5 filmer som Dennis Melander borde ha skadat sig till istället
TFF:s lagkapten Dennis Melander har ådragit sig en ljumskskada i samband med att han tittade på Scary Movie 3. Ståplats listar fem filmer som vi hellre sett att Dennis skadat sig till.
1. Titta vi flyger (Airplane)
Om vi håller oss inom facket parodier, som ju Scary Movie 3 faktiskt är, så är Titta vi flyger den överlägset bästa inom denna genre. Några favoritrepliker:
- Surely you can't be serious.
- I am serious... and don't call me Shirley.
och
- Joey, have you ever been in a... in a Turkish prison?
(sagt till en 8 årig pojke ska tilläggas)
Kort sagt, detta är den ultimata parodifilmen och om man tvunget ska skada sig till en parodi borde detta ha varit Dennis självklara val.
2. Det sjätte sinnet
(OBS- innehåller spoiler!). Alla som har sett den här filmen vet att slutet har en minst sagt twist som grundlurar publiken totalt. Om Dennis hade blivit så chockad av att Bruce Willis rollfigur i filmen egentligen är ett spöke att Dennis i chock över avslöjandet hastigt rest sig upp, då hade jag kunnat acceptera hans skada lite enklare.
3. Con Air
Con Air är en av de sämsta filmer som någonsin producerats sett till förutsättningarna enligt min mening. Det finns inget förmildrande med den här filmen: Nicholas Cages löjliga sydstatsdialekt, Steve Buscemis fåniga seriemördare och Mykelti Williamsons ack så förutsägbara diabetes. Allt är kass. Om Dennis skadat sig när han i ren ilska över det hafsiga hantverket rest sig upp för från tv-soffan för att skrika ut sin ilska, då hade jag känt mig avsevärt bättre.
4. Yojimbo
Yoijimbo är en fantastisk film. Med en grundhistoria, som mig veterligen kopierats i minst fyra andra filmer, är detta ett mästerverk i varje detalj. Toshiro Mifune i rollen som den kringvandrande, herrelöse samurajen är fantastisk. Anta att Dennis rusat upp ur soffan för att applådera Kurosawas filmkonst och Mifunes skådespelarinsats varpå han sträckt sig i ljumsken, det hade i alla fall värmt den här cineastens hjärta.
5. Australia
Att titta på en film som så uppenbart är inriktad på en kvinnlig publik är ingen picknick. Därför hade jag haft full förståelse för om Dennis, i samma stund som inledningssekvensen börjat rulla, kastat sig över fjärrkontrollen för att stänga av smörjan. Vad är väl en skadad ljumske jämfört med traumat att behöva genomlida en film som bygger på att Hugh Jackman ska gå runt och svettas och samtidigt se sur och tvär ut i tre timmar? Och Nicole Kidmans ankläppar är inte direkt någon förmildrande omständighet.
