Måndag morgon: Lugn råder - men ska man vara nöjd?
"Frid och fröjd. Serenitet. Det är som om Malmö FF åter var ett lag för guldstriden, att ledningens olika roller är klara som det porlande bäcksvattnet en stilla morgon, det är som om det var vi och inte AIK som ligger i vinnarhålet."
Oron har försvunnit. Kritiken har lagt sig. Och Bengt Madsen är tyst. Det vilar ett lugn över Malmö FF som vi inte sett röken av sen i våras då segrarna radades upp och Hasse Borg kom hem från Qatar med superförvärvet Wilton Figueiredo, vars blotta existens var en garant för ett framgångsrikt år. Tänkte vi.
Det finns ett avsnitt av Seinfeld där George Costanzas minst sagt hetsiga pappa Frank skriker ”Serenity now, serenity now!" (ungefär: Lugn nu). Han har av sin läkare fått rådet att rabbla detta mantra då och då för att hålla sitt blodtryck i schack. I stället för att lugnt uttala skriker han det vid minsta motgång för det är sån som han är som person. Jag kan se framför mig hur vår ordförande vrider sina händer där i mitten av september då det blåser som hårdast och till slut, med högrött ansikte och med armarna lyfta mot skyn, vrålar: Serenity now, serenity now! Innan han drar sig tillbaka med ordinerad blodtrycksmedicin och vägrar media några som helst kontakter.
Jag unnar Malmö FF detta relativa lugn.
Efter sex raka matcher utan förlust, efter fem raka segrar och efter matcher där Malmö FF lekt med sina motståndare som får en att tänka på en blivande psykopat i barnaåldern med ett paket tändstickor i ena handen och en kattunge i den andra, ja då finns det förstås inte mycket att klaga över. Frid och fröjd, och man ser kommentarer från en del som säger att ”vad ska alla som klagade på tidigare klaga på nu?”
Frid och fröjd. Serenitet. Det är som om Malmö FF åter var ett lag för guldstriden, att ledningens olika roller är klara som det porlande bäcksvattnet en stilla morgon, det är som om det var vi och inte AIK som ligger i vinnarhålet. Jag tror i och för sig att efter den senaste tidens stormar i och runt Malmö FF (ni vet vilka jag pratar om) är tystnaden och friden så ljuv, så ljuv för ledningen. Och vi runt omkring behöver också andas lugn och ro, det är sant.
Men 2009 kan inte bli ett år som det går att vara helt och hållet nöjt med, trots allt. Det kan bli ett acceptabelt år. Då krävs det att MFF vinner tillräckligt många matcher och att Kalmar faller igenom. En fjärdeplats kan jag efter hur det har sett ut tidigare i år i tabellen känna en viss förnöjsamhet med. Och därifrån hämtar vi källan till det nuvarande lugnet - för att det kunde ha varit så mycket värre. Vi kunde ju ha hållit vissa stockholmslag sällskap i de nedre regionerna.
Så ursäkta mig om jag lägger sordin på stämningen hos vissa av er, men be mig inte känna glädje över tabellplaceringen. Jag må ha varit vara orealistisk, men jag trodde så starkt på det här laget i år att jag i våras såg framför mig hur söndagen den första november skulle utvecklas till samma malmöitiska karnevalsglädje som den där lite råa eftermiddagen 2004, den där lördagen som var den näst sista dagen av oktober. Så kommer fallet inte att bli. En lika stark fortsättning på de närmaste fyra matcherna som de senaste fem matchernas målorgasmer kommer att göra vintern lättare att stå ut med.
Men känslan av att det var så onödigt länge vi fick vänta på segrarna kommer att sitta kvar som en tagg i själen. Jag kommer hellre aldrig att jubla över en mittenplacering eller när vi är långt ifrån den absoluta toppen. Inte i år, inte någonsin.
Nu gäller det att leva dag för dag, match för match. Glädjas åt det lilla, eftersom det stora får vänta ytterligare ett år (minst?). Jag är mer än nöjd med september samt oktobers början och jag längtar efter matchen mot IFK Göteborg så mycket att mina tankar hela tiden ramlar ner i hålet i huvudet som är märkt med Malmö FF – IFK Göteborg 19 oktober 19.00. Det är så jag lever, för nästa match. Och hoppas att det kommer en dag snart, helst redan nästa säsong då Malmö FF fyller 100 år.
Då kan man vara nöjd och lycklig med allt, inte bara en lång svit av segrar. Och om vägen dit kantas av klantiga uttalanden, avhopp eller tränarmissnöje; det må vara hänt. Bara guld räknas. Allt annat är, när det kommer till kritan, endast luft.
