Äntligen Gefle!
Äntligen! Efter 525 mållösa minuter, fem raka förluster och sorgliga 0-13 i målstatistiken vart det äntligen en vinst mot Halmstad. Publiken hade knappt hunnit bänka sig i höstrusket på Strömvallen innan Daniel Westlin kunde göra slut på Gefles till synes oändliga måltorka. Matchuret hade bara tickat fram till 1.48 när Gefleforwarden mycket påpassligt mötte Hjalmar Öhagens fina frispark vid den vänstra stolpen och stötte in bollen bakom Magnus Bhane i Halmstadsmålet.
Med målet i ryggen fortsatte Gefle att dominera och äga den första halvleken. Dom 2338 på läktaren fick se tendenser till det spel som laget visade upp och gladde oss med under våren och sommaren. Mer löpvilja ett stabilare försvarsspel och offensivlusta jag inte sett på bra länge gjorde att hemmalaget kunde trycka tillbaka ett passivt Halmstad. 1-0 i paus var faktiskt i underkant med tanke på hur spelet såg ut. Bland annat hade Gefles kanske vassaste offensiva kraft Jonas Lantto ett mycket fint skott som höll på att leta sig in vid Magnus Bhanes högra stolpe.
En helt annan fart vart det dock på gästerna efter paus. Inbytte Emir Kujovic var ständigt ett orosmoment för Gefleförsvaret och testade bland annat Mattias Hugosson med en nick från nära håll i inledningen av andra halvlek. Mycket fin räddning av Hugosson dock och trots att Halmstad stod för det mesta i chansväg i andra akten så tycker jag att Hugosson och grabbarna i försvaret hade ganska bra koll på händelserna. Lite oro och spänning lyckades Halmstad skapa i slutminuterna. Åter igen var det Kujovic som fick chansen att lura hemmalaget på en efterlängtad vinst. Men trots ett fint läge för Emir framför Hugosson så lyckades inte anfallaren lura Geflemålvakten, som åter igen fick iklä sig hjälterollen.
Matchen slutade med en efterlängtad Geflevinst och nu är laget i praktiken klar för spel i allsvenskan nästa år. Ett under större än Jesus vattenpromenad ska till för att ändra på det nämligen. Som Geflesupporter kunde man alltså glädja sig åt många saker när man letade sig hem i höstrusket igår. Gefle gör mål igen, man vinner och gårdagens 3 poäng gör att man nu tangerar sitt poängrekord i allsvenskan från 2007 på 34 poäng. Tänka sig att det var ständigt bespottade Westlin som fick mig att se lite ljusare på fotbollstillvaron. Nu hoppas jag på Alexander Gerndt också, alla ursäkter är nu slut. Dags för anfallaren att göra sitt första mål i allsvenskan och visa att han håller på den här nivån. Hoppas fokus nu sätts på att se till att föreningen göra sin bästa säsong hittills i högsta serien och att man radera ut dom där 34 poängen från historieböckerna.
