Krönika: Lyxproblem för Åtvidaberg i kampen mot allsvenskan
Åtvidabergs FF har på de två senaste matcherna räddat tre poäng på övertid. Tre poäng som uppe i toppstriden i slutändan kan komma att bli helt avgörande och nu härnäst väntar en av de hetaste konkurrenterna om det allsvenska kontraktet, nämligen GIF Sundsvall.
Åtvidabergs FF har under hela säsongen visat stort hjärta och enorm kämparglöd. På de två senaste matcherna har lagets tålamod och vilja lyst igenom starkt. Laget har också motbevisat kritikerna då man visat prov på en bredd i truppen när flera nyckelspelare varit frånvarande. När man dessutom haft tur med toppkonkurrenternas resultat så är laget i allra högsta grad fortfarande med och slåss om allsvenskt spel till nästa säsong trots tappade poäng den senaste tiden.
Jag skulle vilja använda de två senaste matcherna för Åtvidaberg som två perfekta bevis på att det ligger någonting i klyschan "ända in i kaklet". Det är så otroligt, oerhört, kolossalt underbart att hålla på ett lag som inte ger upp. Som kämpar in i det sista. Att heja på ett lag som man vet kan göra mål väldigt sent, som aldrig ger upp. Åtvidaberg har varit exakt det laget den senaste tiden, och jag har njutit av varje hundradels sekund under matcherna med det blåa Åtvidabergs-hjärtat. Tänk tillbaka på Assyriska-matchen. Jag får rysningar när jag själv gör det, jag blir så nöjd och stolt över det jag får se, men ändå så förbannad. Jag syftar ju på att "Åtvid" under hela matchen skapar chans på chans, som skulle varit mål efter mål, men som bara blev chans efter chans. Och man slutade aldrig att skapa dessa chanser som skulle varit mål. Man slutade inte förrän i den 93:e minuten då man fick utdelning för tålamodet.
Varför blir jag förbannad då? Självklart för att minst tre av chanserna som skapades i tisdags skulle varit mål. Effektivitet är någonting som kan avgöra toppstrider som denna i superettan 2009. Men så länge vårt lag spelar med ett sådant hjärta och med en sådan optimistisk och självsäker inställning så oroar jag mig faktiskt inte, då kan jag ta dessa 1-0-segrar med avgörandet i slutminuterna och flertalet brända chanser. Så länge spelarna aldrig ger sig, alltid tänker positivt och aldrig ger upp.
Det som enligt många varit Åtvidabergs svaghet under säsongens tycker jag istället vänds till en styrka i de senaste matcherna. Truppens bredd. I den senaste matchen mot Assyriska saknades Daniel Hallingström, Christoffer Karlsson, Kristian Bergström, Johan Niklasson och så får man inte glömma Anton Tinnerholm vars handskada då inte läkt ännu. Fem spelare borta och ett av topplagen på andra planhalvan, inte de bästa förutsättningarna för match va? Emil Herge gör debut i superettan där han ersätter seriens bästa spelare, Kristian Bergström. Inte det lättaste att som ung försöka gå in och ersätta en sådan spelare som gör så mycket nytta ute på planen, skitsvårt rent ut sagt. Emil klarade det dock gallant och nu när debuten är avklarad så kanske betydligt fler chanser kan komma, utan att skador i truppen krävs. En truppbreddsprövning och vipps så har Wiklund ett överflöd på potentiella spelare att ställa ut från start i framtiden. Och nu är Tinnerholm också tillbaka. Ack, ack, ack, för många spelare! Lyxproblem, lyxproblem..
