En lång intervju med Janne Andersson
HÄB spatserade ned till Örjans Vall för vad som skulle visa sig bli en bortåt tre timmar lång sittning med HBK:s chefstränare Janne Andersson. Svajiga prestationer, bristande satsningar, kontraktsförlängningar, taktiska finesser, Espanyolavtalet och den osmickrande jämförelsen med Kalmar FF - du kan läsa om alltsammans i denna spalt.
Janne, jag är bekymrad. Inför årets säsong hade vi en finfin trupp som absolut borde räcka till för en placering på övre halvan, och sannolikt även toppstrid. Vad var det som gick fel?
- Min grundsyn - och det här är något jag ofta får sota för - är positiv. Jag tror alltid att vi är bra, jag ser möjligheterna och utgår från att vi kommer att realisera vår potential. När jag uttalar mig med den inställningen skapar det höga förväntningar. Förväntningar som vi inte alltid kan infria.
- Vi har en orutinerad men talangfull trupp. Och då pratar jag hellre om talangen än om bristen på rutin.
- Du och jag har tidigare pratat om förväntningar kontra förhoppningar. På det här laget ska man ha höga förhoppningar, men det är viktigt att inte förväxla dem med de förväntningar man kanske bör ha. Förväntningar måste alltid vara mer balanserade än de optimistiska förhoppningarna.
- Ser man till hur säsongen har artat sig tycker jag att det vi har gjort är okej, det är godkänt. Sen är det flera saker som gör att vi inte riktigt har kommit loss rejält. Och huvudsakligen handlar det om erfarenhet. Det är en oerhört viktig faktor i fotbollen. Erfarna spelare levererar jämna prestationer, medan oerfarna spelare är mer ojämna. Tittar man på de sex offensiva positionerna i laget, mittfält och anfall, har vi det klart minst rutinerade manskapet i Allsvenskan. Tim och Michi är 87:or, Emir 88:a, Anel och Emil är 89:or. Det är ju nästan ett juniorlag.
Men mot Trelleborg senast var det ju vare sig offensiven eller de unga spelarna som var sämst.
- Nej, i de senaste matcherna har vi gjort många misstag i försvaret, och de är svårare att förklara.
Mot AIK var det ju så ögonen blödde vid deras mål. Att kalla det juniormisstag vore en underdrift.
- Ja, och det var ju heller inga oväntade vägar AIK tog i de situationerna. Vi visste hur de skulle spela och ändå gick det såhär.
Så hur kommer det sig att det plötsligt är de rutinerade spelarna som faller igenom?
- De mål vi har släppt in har varit för enkla. Så är det bara. Jag menar nu inte att peka ut någon individ, men som kollektiv har inte målvakt och försvar klarat sina uppgifter. De har inte nått upp till rätt nivå. En del av förklaringen till det, som jag ser det, är att vi förlorade en viktig kraft i Ante, som vi ännu inte till fullo har lyckats ersätta. Visst kunde Ante missa en passning här och där, men i försvarsspelet höll han högsta klass. Hans defensiva jobb med att täcka upp ytor och skydda backlinjen saknas. I Saevarsson har vi en ersättare på sikt, men han kan inte gå in rakt av och fylla upp Antes roll direkt.
Varför har det blivit så här? Varför presterar HBK så dåligt?
- Vi vinner inte de jämna matcherna i år, vilket jag anser beror på orutin. Vår dåliga utdelning där sätter sig i huvudet på spelarna, och det låser sig.
- Hade vi fått lika enkla mål med oss som några av de vi har fått emot oss hade vi haft en massa poäng. Vi saknar flytet.
- Senast gjorde TFF mål direkt, och då är det svårt att resa sig i det läge vi befinner oss just nu. Samtidigt är det inte alls någon match där vi totalt sett faller ihop. Visst slaknar vår offensiv efter paus, men det är ju inte fråga om någon utspelning.
- Mot AIK gör vi en skaplig prestation i första, men släpper tyvärr in två skitmål. Och efter paus tycker jag inte att vi får chansen att ta tag i det sett till omständigheterna. Och det är synd, för vi hade en bra energi i laget i första, och spelet var jämnt.
I HP rapporteras att ni har haft krismöte.
- Ja du. Det där är alltså helt fel uppfattat från tidningarna. Det stämmer att vi har sittningar med styrelsen, där vi sitter i soffan och snackar, utan protokoll, om vår fotbollsverksamhet. Det är ett slags möten vi har haft i klubben i många år, sedan Bengt Sjöholms tid... rentav sen Stig Nilssons tid, faktiskt.
- Efter Trelleborgsmatchen hade jag ett långt samtal med en skribent på HP, där jag förklarade min syn på saken, att det faktiskt är rätt lugnt. Men det som dyker upp i tidningen är en artikel som beskriver "krisen" i HBK och har en bild av mig med hängande huvud...
Och den bilden stämmer inte?
- Jag brukar alltid säga att "du ska bry dig om det du kan påverka". Under min tid som tränare har vi snittat ungefär en sjundeplats - drygt sju - i Allsvenskan. Jag tycker att det är obegripligt hur folk då kan tycka att vi underpresterar. Men tycker de nu så är det inte mycket jag kan göra åt den saken.
- 2007 ledde vi Allsvenskan efter 18 omgångar. Aftonbladet hade en omröstning den sommaren om vem som var Allsvenskans bäste tränare - jag vann. Jag tror knappast att de som röstade där gjorde det baserat på mina metoder, min skicklighet, utan det baserade sig helt och hållet på våra goda resultat. Omvänt är det likadant när det går dåligt, då måste automatiskt jag vara dålig.
- Samtidigt är det nästan aldrig någon som är på plats när vi tränar, och då måste jag undra hur mycket folk som kommenterar, positivt eller negativt, har på fötterna.
- För mig är min relation med laget, och vad vi tillsammans presterar, det som är viktigt. Ett tränarjobb är ju ingen sju till fyra-sysselsättning - det är ett dygnet runt-arbete. Det är en livsstil. Och man får inte fastna i ängslan och oro när det går dåligt, utan i stället se det som en utmaning att vända på steken. Om sen halva Halmstad tycker att jag är en dålig tränare och att jag borde sparkas, det är givetvis inte roligt, men det finns inget jag kan göra åt det mer än att fortsätta göra mitt jobb. Jag kan uppenbarligen inte påverka vad de tycker, och då påverkar deras åsikter inte mig.
Vi går tillbaka till den senaste matchen. Mot TFF såg vi i andra halvlek ett HBK med urdålig rörelse, där offensiven bestod i soloräder som oundvikligen fastnade på en TFF-försvarare. Man fick känslan att spelarna knappt visste vad de skulle göra när de fick bollen. Hur är det ställt med grundspelet?
- Jag vet vad du menar. I vissa matcher ser det ju ut som om grundspelet helt saknas, men det finns anledningar till att det blir så. Vi har en mycket tydlig grundidé om hur vi vill spela, och vi nöter den stenhårt på varje träning. Så den sitter där i ryggmärgen. Mot TFF vill vissa spelare för mycket, de försöker bryta den dåliga offensiven och går själva i stället för att passa - vilket leder till att de snart tappar bollen, samtidigt som andra spelare slutar röra sig lika mycket: "Han går ju själv, då behöver inte jag springa".
- Vad som har hänt i de dåliga matcherna är helt enkelt att vi dels har gjort för många individuella misstag, och dels låtit det påverka oss för mycket.
Var ska man då hitta den mentala styrkan att inte låta misstagen påverka en?
- Man brukar ju säga att man behöver en rutinerad spelare i varje lagdel. Nu har vi inte det. Och då räcker det inte alltid att det finns ett väldigt gott fotbollskunnande hos Anel, Michi och de andra - det är rutin som skulle behövas.
Du saknar ledarfigurer på plan?
- Pålitligheten hos de rutinerade spelarna har ju saknats. Och i ett lag med väldigt många oerfarna spelare är det absolut nödvändigt att de erfarna spelarna håller hela vägen.
Men borde vi då inte ha tagit in rutinerade spelare som håller för trycket, som inte faller igenom? Eller menar du att de inte finns på marknaden?
- Precis. De är svåra att hitta. Du vill ha rutinerade, skickliga och helst svenska spelare med goda ledaregenskaper. Och såna finns det få av.
- Däremot tror jag att det bland de unga killarna i laget idag finns flera blivande ledartyper. De tuffa tider vi ser idag är om inte annat väldigt lärorika för dem.
Men för i år kan vi alltså bara nöta grundplanan och hoppas på det bästa?
- Alltså, vi har ju följt grundplanen alldeles för dåligt. Hade vi gjort som vi kommit överens om och misslyckats, då hade det varit en sak. Men nu har vi inte genomfört grundplanen som det var tänkt.
- Vi befinner oss i en dålig trend. Trender är farliga, och vi behöver vända vårt trend.
Hur gör man det?
- Först måste vi etablera ett gemensamt perspektiv i truppen, en gemensam målbild utifrån vår situation. Sedan kan vi förstärka den med att titta bakåt på de matcher i år vi har gjort bra - som mot Häcken, där vi var jättebra men tappade poäng på dels två billiga baklängesmål, men framför allt på vår bristande effektivitet framför deras mål.
- Att plocka fram dåliga sekvenser är inte svårt. Men dem måste man använda försiktigt. Man måste ta vara på det vi gör bra i de bra sekvenserna, och i de dåliga sekvenserna ska vi identifiera vad vi gör fel, så att vi inte upprepar dem. Men vi får inte tänka för mycket på det dåliga.
Vad kan man mer göra som tränare?
- Vi kan ge direktiv och förbereda spelarna. Det som händer på planen kan vi däremot inte styra. Räcker vi inte till där är det kvaliteten som inte är tillräckligt bra. Samtidigt har vi ju vid tillfällen i år visat att det finns en god kvalitet i truppen.
Det blir ju en motsägelse...
- Som sagt, med ett orutinerat lag kommer kvaliteten på prestationerna att pendla. När offensiven inte fungerar blir försvarsspelet lidande. Delarna hänger ihop - presterar man ett bra försvarsspel blir anfallet bättre.
Okej. Vi går vidare. Förra årets stora taktiska nyhet i HBK var det omstridda låga försvarsspelet. Med dess hjälp tog vi några fina skalper. I år tycker jag mig ha sett det rätt sporadiskt. Hur är det med de taktiska finesser som introduceras - läggs de till HBK:s verktygslåda, eller är de här ett år och borta nästa?
- Det är roligt att du tar upp det. Mot Trelleborg var tanken just den att spela lågt i försvaret, att hela tiden ha många gubbar bakom bollen. Men det kullkastas när de får sitt första mål efter mindre än en minut, då tvingas vi öppna oss och gå framåt.
Men vid första målet står vår backlinje uppe vid mittcirkeln...
- Jo, men det låga försvarsspelet handlar ju om att hela tiden ha understöd, att ha gubbar bakom bollen. Här hamnade Tommy i duell en mot en med Fredrik Jensen, och det ska inte hända när vi spelar så. Det är ett kollektivt misslyckande.
- Från min sida var det en pedagogisk miss att tala så högt som jag gjorde om vårt låga försvar i fjol. Jag tyckte att det skulle vara bra att kommunicera kring vår taktik för att ge de som följer oss en insyn i hur vi spelar och hur vi resonerar. Men det slog bakut rejält när vissa resultat gick emot oss. I år har vi använt oss av exakt samma spel i flera matcher, men jag har inte pratat om det - och då har ingen klagat.
- Det är för övrigt samma sak med 4-2-3-1 som nu fått utstå en del kritik. Sanningen är ju den att vi spelade i stort sett likadant redan 2004. Då hade Preko en släpande roll bakom Rosenberg, och yttrarna var väldigt offensiva.
- Något vi däremot har lärt oss om det spelsystemet är att vi får bättre press med en anfallare, som Emir, i den släpande rollen än när vi har en mittfältare där.
Vi pratade tidigare om ledarfigurer, och hur Ante har försvunnit. Antes kontrakt gick ut och vi var tvungna att släppa honom. När Tims kontrakt går ut i höst förlänger han inte, i stället har han skrivit på för Groningen. Även Magnus Bahne sitter på utgående kontrakt, och ännu har inget bud kommit om att det har förlängts. Hur kommer det sig att vi inte har förlängt dessa kontrakt tidigare?
- Det är en fråga jag ofta får, men frågan ligger ju faktiskt egentligen på styrelsens bord. Jag har inget med kontrakten att göra. Däremot svarar jag så gott jag kan när jag får en fråga, även om den inte rör mitt avgränsade område. Jag vill inte springa iväg med svansen mellan benen.
- Men administrativa och strategiska frågor finns det andra som har ansvar för.
Tycker du att HBK skulle behöva en sportchef?
- Svårt att säga. Allsvenska klubbar lider fortfarande av växtvärk efter Bosmandomen. Det finns knappt två allsvenska klubbar som har en liknande organisation - någon har en general manager, en annan har en väldigt stark sportchef, i en tredje sitter en person på alla de där rollerna. Vi är inte riktigt anpassade till vår verklighet ännu.
- Om några år är jag övertygad om att vi kommer att se mer av en standardiserad organisation i svenska elitklubbar. I Premier League är klubborganisationerna betydligt mer lika varandra, till exempel, även om klubbarnas storlek varierar rejält. I Sverige är det en rejäl omställning att byta tränarjobb - innan du kan sätta igång med det du ska göra måste du skaffa en förståelse för en helt ny organisation, som kan skilja sig markant från klubb till klubb.
Det är intressant att du säger det. När jag såg HBK mot Göteborg på Canal+ visade de en intervju med dig i paus. Du berättade om hur bra du trivs i Halmstad, och frågan dök upp om du inom några år ändå skulle kunna tänka dig att träna en annan svensk klubb. Ditt svar var ett rungande "Ja". Kan du utveckla det?
- Alltså, jag har inte ambitionen att vara tränare i HBK i resten av mitt liv. Jag har en start drivkraft här, och det är att nå bra placeringar, att få fram duktiga spelare och så ofta som möjligt utmana i toppen. Därutöver har jag givetvis andra ambitioner - och visst vill jag gå vidare en vacker dag, och då kan det mycket väl bli till en svensk klubb. Inte vilken svensk klubb som helst, men det finns de som kunde vara intressanta.
- Jag vill hela tiden utvecklas. För närvarande går jag den högsta tränarutbildningen tillsammans med några andra allsvenska tränare. Mitt kontrakt med HBK sträcker sig över i år och två år till. Sen får vi se vad som händer.
Ett klagomål som ofta framförs mot HBK är "oviljan att satsa".
- Ja, det där förstår jag inte alls. Vi skulle älska att satsa, att kunna köpa in exakt de spelare vi vill ha. Men med risk för att bli tjatig måste man titta på våra resurser. Och gör man det så är det uppenbart att vi ligger klart efter Göteborg, HIF, Malmö, AIK, Elfsborg - för att nämna några. Där finns privata finansiärer, somliga nya arenor som genererar större intäkter. HBK blöder ekonomiskt, vi måste hela tiden sälja våra bästa spelare för att inte gå minus.
Men det finns en klubb som varit väldigt framgångrsikt som vi måste tåla att jämföras med - Kalmar. Vi har ungefär samma omsättning, ett liknande publikunderlag, liknande struktur på spelarmaterial - spelare från lägre nivåer och närområdet kompletterat med handplockade importer. Varför är Kalmar så mycket bättre än HBK?
- Framför allt ska man titta på deras trupp. De har en kader av rutinerade ledarfigurer, killar som lyfter hela laget på matcher och på träning, som har varit med laget i många år. Spelare som är väldigt bra, men som ändå inte är på den toppnivå som gör att de köps upp av utländska klubbar - Jocke Lantz, Tobbe Carlsson, Rydström...
"Kulturbärare"?
- Precis, kulturbärare. Och vi har tappat våra sådana spelare. Tobbe och Turbo blev för gamla, och de yngre som skulle fylla på har vi tvingats sälja - som Ante och Peter Larsson.
- Kalmar är det enda lag som utifrån sina förutsättningar har gjort bättre ifrån sig än vi under mina år som tränare.
En fråga man ofta ställer sig är varför Patrik Ingelsten kunde gå från att vara underpresterande bänknötare hos oss till firad skyttekung och landslagsman i Kalmar.
- När jag tog över som tränare var Patrik trea bakom Rosenberg och Preko. Året därpå, 2005, var han ordinarie i början av säsongen och gjorde bra ifrån sig. När sen Gunnar fick chansen och tog den tappade Patrik sin plats. Eftersom jag ändå tyckte att han var så bra att jag ville ha honom på banan provade jag honom på olika mittfältspositioner. Det var inte helt lyckat, men det bästa vi kunde göra utifrån förutsättningarna. Inför 2007 kändes det som om Patrik hade nåttt vägs ände här, och när Nanne ringde och frågade om honom kunde jag bara ge mina varmaste rekommendationer. "Får han mycket speltid", sa jag, "kommer han att bli jättebra". Och det tog en säsong hos dem, men sen lossnade det ju rejält. Men jag tror knappast att han hade haft samma utveckling om han hade stannat här, ibland kör man bara fast i en klubb.
HBK har ju sålt av en del egna produkter de senaste åren - Dusan Djuric, Ante, Peter och Marcus Sahlman är alla Halmstadkillar. Ett resultat är att vi har rekordfå egna produkter i truppen nu. Av dem är det egentligen bara en som spelar i Allsvenskan.
- Vi har fortfarande ett väldigt bra facit med de killar som kommer till oss utan allsvensk erfarenhet - både de som kommer utifrån och de som kommer från vår egen verksamhet. Tim, Marcus Olsson och Emir är bra exempel ur den förstnämnda kategorin.
- Sen tar det ju tid att återhämta vårt bestånd av egna produkter i a-truppen, de som flyttas upp måste hålla måttet. I år har vi ju till exempel valt att flytta upp Kujtim Bala.
En del egna killar har ju också försvunnit nedåt i seriesystemet, och har visat sig hålla god klass där. Joel Johansson vann skytteligan i FFF, och i samma lag är killar som Kristoffer Fagercrantz och Tibor Joza viktiga kuggar, och Johan Svahn rapporteras ha gjort flera bra inhopp.
- Ja, dessutom har de Daniel Johansson som är duktig. Men ingen av de här killarna var ordinarie direkt när de kom till Falkenberg, utan de har vuxit in i laget. Och det är tack vare att de har fått speltid som de har blivit så bra som de är idag. Den speltiden hade de inte kunnat få hos oss, det hade vi inte haft råd med. Och det är ju inte alls säkert att någon av dem hade kunnat ta en plats hos oss idag.
- Man ska ju också veta att ingen av de u-spelare vi har släppt har presterat rejält i en annan allsvensk klubb. Visst, Joel är i Elfsborg, men han har ju ändå inte gjort något jätteavtryck. Jag hör snacket om att vi inte tar hand om våra u-spelare, men jag tycker helt enkelt inte att det är sant.
Man får inte glömma att vi HBK-supportrar gottar oss extra mycket åt de egna, unga talanger klubben får fram. Och somlig av de färdiga spelare vi får in är inte mycket bättre än våra egna ungdomar. Alex Prent är en spelare man kommer att tänka på - han har knappt startat en match i år, och har verkligen inte imponerat när han väl spelat. Samtidigt har vi en kille som Kujtim i truppen, som man tycker lika gärna kunde ha spelat i hans ställe.
- Det har jag full förståelse för. Men man får akta sig för att tro att HBK ska kunna vara självförsörjande på spelare. Tror vi det är vi inte kvar i Allsvenskan längre. Inte heller kan vi värva exakt de spelare vi skulle vilja ha. Vi kan inte ta in Anders Svensson eller Stefan Ishizaki - vi har inte råd. Då får vi anpassa oss till kostymen. Vi hittar en kille som Prent. Han gör ett bra provspel hos oss, är bra i en träningsmatch och ger ett gott intryck som person. När han sen inte presterar som förväntat, vilket beror både på skador och andra saker, då kan vi inte bara kasta ut honom. Han har ett kontrakt och då måste vi väga in honom som en resurs av många i truppen.
- HBK:s signum har ju alltid varit vårt tålamod. Genom åren har vi kunnat ha spelare hos oss länge, och flera har debuterat sent. Med den hysteri kring resultat som har funnits de senaste åren har vi en press på oss som riskerar att krympa det tålamodet.
- Och återigen, så gott som ingen av de som tycker att det är självklart att vi ska plocka in de duktiga u-spelarna i a-laget har ju faktiskt sett dem. Hur många har faktiskt sett Eddie Andersson spela? Man läser att han gör fyra mål på ett annat u-lag, sen tycker man att det är tjänstefel av oss att inte låta honom spela i Allsvenskan. Sånt är svårt att ta på allvar.
Hur kommer vår ungdomsverksamhet att påverkas av samarbetet med Espanyol? Med tanke på att vi kan plocka in färdiga spelare därifrån borde väl vår värvningsverksamhet begränsas till den egna ungdomsverksamheten, och kanske några andra yngre förmågor utifrån.
- Jag vet inte exakt hur klubben resonerar där, men klart är att vi dels får in duktiga spelare - att de är nära A-truppen i Espanyol är en kvalitetsmärkning som väger tungt, särskilt sett till hur vi svenska klubbar ofta halvt famlar i mörkret när vi letar spelare utanför norra Europa. Dels kommer vi också att ha ett erfarenhetsutbyte, där vi kan skicka spelare och ledare till Espanyol. Det finns säkert massor vi kan lära oss av dem om ungdomsutveckling, och kanske kan de lära sig av oss. Så det finns både kortsiktiga och långsiktiga fördelar med det här avtalet.
Hur resonerar ni när det gäller språket? Väljer ni att ta hit killar vars språk någon i klubben behärskar, eller plockar vi spelare efter skicklighet och försöker lösa språkbiten sen?
- Ett mellanting, kanske. Pratar vi om Azrack så har vi ju Simon [Bakkioui] som pratar franska. Sen pratar ju flera av deras spelare lite engelska också, så det är nog knappast något problem. Dessutom - fotbollsspråket är ju internationellt. Azrack har inga kommunikationsproblem med de andra i laget på träning och match.
Som avrundning på vårt långa samtal pratade vi om matchen mot Häcken. Det hittar du i införrapporten.
