Isidors Hörna: ”Ryktet om min död är betydligt överdrivet”
...sade en gång Mark Twain. Han hade lika gärna kunnat syfta på svensk fotboll som på sin egen död.
Jag tror dock inte han syftade på fotboll, men jag är osäker på hans preferenser rörande underhållning. Intellektuella poeter och författare brukar nog inte vanligtvis vara så intresserade av fotboll (eller, så är det bara en fördom från min sida?). Birro får ursäkta och fundera på om han inte kvalar in som poet, författare, intellektuell eller fotbollsintresserad.
Debatten om svensk fotbolls död kom nyligen på tapeten igen, i och med den högst exponerade storyn om hur Bajens fans nyligen försökte ta sig upp till styrelsen för att…ja, för att samtala, döda, eller diskutera politik kanske? Det exakta motivet utöver missnöje är fortfarande höljt i dunkel. Hur som helst förkunnades det då återigen att svensk fotboll var död, eller åtminstone gick mot sin undergång. Varpå citatet från Mark Twain blir högst aktuellt igen, då svensk fotboll dödsförklarats fler gånger än 80-talets mode. Svensk fotboll tycks, ur den svenska journalistkårens perspektiv, vara en liten kissemiss som vid samtliga fall från piedestalen landar på alla fyra. Att man är med och puttar undan piedestalen tycks spela liten roll.
Storyn om svensk fotbolls död populariserades väl främst av Simon Bank om jag inte minns fel, som efter den ökända grindskakningen (eller svensk fotbolls värsta skandal, beroende på vem man frågar) stoppade all sin kreativitet rakt in i ett svart Aftonbladetlöp. Man skall heller inte glömma bort den fantastiske Mats Olsson som förkunnat detsamma ungefär lika länge. I den sistnämndes fall kan det dock bero på att han inte riktigt kan få svensk fotboll i blickfånget från fylledimman på Manhattan. För att inte komma alltför långt från ämnet så går jag strax tillbaka till de senaste veckornas händelser.
(sidospår 1)
Efter diverse strul fick jag slutligen min Tattersall i brevlådan. Ingen skugga skall falla över Tattersall, det var jag själv som inte är kompetent nog att betala en faktura. Tattersall är punk säger dom själva. Tattersall har heller inget ”jävla uppdrag”, påpekas det tidigt i en kaxig ledare. Jag vet inte om det är en medveten ironisk twist i ledaren, men hela anti-uppdragsupplägget avslöjar snabbt Tattersalls uppdrag. Det är AIK:s kulturhistoria i dåtid och nutid som skall berättas utifrån perspektivet från de som var och är med. Kan detta inte erkännas direkt?
Fotbollen i Sverige dog förstås inte heller den dagen då några inflyttade norrlänningar bestämde sig för att knata upp för Bajens läktare för lite hallaballo. Svensk fotboll kan inte dö av sådana saker; tyvärr kanske vissa tycker. Svensk fotboll mördas bäst på andra, mer byråkratiska sätt, vilket ni säkert läst om oändligt mycket. Vad skandalen på Söderstadion dock återupplivade (och inte dödade) var den intressanta debatten om böter; de böter som utfärdas av SvFF:s disciplinnämnd.
(sidospår 2)
Tattersall ska vara punk sägs det. Men svart sammet på framsidan är inte punk, det är porr. Jag misstänker att Milton har haft ett finger med i spelet. Dementi?!
Min käre kollega Redaktionschef Strigén (Guds frid vare över honom) aktualiserade detta ämne i sin senaste Isidors Hörna, där han påpekade det bisarra i vissa bötesförhållanden som utfärdas från biskopsämbetet i Solna. Speciellt det otroligt sexiga beslutet att ge MFF 10 000 kr i böter för en planstormning och AIK 100 000 härliga slantar för samma sak blott året efteråt. Avsaknad av stringens (Strigéns?) är bara förnamnet…
Utöver att folk ondgör sig över att bötesbeloppen delas ut med samma exakthet som Mrdja sköt avslut på den gamla goda tiden blir även klubbarna mycket förargade. Vissa blir det mer än andra. Medans AIK tycks ha kommit till ro med att betala sina pyroteknikböter (förmodligen enligt modellen att det drar till sig mer positiv uppmärksamhet än det kostar enligt modellen kapitalism, som kanske är bekant) är t.ex. Bajen upprörda över att böterna inte specificeras. Detta leder ju till att föreningen inte kan stämma skiten ur de som begått synderna på Söderstadion. Problematiskt. Men vi som varit med ett tag vet väl vid detta lag att begärandet av klara besked från SvFF rörande böter är som att be Jan Guillou att sluta ha korta armar. D.v.s. inte bara omöjligt att implementera, utan även emot tingens ordning.
(sidospår 3)
Haha! Tattersall hatar också Jan Guillou! Respekt!
Problemen växte ännu mer denna vecka, då ÖIS klack (klick?) bestämde sig för att stoltsera med en banderoll som krävde Dawit Isaaks frigivning från sin fångenskap i Eritrea. För den som missat storyn om Dawit så åkte han i finkan för bra många år sedan för att han hade den dåliga smaken att starta en oberoende tidning som berättade att Eritreas regim sög. Som kunnig inom området fred och krig kan jag bekräfta korrektheten i Dawits tes. Banderollen begärde i alla fall Dawits frigivning, vilket var något som SvFF bedömde som ett politiskt budskap vilket i sin tur renderade mumsiga 10 000 kr i böter till ÖIS.
(sidospår 4)
Nu låter det ju som om jag hatar Tattersall. Det gör jag inte. Fanzinet är helt fantastiskt bra. Och egentligen gillar jag pretentiösa grejer då de ger en sådan jävla skön ”von Oben”-inställning till allt. Lite som jag själv.
Ramaskriet lät inte vänta på sig. Diverse medier (framförallt Expressen) slog på tjocka trumman om det något bisarra i detta beslut; hur kan man bötfälla sådana goda intentioner!? Temat togs upp i senaste Matchpuls, där det först diskuterades bötesbelopp och SvFF:s utnyttjande av de Nya Moderaternas valfrihet på sportens område, varpå man gled in på Dawit. I det förstnämnda fallet var samtliga inblandade med rätta upprörda över SvFF:s brist på stringens gällande böter. I det andra fallet var man mycket upprörda över att SvFF bötfäller. För att förenkla ovanstående: Fall 1 innebar att folk surade över bristen på stringens, medans fall 2 innebar att folk surade över att regelboken följdes konsekvent. Motsägelsefullt?
(sidospår 5)
Appropå tidningar som handlar om fotboll så är senaste Offside kvalitetsläsning av rang. Intervjun med Obolo är nog den första som går bortom stämpeln ”succé-Argentinaren”. Brokig karriär har mannen i fråga haft och hans ödmjukhet framkallar en tår. Så även vissa supportrars vackra gester gentemot mannen som frälst oss så mycket. Köp tidningen och få på köpet ett intressant reportage om Bajens något underliga Ultra Boyz-fraktion.
Vad är poängen med detta då? Jo, givetvis att det är otroligt motsägelsefullt att först gå till storms mot att regelboken inte appliceras konsekvent, för att sedan gå till storms mot att den gör det. Missuppfatta mig rätt, jag är för en frigivning av Isaak och alla aktioner som stödjer detta, men kan inte se hur fotbollens förespråkare kommer vinna några matcher genom avsaknaden av konsekvens i sina egna resonemang.
(sidospår 6)
”Vem är det som slängt in en voodoo-docka på IFK:s träningsplan” frågade en god vän och tillika IFK:are mig idag. Fan vet jag, men den personen förtjänar en hyllning. Nu har även Killer-Stiller som han kallas gått och brutit magen och Hyséns tester är negativa. Känner du en haitier måhända? Då kan det finnas en hjälte i just din umgängeskrets!
Man kan tycka vad man vill om SvFF:s förbud rörande politiska åsikter. Jag tycker själv att det är bra. Om man inte vill se banderoller som hyllar Jackie Arklöv på sina läktare måste man vara beredd att ta det goda med det onda. Nu när Lagrell tycks mjukna rörande beslutet att bötfälla för Dawit-banderollen är frågan i sig bara mer aktuell. Ska SvFF agera åsiktspolis och säga vilka politiska budskap som är bra och således tillåtna och vilka som är dåliga och således inte tillåtna? Vänta, jämförde jag nu Dawit Isaak och Jackie Arklöv? Givetvis inte, det kallas bara för att vara konsekvent.
(sidospår nummer…ja, vad blir det?)
Säsongen går mot sitt slut. Samme IFK:are som fällde citat i ovanstående sidospår gjorde idag, över några öl, ett kort utlägg om den tomhet man känner när guldet bärgats. Ett bevis på den urgamla tesen att det är resan som är the shit och inte målet. Jag sympatiserade med hans känslor, men står redo att byta lite existentiell tomhet mot ett SM-guld. Krossa IFK!
Nej, ärligt talat, hur fan ska vi ha det? Stringens rakt igenom, eller inkonsekvens som regel? Som bloggen Baraben.com avslöjade är dock frågan ganska svår att lösa, och lösningen svår att applicera. Som syns på den i övrigt rätt tråkiga sidan får politiska partier fritt köpa reklam på Allsvenska arenor. Kan det bli mer politik än så? Eller är det kanske så att politik är ok om man pröjsar för det? Det skulle ju faktiskt stämma helt överens med den ”moderna fotbollens” modell. Och nog fan är 10 000 kronor en mindre summa än vad det kostar att köpa reklamplats på en arena med texten ”Free Dawit Isaak”?
Jag tycker vi gör slag i saken på lördag. Vi köper lite billig reklamplats med några Dawit-banderoller och kan väl lika gärna skicka upp en luftballong med samma text samt släppa lite flyers från flygplan för att se om SvFF:s jurisdiktion även sträcker sig vertikalt. Vad man än tycker i frågan är 10 000 kronor inte mycket för att stå upp mot rövhål, oavsett om dom sitter i Eritrea eller i Sverige.
(sista sidospåret)
Politik är också bra på lokalnivå. Köp inget i kioskerna på lördag. AIK får inte ett öre och då ska inte heller parasiterna få ett öre!
http://www.freedawit.com/
(Tillägg 16/10)
SvFF går idag, 16/10, ut med att ÖIS inte längre behöver betala böter för Isaak-banderollen. Det avslutar egentligen diskussionen på ett bra sätt, eftersom det passar in i mönstret av att förbundet inte applicerar sina regler konsekvent. Denne krönikör inbjuder Sveriges supportrar till fler aktioner av denna typ, så att vi någon gång kan ta reda på var gränsen går för acceptabla och icke-acceptabla åsikter.
