Gästkrönikan: Var går gränsen IFK Göteborg?
Under gårdagens möte mot Örebro SK framgick det att Göteborgsmålvakten Kim Christensen flyttat målstolparna en decimeter. Och inte nog med det. Han erkände efteråt att han gjort det flera gånger i år. Är det rimligt att släppa det? Krönikören Thomas Bratt ger sin syn på ämnet.
I en sport där man brukar säga att vinnaren bör ha marginalerna på sin sida, så väljer guldjagande IFK Göteborg att ta ödet i egna händer och flytta marginalerna till sin fördel. De naturliga frågor som uppkommer är inte bara hur många gånger detta skett tidigare, eller hur matchavgörande det kan ha varit under säsongen och i förlängningen i ett tight guldrace. Man frågar sig ju också var IFK Göteborg väljer att dra gränsen, hur långt är det okej att fuska?
Man kan tycka att det är en skitsak att Kim Christensen i Blåvitts mål flyttade in båda stolparna minst en decimeter före avspark. Man kan också tycka att det var ännu ett kul practical joke som verkar planeras mer än spelsystem därnere på Kamratgården. Men när man efter matchen ser intervjun med tränaren Stefan Rehn som - på frågan om Christensen agerade på hans uppmaning - förvandlas till något som kan liknas vid en busig småpojke som gjort ett oskydligt streck och går bort ifrån kameran så förstår man att ledningen på Blåvitts bänk sannolikt visste om tilltaget. Visste man inte om det så bör väl en klubb självmant straffa en spelare som bryter mot tydliga regler innan förbundet gör det? För vilka signaler sänder man annars?
Stryker förening och förbund ett streck över detta så kan man ju undra var gränserna ska sättas framöver, "spelaren hade tagit efedrin för matchen, men bara lite", eller "matchfunktionären flyttade fram tiden på matchuret när hemmalaget ledde, men bara med en minut". IFK Göteborg har alltid varit en förening som sätter sig själv på hög moralisk piedestal och har genom åren fördömt allt ifrån användandet av agenter till det frekventa intaget av utländska spelare i andra lag. Vill man leva som man lär och slippa diskussioner under resten av hösten så bör klubben agera.
Som AIK-supporter vet man hur hårt det blåser när något går snett i vår klubb. Hur skulle reaktionerna från Göteborg varit om vi spelade med en extra utespelare (men bara i 20 minuter) eller sänkte ribban i vårt eget mål med en decimeter i varje hemmamatch. Vi är inte guds bästa barn, men mig veterligen har det i alla fall inte fuskats från klubbens sida.
Vill IFK Göteborg spela rakryggat under resten av hösten så bör man dels stänga av målvakten Kim Christensen, dels utreda hur många fler som var inblandade.
Det kommer bli en fantastisk fotbollshöst där marginalerna avgör. Då bör alla lämna marginalerna ifred.
