AIK Inifrån: Gnagarforum möter Miran Burgic
Miran Burgic värvades till AIK för drygt tre år sedan och visade direkt att han var en stor målskytt. Utvecklingen sedan dess har dock inte gått i önskad riktning. För Miran har det mest handlat om att komma tillbaka från en svår knäskada. Gnagarforum har träffat Burgic och tagit reda på varför han kom till AIK, skillnaden mellan Norling och Stahre och hur framtiden ser ut.
Sedan Miran Burgic värvades till AIK sommaren 2006 har mycket hänt i klubben. Slovenen kom till klubben under en period då det mesta gick klubbens väg. Laget var med i toppen av allsvenskan och spelade en offensiv fotboll. Miran inledde också bra med två mål i sin första hemmamatch, och totalt fem mål på åtta matcher under hösten. Äntligen såg klubben ut att ha hittat den boxanfallare man saknat i så många år.
Allt tydde på att Miran och AIK skulle fortsätta på den inslagna vägen. Så blev det inte. En ödesdiger knäskada våren 2007 satte stopp för Mirans framfart för lång tid framåt. Samtidigt sladdade laget i tabellen, trots ett på pappret mycket bra lag. Under förra årets säsong var Miran tillbaka och gjorde en del mål när han väl fick spela men åkte allt som oftast in och ut ur laget.
2009 har varit ett år med fortsatt skademisär. Men efter två nya ingrepp i sitt vänsterknä, och två långa konvalecensperioder, har Miran Burgic på nytt tagit plats i AIKs matchtrupp under september månad. Och trots att han agerat inhoppare har han spelat en betydande roll. Mot BK Häcken var han i högsta grad delaktig i AIK:s mirakelvändning. Och nyligen fick han en assist i seriespelet mot Örgryte.
Jag möter upp Miran på Karlberg strax efter en förmiddagsträning för att höra hur han upplevt de senaste säsongernas turbulens, hur han ser på sin framtid efter den svåra skadan, och vad det egentligen var som gick fel de senaste två säsongerna.
Först av allt, hur kom du till AIK?
- Jag hade gjort en bra säsong i Slovenien och det fanns intresse från flera klubbar. Tidigare hade jag haft anbud från tyska division 2-klubbar och klubbar från Schweiz. AIK hade följt mig under lång tid och såg flera matcher innan de köpte mig. Klubben sökte den typ av anfallare jag är, en ”box-striker”. I den sista matchen innan klubben köpte mig, en kvalmatch till Champions League med ND Gorica, spelade jag bra och gjorde två mål. Efter matchen pratade jag en halvtimme med AIK, Bolton och en fransk klubb. Från Bolton var det dock inget konkret anbud, säger Burgic som köpte hela AIK-konceptet.
- AIK sålde in sig bra genom Ola Andersson och jag fick ett mycket bra intryck av klubben. Det de visade och berättade för mig var väldigt imponerande, och jag tyckte att det var det bästa steget för min egen utveckling. Jag blev verkligen imponerad över hur stor klubben var och hur många fans man hade.
Miran Burgic blev skytteligare i Slovenska ligan säsongen 05/06 med 24 mål på 36 matcher. Sedan väntade AIK.
Förra året åkte du in och ut ur laget, trots att du gjorde mål flera matcher i rad. I en intervju kunde man läsa att du var glad över att byta tränare. Hur var egentligen din relation till Rikard Norling?
- Vår relation var varken bra eller dålig, man kan beskriva den som professionell. Jag blev konfunderad när jag gjorde mål flera matcher i rad för att i nästa match hamna på bänken utan att få någon förklaring. Det gör att det är svårt att hitta formen, och man känner inget förtroende från tränaren. Särskilt när man gör mål och ändå hamnar på bänken, då undrar man vad man ska göra för att få spela.
När du kom till klubben gick laget bra och var med i toppen hela säsongen. Varför fortsatte det inte så de kommande säsongerna, trots den dyraste spelartruppen?
- De två senaste säsongerna hade vi svårt att hitta rätt ”spirit”. 2007 hade vi många bra spelare, men bara elva kunde spela, det gjorde det svårt för tränaren att hitta rätt ”elva”. På pappret hade vi bättre lag 2007 än året innan, men det ledde till att vi hade svårare att hitta rätt system. Det blev dålig stämning i truppen då stjärnor hamnade på bänken och blev missnöjda. Tränaren försökte lösa det med att rotera, men det fungerade inget vidare. 2006 fungerade det bra, men året efter hade vi kanske för många namnkunniga spelare som inte klarade att sitta på bänken.
2006 spelade vi ”possession football” medan vi i år är mer effektiva. Vad är som du ser det de största skillnaderna mellan Rikard Norling och Mikael Stahre?
- Stahre har en ”elva” som han kör med och ändrar bara när han behöver ändra. Stahre lyckas verkligen sprida positiv energi och det är numera väldigt bra atmosfär i omklädningsrummet, det är en viktig faktor.
Miran Burgic har fullbordat en succéartad inledning i AIK genom att näta mot Östers IF i augusti 2006.
Under din tid i AIK har du haft enorma skadeproblem med knäna. Har du någon försvagning i knäet?
- Innan jag blev skadad 2007 var jag i stort sett aldrig skadad, jag spelade varenda match även om jag hade feber. Innan skadan tänkte jag att jag aldrig kan bli skadad. I år har jag fått skada efter skada och missat många matcher. Kanske kan det vara så att jag har svårt för konstgräset, jag är inte van vid det. Samtidigt har skadorna förändrat mig som människa. Innan jag blev skadad tänkte jag inte ens på att jag kunde bli skadad, medan jag numera sätter värde på att jag är frisk på ett helt annat sätt.
Innan den allvarliga knäskadan 2007 var Miran Burgic på väg att slå sig in i det slovenska landslaget. Slovenien går bra i kvalspelet och är på väg att ta en plats i nästa års VM. Jag frågar honom hur han ser på sina chanser att ta en plats i laget, där han främst kämpar med Milivoje Novakovic och Zlatko Dedic om en plats i anfallet.
- Förra året spelade jag tre matcher i landslaget, och jag är ganska säker på att jag fortfarande varit med i landslaget om jag inte blivit skadad. I Slovenien var jag känd och uppmärksammad före mina konkurrenter och det ger mig en fördel. Jag tror jag kommer spela i landslaget om jag får spela matcher. Men det är en nackdel att vi slutar säsongen i november och sedan startar säsongen i april, det gör att det är svårare för mig än för mina konkurrenter som spelar i Centraleuropa eftersom jag bara har april och maj på mig att komma i form. Jag vet att förbundskaptenen (Matjaz Kek) har koll på mig. Jag pratade med honom för två månader sedan, och när jag blev skadad ringde han mig och beklagade. Kek var här förra hösten för att se mig i derby mot Djurgården, tyvärr satt jag på läktaren den matchen.
Hur har du märkt av pressen från supportrarna?
- Det är inte alltid enkelt, men vi är professionella och ska klara av det. Press är något man måste lära sig att hantera. Samtidigt verkar det som vi spelar bättre utan press. I slutet av förra säsongen när vi inte längre hade chansen att vinna något började vi spela bättre, säger Miran som verkar gilla den uppsluppna stämningen som rådde på läktarna under förra hösten, då folk nästan skrattade åt misstag. I år har vi gått tillbaka till grunderna och är mer underdog utan några större förväntningar, det passar oss uppenbarligen bättre. Det är svårt att förstå, men det är enklare att spela utan press. Allt handlar om att göra resultat. Förra året hade vi nio matcher utan seger, det blev värre och värre för varje match när varken man själv, tränaren eller fansen är nöjda.
Under sommaren 2008 hade Burgic en gyllene period i ett annars blekt AIK. Men efter att ha gjort mål flera matcher i följd petades han efter en svag insats mot Ljungskile borta.
Ditt kontrakt går ut nästa sommar. Hur ser du på din framtid?
- Vi ska sätta oss ner och prata efter säsongen. I år går det bra för oss, och jag trivs verkligen bra här. Det är bra atmosfär kring laget och fansen är nöjda. Jag skulle inte bli besviken om jag blev kvar här under lång tid, för mig är AIK den största klubben i Sverige och vi har de bästa fansen. Samtidigt vet man aldrig var fotbollen tar en. För bara ett par år sedan hade jag aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle hamna i Sverige.
- När jag spelade i Slovenien ville jag utomlands. Nu när jag är här vill jag ta ytterligare steg, det är så det är för alla. Samtidigt är det en sak vad man vill och en annan vad som är realistiskt. Holland känns som ett bra steg och skulle nog passa mig bra, det är en offensiv fotboll man spelar där. Den svenska ligan är mer lämpad för försvarare än anfallare, man får man kämpa för vartenda mål. Jag trivs bra här, men i den här branschen vet man aldrig vad som händer i framtiden.
Har du någon gång varit nära att lämna AIK?
- Förra sommaren var jag nära att lämna för Grekland, då AEK Aten ville ha mig. Men jag var under kontrakt och klubbarna kom inte överens ekonomiskt, sedan blev jag skadad och då blev det inget med det. Sedan dess har jag aldrig varit nära att lämna.
Vi pratar vidare om nordeuropéers fördomar om folk från det forna Jugoslavien, vilket avspeglas i filmer som Pusher. Detta menar dock Miran är stereotypa skildringar som inte stämmer särskilt bra med verkligheten. Tvärtemot rollfigurerna ger Miran ett närmast lågmält intryck och svarar artigt på mina frågor.
En uppfattning som däremot stämmer är antalet bolltekniska spelare som kommit från alla länder från forna Jugoslavien. I AIK har vi själva välsignats med Nebojsa Novakovics genialitet. Jag frågar vad det beror på.
- Först och främst är tränar vi på ett helt annat sätt därnere, vi spelar fotboll istället för att träna fysik. I Jugoslavien ser man ofta barn spela fotboll på gatan när de kommer från skolan, det ser man sällan här i Sverige. Jag tror man lär sig mycket genom det, en del saker kan man inte lära sig bara genom vanlig träning. I Sverige är allting organiserat på ett helt annat sätt. Man spelar till exempel i lag redan från det att man är sex-sju år.
Trots att länderna i det forna Jugoslavien ofta fått fram bra spelare brukar man ha problem med att få ihop ett lag. Miran menar att det är personligheterna som skiljer.
- I Jugoslavien är det som att ha fem-sex Zlatan Ibrahimovic i laget, vilket gör att det är svårt att skapa en bra lagmoral. Egot är stort, Serbien har till exempel haft spelare som Mijatovic, Mihajlovic, Milosevic och Stojkovic som alltid satt sig själva före laget. Jag har inget bra svar på varför det är så men det är helt enkelt så det fungerar. Förutom spelstilen skiljer mentaliteten. I Sverige är det aldrig en fråga om motivation, man ger alltid 100 %. Här ger man alltid allt även om man ligger sist i serien. Hemma ger man upp istället, ligger man i botten av serien brukar motivationen sjunka rejält.
Avslutningsvis berättar jag för Miran att jag brukar jämföra honom med brasilianen Mario Jardel och frågar även om han har någon favoritspelare.
- Andriy Shevchenko, svarar han.
Förhoppningsvis får vi snart återigen se vår sloven visa samma slaviska kyla som ukrainaren en gång i tiden gjorde under hans glansperiod i AC Milan.
Det kan behövas när guldstriden går in i glödhett läge.
FAKTA MIRAN BURGIC
Född: 25 september 1984 Landskamper: Slovenien A 5-0, Slovenien U21 10-3 Tidigare klubbar - Matcher/mål: NK Zagorje 1991-1999, NK Gorica 1999-2006 77-30, AIK 2006 - 52-11 Meriter: Slovensk ligamästare 2003-2004, 2004-2005, 2005-2006. Slovensk skytteligavinnare 2005-2006. Stora silvret med AIK 2006.
