IFE-Legia 1-6
Game, set and match....Tennissiffror på Ryavallen i kväll.
Jag känner min förpliktelse att skriva trots att jag helst bara skulle vilja gå och lägga mig. Att se sitt lag få en sådan lektion och förlora med såna siffror är tungt.
Trots det får man ta skeden i vacker hand, tidigare idag skrev jag om det hopp som fanns att det otänkbara ändå skulle ske, och jag ångrar inte ett ögonblick att jag lät dessa ord komma ut i den virtuella världen. Mina förhoppningar kom på skam, men det hade varit otänkbart att inte få ha dom trots allt.
Många bättre författare har uttryckt vilket lidande det egentligen är att vara fotbollssupporter, jag kan bara instämma en sådan här kväll.
Ändå fanns det positiva saker att finna trots nederlaget, bl a att man försökte spela boll från gulingarnas sida, att B-A Strömberg lät de unga killarna få känna på den internationella hetluften m m. En hel del av de ordinarie spelarna saknades i dagens laguppställning p g a skador och småskavanker ex Johan Wiland, Jesper Bengtsson, Stefan Andreasson, Martin Strömberg o s v.
Legia var ett mycket bra lag ska tilläggas, oerhört bollsäkra, snabba spelomvändningar och tekniska samt kraftfulla spelare. Har svårt att tro att något allsvenskt lag hade rått på dem i dagsläget.
Nu är Europa-äventyret över för denna gång, nu gäller vardagsslitet i Allsvenskan igen, men hoppet finns kvar att det inte ska dröja så länge tills det är dags igen att få vara hoppfull...
