Katrineholm - Blåsut
7 - 2

Magi på Råsunda när AIK säkrade final i Svenska cupen

AIK-Häcken var länge en match utan egentlig spänning. Sedan exploderade allt i en dramatik som inte setts på Råsunda på sex år. Och nu är AIK klart för final i Svenska cupen.

Den här texten borde egentligen handlat om en odramatisk 1-0 seger.
En seger där AIK återigen vann med samma resultat som vi sett om och om igen i år. Och dessutom fullkomligt rättvist.
En seger där nästan allt handlade om Antonio Flávio.
Istället blir det en text som försöker bearbeta en närmast sinnesjuk förlängning där AIK, i näst sista minuten och på övertid, vände och vann med 3-2.
Och för de 8 117 åskådare som var på plats blev det ett minne för livet.

Innan ett gastkramande avslut hade AIK kontrollerat matchen och stundtals radat upp målchanser. BK Häcken var inte dåliga. Genom kvartetten Paulinho, John Chibuike, Jonas Henriksson och Mathias Ranégie högt upp på plan skapades dessutom ett visst tryck.
Men skillnaden på plan under matchens första 89 minuter var försvarsspelet.
Och där gav AIK bara, på sin höjd, halvchanser.

AIK hade inte dom problemen offensivt, och det var mycket tack vare Antonio Flávio som spelade fantastiskt enkelt och effektivt. I den 21:a minuten väggspelade han med Iván Obolo, drev ned bollen till kortlinjen och serverade samme Obolo ett guldläge. Framför Christoffer Källqvist gjorde han inget misstag. Med 1-0 i ryggen forcerade AIK fram mellan Häckens vassa fasta situationer med Flávio i huvudrollen. Han sköt vassa skott som tvingade Källqvist till kvalificerade räddningar. Han serverade bollar till lagkamrater och han var ständigt spelbar. I den 35 minuten var Flávio nere vid mittplan, vände upp och avancerade 30 meter innan han avlossade en bössa som var värdig ett bättre öde.

Obolo sätter 1-0 bakom Christoffer Källqvist.

Häcken hotade som sagt främst på fasta situationer men var samtidigt inte ofarliga. Det märktes att det här var ett av Sveriges formstarkaste lag. Vid varje anfall fyllde Hisingslaget på rejält med spelare i straffområdet. Men ett starkt försvarsspel med Jos Hooiveld i spetsen höll undan.

Andra halvlek
Kontentan i halvtid var en relativt obekymrad sådan. Vi ledde, hade offensiv spets och såg ut att kontrollera matchen. Och trots att AIK tvingades till två byten i halvtid kändes det fortfarande "lugnt". Trots att ett av dem var på en nyckelspelare.
Daniel Örlund tvingades till en ryggbehandling på plan redan efter en halvtimma. I halvtid bestämdes det att han inte kunde fortsätta. Nicklas Bergh fick därmed göra sin första tävlingsmatch på över ett år. Och till höger gjorde Gabriel Özkan comeback efter att Kenny Pavey också fått utgå skadad.

Inledningen av halvleken spädde på "lugnet". Flávio serverade Obolo i straffområdet men Källqvist räddade. Obolo skarvade ned en hörna till Mutumba som inte fick kontakt i ett hett läge. AIK fick en straffsituation när Gabriel Özkan föll i straffområdet efter en smart pass från Flávio. Och sedan tvingade Obolo Källqvist till en ny räddning på hörna.
Och allt det på mindre än fyra minuter.
AIK var överallt och BK Häcken rullades ut totalt.
Det här var en kassaskåpsäker seger. Trodde vi alla.

I den 80:e matchminuten har jag skrivit i mitt anteckningsblock:
"Matchen känns avgjord. AIK skapar chanser. Häcken ingenting. Ingen faller ur ramen förutom Martin Mutumba".
Och så var det. Men så fort bläcket lämnat pappret så var det som att någon tryckte på en knapp och sa:
"Det här är inte över".
För i det ögonblicket började AIK bli slappt mellan lagdelarna. Man gick inte in lika distinkt i dueller och verkade ha drabbats av samma allmänna känsla som på läktaren.
Det här var ju över.
I den 86:e matchminuten kommer Vinicius Lopes Souto in för BK Häcken. Tre minuter senare driver han, alldeles för enkelt, 30-40 meter med boll in i straffområdet innan han skjuter diagonalt in via stolpen. Nicklas Bergh stod fel, men Vinicius skulle aldrig ha fått komma till avslut. 1-1 och en bisarr kvittering som var djupt orättvis. Men samtidigt logisk. För ett unikt tillfälle hade AIK tappat koncentrationen.
Och det straffade sig.

Den galna förlängningen
Råsundapubliken gick sedan från heaven to hell några minuter in på förlängningen.
Mathias Ranégie tappade bort ett uppspel men fick bollen serverad, rättvänd mot mål, av Jorge Ortiz. Sekunden efter gav han Vinicius en klinisk genomstickare. Bergh var ute och räddade läget, men returen studsade på Häckenspelarens mage och gick i en båge in i mål. Det var ett mål som var skrämmande likt Zlatan Ibrahimovics avgörande i Ungern kvällen innan.

Och precis lika övertygad som alla var på seger under ordinarie matchtid, precis lika kört kändes det för AIK. Mikael Stahre slängde in Miran Burgic i förlängningshalvtid. Men mot ett kompakt BK Häcken kunde ett stillastående AIK, som stundtals var decimerat till tio man då Mutumba blev skadad, skapa ingenting.

Det var kört.
Vår otroliga matchsvit som sträcker sig hela vägen bakåt till maj var på väg att ta slut.
Då, från vad som känns som ingenstans, får AIK en hörna. Allt flyttas fram. Till och med Nicklas Bergh. Och framför mål trycker Nisse Johansson in 2-2 i 119:e matchminuten. Ologiskt sett till hur det såg ut. Men otroligt rättvist.

Nils-Eric Johansson har precis gjort sitt fjärde mål för säsongen.

Råsunda kokade. 8 117 åskådare lät som mångdubbelt fler. Men det var inte över. Efter kramp hos flera spelare hade Martin Ingvarsson lagt till ett par minuters tillägg. I den 121:a fick Miran Burgic bollen till vänster om straffområdet. Han serverade Özkan som tappade boll, Burgic fick den på nytt och en glidande Häckenspelare fick sedan bollen på handen.
Straff.
I den 121:a matchminuten.
Det finns inte.
Christoffer Källqvist hade räddat BK Häcken kvar i matchen tidigare. Men trots att han gick åt rätt håll fanns det ingen omöjlighet att stoppa Mister 100 procent. Markus Jonssons straff satt hårt till vänster. Minuten efter blåste Ingvarsson av. Knäsvaga och segeryriga supportrar dansade och skrattade på läktaren. Mikael Stahre sprang ut mot östra och knöt näven upp i luften flera gånger och möttes varje gång av ett rusigt vrål.

AIK är klart för final i Svenska cupen, och troligtvis även för Europaspel nästa säsong.
Och det på ett sätt som vi supportrar dagdrömmer om. Sådan dramatik och magik som beskådades idag på Råsunda har vi inte sett sedan 2003 när ett hopplöst 0-3 underläge vändes mot Djurgården på 12 minuter.
Skillnaden idag är att det här är början på något stort för AIK. Och inte slutet som det visade sig vara då.

Den 7 november spelar AIK cupfinal på hemmaplan mot antingen IFK Göteborg eller Helsingborgs IF.
Och fortsätter man i samma stil som idag kan det bli en match som inte bara handlar om en cuptitel.
Utan även om dubbeln.

Matchfakta
AIK-Häcken 3-2 efter förlängning (1-0)
1-0 Iván Obolo (21), 1-1 Vinicius Lopes Souto (89), 1-2 Vinicius Lopes Souto (95), 2-2 Nils-Eric Johansson (119), 3-2 Markus Jonsson str (121).
Publik: 8 117