Daniel Andersson: "Man får vara på några med piskan"
Malmö FF:s lagkapten Daniel Andersson fyller idag 32 år. Himmelriket ringde upp honom för att gratulera, få reda på hur hans lår mår och vad som måste till för att MFF ska vinna mot Helsingborg på måndag.
Grattis, Daniel, på födelsedagen!
– Tack så mycket.
Har du blivit uppvaktad idag?
– Min familj sjöng för mig i morse, och det har kommit några sms och telefonsamtal. Det är väl det. Det är inte så mycket att fira längre nu när man blir 32.
Hur fungerar det i laget? På många arbetsplatser samlas det ihop pengar och köps presenter åtminstone när någon fyller jämnt.
– Nej, så går det inte till. Det spelar ingen roll vad man fyller, det är alltid den som fyller år som måste köpa tårta till de andra. Så jag får ha med mig en till lördags- eller söndagsträningen. Tyvärr sköter inte alla det lika bra. (Skratt)
Inte?
– Nä, vissa glider under radarn lite. Man får vara på några med piskan, för de är bra på att mörka sina födelsedagar. Det gäller att ha koll på dem, och ge dem böter om de missar.
Det finns ingen ordningsman i klas… förlåt, laget, som håller koll på detta?
– Nej, sånt hjälps vi åt med.
I matchen mot Örgryte i måndags fick Daniel utgå i andra halvlek, efter en bristning i baksidan på ena låret. Det var uppenbart för alla som såg honom signalera direkt till bänken att något allvarligt hade hänt. Att han missar derbyt mot Helsingborg på måndag har stått klart ett tag, prognosen säger minst 3-4 veckors frånvaro. Kanske någon eller några veckor ytterligare om det vill sig illa. För tillfället är det vila som gäller, och tills man fått en magnetröntgentid är det svårt att uttala sig om hur länge han blir borta, menar han.
– Förhoppningsvis får jag en tid nästa vecka i Halmstad.
Var det ett ögonblicks verk eller kände du av någon smärta innan?
– Jag kände lite i första halvlek, ett litet hugg, men upplevde det som att jag kunde spela vidare. Möjligtvis kunde jag ha klivit av i halvtid, men jag har å andra sidan känt av detta många gånger tidigare utan att det har blivit något. Jag lindade upp låret i pausen, men så sträckte jag mig efter en boll och då högg det till rejält. Då fanns det inget annat att göra än att byta direkt.
Du förstod omedelbart vad det var?
– Ja, det får jag säga.
Riktigt trist att missa derbyt på måndag, förstås.
– Ja, det är tråkigt. Och att gå skadad i detta läge som vi är i med laget... Man vill ju spela nu. Det är alltid trist att vara skadad, men det är klart att det känns värre eftersom vi är i ett sånt känsligt läge.
Daniels röst är en enda lång suck. Det går inte att ta miste på hur tungt han ser på situationen. Vi som står vid sidan av finner det bekymmersamt att lagets självklara ledare är borta när han som mest behövs. Det märks inte alltid när han spelar, men när han är borta saknar laget en röst, en pådrivare. Det verkar inte finnas någon som är villig att ta över rollen i hans frånvaro.
– Lite grand kanske det är så. Vi har många unga spelare som inte riktigt tar för sig på planen. Jag har alltid försökt pusha på, mana och driva på mina medspelare så gott jag kan. Ibland kanske jag gjort det för mycket så att det tar energi från mitt eget spel. Jag vet inte. Men det behöver också eldas på emellanåt, det är inte så mycket annat att göra.
Det är nu inte bara Daniel Andersson som är skadad i laget. Innermittfältsuppställningen på måndag kan bli en nöt för tränarparet att knäcka. Rick Kruys är given, men vem spelar bredvid honom? Robert Åhman Persson är ett frågetecken, och nyförvärvet från i somras, Ivo Pekalski, lär också vara indisponibel.
– Sen är där inte så många kvar, eller hur? Hur vi ska spela lär bero på materialet, om det blir 4-1-3-2 så kan ju Wilton ligga framför Rick med två anfallare på topp. Så skulle man kunna göra, fast det är inte mitt huvudbry egentligen.
– Jag hoppas verkligen Robban kan spela, och jag tror att han kommer att kunna göra det.
Nu har ju Bengt Madsen redan avslöjat att det kommer att bli 4-4-2…
– Allt är en lek med siffror. Spelar du med Wilton på topp som en av två anfallare så droppar han och då är det samma system som vi haft nu. Det beror helt på vem som spelar, eller hur? Spelar du med Eddie och Agon så har du ju två renodlade forwards. Spelar du Wilton och han droppar så är det inte längre två forwards. Det spelar också in vem som vi har på kanterna. Daniel Larsson är ju väldigt offensiv, spelar du med någon annan blir det lite annorlunda spel. Vad man kallar sitt spelsystem är vilka spelare du har på planen, det är till stor del de som avgör.
Jag undrar om han kan se Wilton som en av inrarna i ett rakt mittfält, med Agon och Eddie framför.
– Du menar i ett klassiskt 4-4-2? Man kan väl inte påstå att Wilton är en typisk innermittfältare direkt. Han lär bli mer offensiv och då blir den andre mer defensiv och då har vi inget rakt 4-4-2 längre. Det är möjligt att han har det i sig, att han kan ta det ansvaret. Men vi får se de närmaste dagarna hur det blir.
Matcherna mot Häcken och Örgryte var till stora delar usla. Vad krävs för att detta inte ska upprepas mot Helsingborg?
– Laget måste bli betydligt kompaktare. Alla måste hjälpa till i omställningsarbetet. När vi tappade bollen mot Örgryte blev vi väldigt straffade. Vi missade enkla passningar som de kunde ställa om på. När vi var många spelare på väg framåt och tappade bollen såg det lite löjligt ut för dem som var kvar där bak. Alla måste hjälpas åt och så måste passningsspelet skärpas till rejält, för det var bedrövligt nu senast – att inte kunna sätta enkla passningar… Då ställer man sina medspelare, som har tagit några steg framåt för att de räknar med att de ska få bollen, och i stället slarvas den bort.
Sedan en stund tillbaka har det hörts babyskrik i bakgrunden. Det börjar bli svårt att höra vad Daniel säger, och Daniel i sin tur börjar nog få svårt att prioritera (ännu) en intervju framför sitt barn. Så:
Grattis än en gång på födelsedagen och lycka till med rehabiliteringen!
– Tack så mycket. Vi får hoppas på vinst på måndag. Så gott det hade varit.
