Inte Real Madrid eller Benfica
Kollaps sa Måns, kalops sa Bill, kalops var det sa Bull.
Det var med blandade känslor som jag for till Vångavallen igår. Dagen innan hade vi sett hur Halmstad tryckte ner HIF genom en magnifik viljeinsatts. Hur gärna skulle man inte se något liknade från TFF. I sin krönika inför Häcken berättade emellertid Tom Prahl att han efter Kalmarmatchen hade frågat sina spelare rakt ut om de ville kämpa för en topplacering eller var nöjda med ”att bara deltaga i allsvenskan”. Att en sådan fråga överhuvudtaget behövde väcktes är ju ett nederlag för truppen och för tränarna.
Vägen till Vångavallen gick över Tre lyktor. Inne i staden såg jag inte minsta tecken till att det var en viktig match på gång trots ivrigt spanande. På Tre lyktor hade en mycket liten och dämpad skara samlats. Jag har inte på tre år upplevt så låg stämning i klubben. Trevligt nog så inflöt Erik Sundin och Bjurra vilket livade upp stämningen. Deras känslor var ju något blandade. Sundin kommer ju tillbaka på söndag med sitt HIF. Även om fotbollsspelande yrkesmän byter förening är det inte känslomässigt helt okomplicerat. Bjurra skall för övrigt spela sin första match idag efter rehabilitering. Nåväl Vångavallen väntade. Då jag promenerade fram den sista biten kom en farbror cyklande och undrade om det var något särskilt på gång, då det var så mycket folk där! Jag upplyste honom om omständigheterna men la till att jag inte alls tyckte att det var mycket folk. Det borde ha varit många fler när TFF spelade. ”Men det är ju inte Real Madrid eller Benfica” var hans kommentar. Och mycket riktigt. Det var det ju inte.
Om matchen är inte mycket att tillägga. De första 50 minuterna är helt godkända, men sen! Kollaps sa Tom Prahl på presskonferensen. Och visst var det. När sju TFF-blå passivt stod och såg på i försvarsområdet hur två Häckenspelare stod och trillade boll en god stund framför dem då buade J-sektionen. Tom Prahl var t.o.m. lättad över att Häcken inte passade på att göra ytterligare mål.
Hemvägen till Stångby var inte rolig. För första gången började jag även ifrågasätta tränarnas hantering av laget. Jag lämnar nu omedelbart landet för att försöka komma över eländet.
