Matchrapport IFK Norrköping - Halmstad BK
Del 2 - kommentarer om lagen
forts...
Lagen
HBK gör en strålande, i stort helgjuten insats, efter inledningen får man matchen precis dit man vill. Tom Prahl tyckte att topparna var mittförsvaret och Sella, själv vill jag även nämna Ekan och Mini, men ”gamlingarna” Arvid och Henrik Bertilsson är i högform, Björn Carlsson känns ”på gång”, Robban gör ett inspirerat inhopp o s v, det mesta känns uppåt just nu. Enda smolken i glädjebägaren var kanske passiviteten vid några Norrköpingshörnor, där behövdes definitivt lite bättre skärpa.
IFK Norrköping var igår lite av en gåta, var fanns viljan att vinna, viljan att ta ansvar, ilskan, tändningen, aggressiviteten? Tor-Arne Fredheim fick i gårdagens Sportbladet frågan vad han mest av allt önskade sig och svarade ”tre poäng mot HBK”. På presskonferensen talade han om att spelarna fortfarande hade smällen i Sundsvall i huvudet. Hade jag varit Pekingsupporter hade jag blivit vansinnig över de svaren, på hemmaplan ”önskar” man inte ett visst resultat, man skall bara ta det. Sedan är det väl hans sak att se till att spelarna ”bottnar” efter ett rejält bakslag och inte går och ältar en gammal match. Nyförvärven i anfallet har heller inte gett resultat, HBK vann skottstatistiken med 14-10, men utav dessa fick HBK 9 inom målramen, medan Peking bara fick till ett enda. Slutligen så har klubben nu gjort sig en otjänst genom chansningen att låta Eddie Gustafsson stå. Hade han gjort en kanonmatch och räddat matchen åt Peking, som förra vid 2-2-matchen mot HBK förra året, så hade han kunnat få viss upprättelse och fansen fått en mer positiv bild än den som spridits i massmedia på sistone. Istället sjunker nu laget djupare ner i bottenträsket och med sig har man ett prejudikat som säger att det inte har någon större effekt att gå som Bosman, man får spela i alla fall. Det kan bli en mörk höst i Peking, enda trösten är väl att Elfsborg och Häcken f n uppvisar samma bristande form.
