-
Inför HBK - Elfsborg: Än är vi inte över ån
Ett HBK med två raka segrar i bagaget tar emot en demoraliserad tronpretendent som börjat hitta tillbaka. Måndagens kamp blir en viljornas kamp.
Segern borta mot Djurgården innebar en enorm lättnad för alla sargade HBK-själar. Plötsligt fann vi vårt lag nio poäng ovanför nedflyttningsstrecket med sex matcher kvar. Man kunde pusta ut. Eller?
Det förnuftiga svaret är ett blankt nej. Flera av lagen vi möter har mycket att spela för, och tittar man på Bajens eller Djurgårdens spel i de senaste omgångarna är det inte mycket man hittar som säger att de är sämre än vad HBK var för så sent som fyra omgångar sen - någon av dem kan komma att hitta den saknade ingrediensen och ta tre, fyra segrar i de avslutande sex. Slappnar man av kommer man att förlora, och det har HBK inte råd med. Och även om man kunde deducera att vi är klara nu, att HBK spelar i Allsvenskan även 2010, varför skulle det betyda att man inte gör allt för att rädda lite av anseendet från en förlorad säsong? Det är nu HBK måste visa publiken att det finns anledning för dem att komma tillbaka till Örjan.
Segrarna i de senaste omgångarna har kommit efter en återgång till 4-4-2. Det ursvenska spelsystemet sitter i ryggraden på spelarna och det har inte varit svårt att se att det finns en trygghet i spelet nu som vi inte har sett till på länge. Janne Andersson höll inte helt med om den analysen när HÄB träffade honom på Stockholms Stadion i torsdags.
- Spelsystemet är inte särskilt annorlunda. Anselmo droppar fortfarande ned ett halvt steg när vi inte har bollen och positionerna är i stort sett desamma över lag. Det mest konkreta är väl att yttermittfältarna har en något lägre utgångsposition.
I stället pekar Janne på en justerad truppsammansättning som nyckeln bakom vändningen.
- Vi har haft ett lag som har bestått av, lite hårdraget, en samling veteraner över 30 och ett gäng upptuppar runt 20. Vi har saknat spelare i åldersspannet däremellan, de som är yngre men ändå färdiga spelare. Att Ante var en svår förlust för oss är ingen hemlighet, men nu känner jag att vi har hittat rätt med Saevarsson som hans ersättare. Dessutom har Johnny varit en bra injektion. De här killarna är 26, 27 år gamla och har både kompetens och rutin.
Och det är svårt att förneka att både Johnny Lundberg och Jonas Gudni Saevarsson har fyllt luckor i laget. Johnny har varit i stort sett felfri som mittback i tre matcher i rad och Jonas påminner inte så lite om en viss Magnus Svensson som glatt mången blåsvart hjärta genom åren med sina arbetsinsatser på mitten. Däremot vidhåller den här skribenten att det syns en tydlig skillnad på spelarnas uppträdande på plan, hur de hittar sina positioner och kan sina roller - det må bara vara siffror, men om 4-4-2 får dem att röra sig och springa rätt, då föredrar jag att vi behåller den etiketten.
HBK fortsätter rimligen med en startelva som liknar den man ställde upp med mot Dif. Mikael Rosén lär vara tillbaka i truppen efter sjukdom vilket ger en förbättrad konkurrens på högerbacken, medan Anselmo och stekhete Marcus Olsson lär fortsätta på topp, där Emir Kujovic och Joe Sise närmar sig alltmer från bänken. En sund konkurrens fostrar en laddad trupp och förhoppningsvis en optimerad startuppställning.
Supertalangen Anel Raskaj var en av de bästa mot Dif, och gjorde bort ytterbacken Yosif Ayuba gång på gång på sin högerkant. Anel har haft ett tungt år, vilket man får anta att yngre spelare kan ha - men man ska också komma ihåg att den här unge mannen fått spela på i alla fall fyra olika positiioner på bara drygt 20 matcher - knappast det bästa sättet att garantera en konstant hög output. Värt att observera är också att ingen av de fyra positionerna (släpande anfallare, höger-/vänsterytter, defensiv innermittfältare) har varit den position han egentligen hör hemma på - centralt på ett fyrmannamittfält. Med tanke på att vår största talang sen Ljungberg nu är på väg att på allvar finna formen igen vore det på sin plats att ge honom chansen där.
Vår finske favorit Tim Sparv har haft en till stora delar fantastisk säsong, men det är för mig uppenbart att kvaliteten på hans insatser har sjunkit sedan det blev klart att han lämnar oss efter säsongen. Det har ingenting med Tim själv att göra - vi har lärt känna honom som en good sport som aldrig slutar kämpa för laget - utan är en helt naturlig, omedveten reaktion. Om du har sagt upp dig från ditt jobb kan man knappast förvänta sig dina mest helgjutna jobbinsatser under uppsägningstiden. Och Tim har varit något av en säkerhetsrisk på sistone, vilket var uppenbart under matchen i torsdags. Gång på gång dröjde han på bollen och blev av med den till en alert Difare, vilket innebar att försvaret fick möta en rättvänd, bollförande mittfältare - och så kan vi inte ha det. Att ersätta Tim med Anel centralt är för mig ett uppenbart drag just nu.
Ytterligare en fördel med det draget vore att det skulle ge ännu en spelare en chans att få spela på rätt plats. Emil Salomonsson har varit ordinarie hela sin debutsäsong i Allsvenskan, men endast i ett par matcher på sin rätta plats. Däremot har tvivelsutan rollen som högerbacken lärt yttern/anfallaren Salle massor, rutin som skulle komma mycket väl till pass om han skulle placeras ett snäpp högre upp i banan. Tillsammans med superrutinerade högerbacken Gus skulle han kunna bilda en solid högerkant med stor offensiv potential.
Elfsborg har haft det tufft på sistone, med 0-4 mot favoritmotståndaren Göteborg och 0-5 mot pånyttfödda Malmö. De solklara guldfavoriten sjönk ihop som en misslyckad sufflé, men i och med segern mot BP i senaste omgången och det faktum att man får tillbaka flera skadade spelare (bl.a. Martin Ericsson och Emir Bajrami, dock saknas gamle HBK:aren Joel Johansson), samtidigt som både Göteborg och AIK har tappat poäng på sistone finns chansen. Fast då krävs seger mot HBK. På Borås Arena i våras gjorde HBK en usel insats, och revanschlusta lär det inte råda brist på hos de blåsvarta. Tidigare resultat lagen emellan på Örjans Vall visar med eftertryck att allt kan hända. Allt från 0-3 till 5-0 har varit gångbart genom åren.
Som vanligt så här dags på säsongen kommer det att vara en fråga om vem som vill mest. Och jag tar för givet att de blåsvarta inte är nöjda än.
