Vi tycker om MFF: I ett klimat där alla tänker likadant, tänker egentligen ingen alls
Den gånga veckan har bjudit på en mängd samtalsämnen. Läs vad Tomas Erlandsson, Susanna Dzamic och Henrik Zackrissontycker och tänker.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Tomas Erlandsson
32-årig musiker. Upptäckte MFF på allvar ungefär i samma ögonblick som Zlatan såldes. ÄLSKAR fotboll. Skulle, om han inte ansett det vara smått sjukligt, kunnat stå och kolla korpmatcher på Ribban bara för att släcka sin fotbollstörst. Inte direkt passionerad mer än när Barca eller Arsenal spelar, men kan lik förbannat dock aldrig slita sig från MFF, trots alla gånger han uttryckt sin totala ilska över dem.
Susanna Dzamic
Programledare i "Morrongänget" på Mix Megapol, Malmö och Magasin 1910.
Henrik Zackrisson
Skriver krönikor i MFF Supports medlemstidning Nr Tolv. Kalenderbitare. Flyktigt och sorglöst MFF-intresserad under unga år, regelbunden stadionbesökare sedan åttiotalet.
Senaste veckan har bjudit på det mesta. Bitska banderoller, vrånga styrelsemedlemmar, plötsliga avhopp och gemensamma avgångar har skapat dramatik och debatt. Samtidigt visar fotbollslaget MFF upp något som liknar toppform och har nu radat upp tre klara segrar. Jag ställer samma fråga som Tony Ernst fick av Lasse Grankvist i TV, hur mår Malmö FF egentligen?
Tomas: Då jag, som många andra, helt saknar insyn i klubben, tycker jag det är svårt att ge ett konkret svar på just denna frågan. Jag ska dock ge mig på en tolkning.
Jag upplever det som följande; MFF är en klubb som inte bara består av en styrelse och dess medlemmar samt klubbens supporters. MFF är Sveriges rikaste fotbollsklubb och framförallt en klubb med en lång och en för Sverige imponerande historia. Att MFF ska lyckas med sitt representationslag som A-laget så trevligt kallas, ligger i väldigt många människors intresse, inte minst de personerna som har investerat stora pengar i klubben.
Detta medför givetvis att man har en enorm press på sig, både inifrån de egna leden ( läs investerarna ) samt utifrån, från fansen.
Att man som klubb, om jag inte förstått det fel, väljer att kraftigt reagera på kritik från sin supporterklubb tyder för mig på att de ansvariga är högst medvetna om den situationen de befinner sig i. Därmed inte sagt att deras beteende är försvarbart, tvärtom, för mig tyder klubbens agerande snarare på att de ansvariga är såpass trängda att de inte klarar av den stressen kritiken medför. Lite som en stressad billist som stänger av radion för att sålla bort ett stressmoment.
Styrelsen mår inte bra, det är en sak som är säkert. Dessvärre råder det, som i många andra stora företag, garanterat en enorm svågerpolitik inom de egna leden så att vi får se någon avgång eller en utröstning i en snar framtid är nog uteslutet.
Laget däremot verkar må bra, till min och många andras stora glädje. Just det faktum att de börjar prestera i grevens tid är nog det som gör att vi kommer få en ny styrelse i MFF Support inom kort som, hoppas jag, även den, vågar sticka ut hakan och kritisera. Jag menar, i ett klimat där alla tänker likadant, tänker egentligen ingen alls. Jag tror att klubben behöver MFF Support, av fler anledningar än de är medvetna om ( för att låta som Gandalf ).
Susanna: Först och främst: Skittråkigt att Tony hoppade av. Har haft glädjen att träffa och prata med honom ett par gånger och det har varit lika givande, lärorikt
och underhållande varje gång.
När det gäller hur Malmö FF mår så är det väl som med de flesta av oss...upp och ner. Det pratas mycket om att klubben ska bli en modern organisation som ska ta steget in i framtiden. Pelle Svensson pratar om vikten av tydlig kommunikation. Jag utgår ifrån att alla i organisationen ställer sig bakom klubbens vision. När det gäller en sådan anrik och traditionsbunden klubb är det lätt att fastna i, "Det var bättre förr". Ja ni vet -79 och sånt! Men i takt med att Malmö utvecklas till en modern (nästan universitetsstad) kan stadens stolthet inte mer än hänga på. Det har de flesta förstått. Hundraåringen håller på att ömsa skin. Vi har växtvärk helt enkelt.
Henrik: Efter tre raka segrar så tycks i alla fall representationslaget för tillfället må finfint. Och min grundinställning är att så länge det inte händer grejer som innebär saker i stil med att folk blir allvarligt skadade, är lagets med- eller motgångar på planen det i särklass viktigaste.
Fast nu är det kanske så. Att folk är allvarligt skadade alltså. Eller, åtminstone, mår dåligt i Malmö FF:s skugga.
Generellt tycker jag inte om att kritisera klubb, ledning eller spelare. Jag vill tro att de alla verkar för MFF:s bästa, och det är allt jag kan begära. Jag vill gärna se dem som upphöjda. Smorda. Personligen vänder jag hellre min kritiska blick mot min egen sida av staketet; den sida vi supportrar befinner oss på. Där tycker jag att det alldeles för ofta är ett satans gnäll. Min uppfattning är att det ständigt uppskruvade tonläget - som finns både bland supportrar, media och i princip allt som rör MFF - inte gör klubben nåt gott. Insändarstormarna efter en förlust, skrien om att spelaruttagningar är fel och att alla måste avgå, uppfattningarna om vad man ska eller inte ska göra som "riktig" supporter - allt detta gör mig för det mesta alldeles matt. Jag vill att MFF ska lyckas. Då känner även jag mig som en vinnare. Självklart kan även jag svära över saker, men en sak är säker: de som jobbar dagligen i MFF vet oändligt mycket mer än jag om fotboll. Jag tycker inte jag befinner mig i en position där jag kan klaga på uttagningar och spelsystem. Jag vet sämre. Jag vill att spelare och ledare ska lägga sin tid och kraft på annat - som matcherna, till exempel - än att bemöta mig och mina gelikars gapande om all möjlig och omöjlig skit.
Så tycker jag vanligtvis. Men nu tycker jag att det här handlar om större frågor än de vanliga dagliga klagomålen.
För självklart är inte klubben okritiserbar. Sportsliga resultat oaktat, tycker jag tyvärr inte det verkar som om Malmö FF mår särskilt väl. En sorglig diskussionskultur (eller vad man nu ska kalla det) kom i dagen i och med att MFF Supports ordförande menade att MFF långsiktigt misslyckats rent sportsligt. Egentligen ganska okontroversiellt och svårt att invända mot i sak. Möjligt att det finns små, små nyanser i synpunkterna inte heller jag håller med om. Men det är helt ointressant. Det är inte det det handlar om. Vad som är intressant är att Tony luftade väl underbyggda, konstruktiva och sakliga åsikter - och sen från allehanda håll blir fördömd och till och med tydligen får höra att han inte hör hemma i MFF. Det känns ledsam att föreningen i stort inte har, som man så gärna och så fånigt uttrycker det i näringslivet, högre i tak. I den mån det finns några sidor här, står jag definitivt på Tonys och MFF Supports.
Men jag vill ju inte att det ska finnas några sidor. Nästan så att man längtar efter Friggebo. Kom tillbaks, Birgit. Allt är förlåtet. Led oss alla i "We Shall Overcome".
Sex mål på tre matcher. Inte illa för en anfallare som varit kraftigt uträknad under hela säsongen. Jag ska erkännat jag själv satt i våras och skojade om MFF:s nya revulotionerande spelartyp, den destruktiva targetplayern. Vad tycks om Edward Ofere, hur kan det plötsligt gå så bra?
Tomas: Nu kommer en enormt amatörmässig analys så håll i hatten:
Jag skulle vilja säga att det handlar om att de bytte system. Eddie är en renodlad targetplayer, o Daniel Larsson är en väldigt renodlad djupledslöpare ingen av dem är några tekniska ekvilibrister i den bemärkelsen att de i varje man-man situation "gör sin gubbe" . Att det inte funkat tidigare beror på att de haft fel man på fel plats i fel system.
Nu bytte de system, vilket medför att passningarna kommer rakare på spelaren, de kan slå avgörande passningar mkt tidigare då löpningarna kommer mer i djup än diagonalt med backlinjen som tidigare. Man har öppnat upp ytorna på mitten tycker jag det ser ut som, vilket gör att man kan locka upp motståndarna mer i banan och därmed slå de avgörande passningarna och därmed öppna för Eddies spelstil, vilket man inte kunde innan.
Jag tycker dock att Ofere MÅSTE jobba på sin förstatouch och förbättra sin vänsterfot, det är en mängd lägen de kunde förvaltat bättre om han utvecklat de två sakerna ännu mer.
Susanna: Tillfället gör tjuven..och målskytten! Helt plötsligt är han hetast i Allsvenskan. Allt sitter. Vi är tillbaks till spelet i början av säsongen. Det var hit vi visste att vi skulle men att det skulle ta sådan tid! Alla har sagt att det kommer att lossna. Är det slumpen att det händer just nu? Kan inte låta bli att tänka på var vi hade varit om Wilton inte hade blivit avstängd. Om Daniel och Ofere inte hade fått bilda anfallspar. Om inte...Om inte. Funderar på om Rolle kommunicerar med spelarna på något annat sätt. Nu gör spelarna precis som han säger. Går på knock. Snabbt anfallsspel. Tidigare var det ofta tvärt om.
Henrik: Jaha, där ser man vad lite självförtroende, ett par nya skor och det abstrakta mysterium som exempelvis kan benämnas flyt betyder för en anfallare. Kolla på målen mot Gefle: ett halvdassigt skott från långt håll som rullar in vid ena stolpen. Och en chans som egentligen är ett givet mål men ändå håller på att missas - men där det hela ändå slutar lyckligt för att försvararen fumlar in bollen mellan benen. Eddie är i zonen. Bollarna går in.
Men missförstå mig nu inte. Jag raljerar inte, jag gillar verkligen Eddie. Visst kan man invända att han knappast - sett över tid - är en klinisk avslutare. Men som jag sagt förut, han måste vara fruktansvärd att möta och han lägger ner ett beundransvärt arbete. Dessutom har han fortsatt att jobba för lagets bästa, även i motvind. Det hedrar honom, och att målen nu äntligen börjat trilla in är honom oerhört väl unt.
Det ser ut att kunna bli en ny sprakande höst där både poäng och mål trillar in på det himmelsblå kontot. Laget visar just nu upp ett sådant självförtroende som man av tradition förväntar sig från Malmö FF. Har tränare Nilsson och Gren till slut hittat rätt system och spelare eller är det ett resultat av upplösta nervknutar eftersom säsongen och målsättningarna sedan länge är körda? Finns det en framtid för denna hårt ansatta duo?
Tomas: Jag besvarade detta lite halvt redan i föregående fråga, för att göra mitt svar kortare denna gången; Ja, de har hittat ett bra system som fungerar bättre för spelamaterialet och med trygghet och vinster kommer självförtroende och självklart en hel del stress som släpper.
Jag ser ingen anledning till varför de INTE skulle vara kvar nästa säsong. Om de skulle få kicken, vad gör det för truppen då? All trygghet, all dynamik som arbetats in i truppen under dessa två åren raseras och måste påbörjas igen med den nya tränaren.
Det tar tid, det ska få lov att ta tid att etablera ett lag, man måste kunna få möjligheten att kunna misslyckas även som tränare, spelarna gör det i varje match, det måste tränaren oxå ha utrymme att göra anser jag. Därför hade det inte med säkerhet blivit bättre med en ny tränare då allt behövts göras om från början igen.
För att de leder Malmö FF, världens bästa lag, betyder inte det att de är några allvetande orakel, självklart testar de grejer de hoppas ska funka utan att vara riktigt säkra, ibland funkar det, ibland inte, precis som i alla andra yrken, skillnaden är för deras del att väldigt många människor har åsikter om deras resultat. Jag hoppas de sitter kvar nästa säsong, det de påbörjat nu de senaste matcherna är kanske inte revolutionerande, det har å andra sidan verkligen fått fart på målproduktionen vilket är allt annat är det förra systemet gjorde...
Susanna: Det är fortfarande ett par matcher kvar av säsongen och innan dess är det ingen idé att spekulera om tränarnas framtid i klubben. Det verkar som om 4-4-2 passar spelarna bättre. De säger alla att "Det blir ett rakare spel". Men vi började säsongen bra och vi har sett att spelet har utvecklats och om det hade lossnat för Wilton så hade det sett helt annorlunda ut. Jag känner inte till RolleGrens Masterplan. De är ganska hemlighetsfulla men utifrån har det sett ut som om laget har fått anpassa sig lite väl mycket för att hjälpa Wilton att få till det. Det är klart att hans frustration och stress har smittat av sig. Sätt er in i hans situation. Lösningen blev plötsligt problemet. Det hade ingen kunnat förutse.
För övrigt anser jag att Daniel Larsson ska behålla sin nuvarande position.
Henrik: Nån som minns säsongsinledningen 2002? Inför andra omgången (borta mot Norrköping) var de tilltänkt ordinarie anfallarna, Skoog och Yngvesson, båda skadade. In med tredjeanfallaren, Mats Lilienberg, och den som stod därnäst i tur: en viss Peter Ijeh. Resten är historia. Ijeh gjorde två mål i matchen och 22 till i allsvenskan det året. Som ursprunglig fjärdeforward. Vad jag vill säga är alltså att även om fotbollsvärlden är full av vad-var-det-jag-sa-sägare (jag är själv en av dem) bygger inte alltid framgångssagor på medvetna val och långsiktig planering. Just idag är det lätt att hävda att vi skulle ändrat till 4-4-2 tidigare, men jag tror att sanningen är komplexare än så. Små förändringar har gjorts, vi har fått lite medgång och självförtroende, krampen släpper - vi kan bara hoppas att det håller i sig.
Om det finns nån framtid för tränarduon? Javisst. De har kontrakt ett par år till, och så länge de tränar Malmö FF har de mitt stöd. För mig är det meningslöst att gasta om att de ska bort så länge jag inte känner till några alternativ.
