i anfallet i HIF där.
Sen var det ju den där matchen vi var inne på innan, 1996, där jag gjorde två mål på Olympia där vi vann med 2-1.
Sen det sista får jag säga är 07, när vi vinner med 0-1. Vi är hyfsat tillbakapressade men Ola Toivonen gör ett lite fräckt mål på ett snabbt inkast och så spelar Sandqvist jättebra i mål! Och vi håller rätt bra koll på Henke där bak. Så det är också ett bra minne.
Den matchen spikade ju Sankan igen totalt, han fick förresten ”Årets HIF:dödare” för den matchen.
- Det var han värd! Jag minns att det var nån bild i tidningen på Sankan, där det stod nåt i stil med: "Handen som räddade segern". Han räddade ju en massa frilägen och… ja det var ett häftigt minne!
Hur ser du på Malmös chanser på hemmaplan på måndag, det var ju en riktigt snöplig förlust borta…
- Ja, borta tycker jag väl att vi förtjänade minst oavgjort, så vi får hoppas att det kan bli lite annorlunda nu. Bara för att göra det riktigt härligt så kan vi väl hoppas på att det blir en riktigt dålig match från MFF:s sida och HIF spelar riktigt bra men vi vinner ändå med 1-0 på ett riktigt skitmål! (skratt)
Vem tippar du som årets HIF-dödare 09.
- Det finns ju en del man kan nämna, jag tycker ju det är kul t ex att det gått så bra för Jiloan nu. Men i och för sig så skulle det vara ännu roligare om Daniel Andersson fick bli HIF-dödare eftersom han också är genuin MFF:are och aldrig skulle sätta på sig en röd HIF tröja. Sen å andra sidan, genom åren har man ju varit kompis med många spelare även i HIF, det är ju inget konstigt med det. Men grejen är ju att även om man är kompis med dem så skulle man aldrig lira där!
Intervjun med Anders gjordes måndag förmiddag, dvs innan Daniel Andersson skadades.
