Tack för mycket, Hasse Borg
På fredagkvällen meddelades att Hasse Borg slutar som sportchef i Malmö FF efter 10 år. Han har varit en stor del av både med- och motgångar.
Söker man på borg i Bonniers Svenska Ordbok står det: Fäste eller befäst plats från äldre tid. Jag tror att det är så Hasse Borg har upplevts av alla journalister och hobbyskribenter som sökt honom när spelare varit på väg in eller ut. Som en fästning som inte går att inta. Hasse Borg har gjort det till en skön konst att säga ”inga kommentarer”, och fått stor respekt för att aldrig ha låtit tungan slinta.
Igår meddelades det att han slutar vid årsskiftet som sportchef för Malmö FF. Jag vet inte om han valde det själv eller om någon annan valde det åt honom. Under hösten har han varit hårt trängd av supportrar och media, och när det verkade som om han inte längre hade MFF:s styrelse till fullo bakom sig, kom det knappast som en överraskning att Hasse Borg slutar efter 10 år.
Det är lätt att bara minnas de senaste fem åren när man summerar hans tid. Dessa fem år har varit mindre bra/usla/katastrofala (välj själva) spel- och tabellmässigt, åtminstone för en klubb som har vant sig vid att ta framgångar för givna. Det har också förekommit en hel del minst sagt märkliga och dåliga köp av spelare. För att inte tala om hur tränarfrågan skötts med ideliga kast av tränarfilosofier, där den röda tråden inte har setts mycket av.
Jag vet inte hur mycket Hasse Borg ska lastas för allt detta. Det är möjligt att han i egenskap av sin roll som sportchef har det absolut största ansvaret. Det är till och med troligt. Men där är många som får ta på sig ett ansvar, det gäller såväl Hasse Borg, som styrelse, tränare och spelare. Allt är inte svart eller vitt, det har också gjorts mycket bra under de senaste åren och Hasse Borg är alltjämt obestridlig svensk mästare i att få betalt för spelare som lämnar MFF. Och många nyförvärv har varit väldigt lyckade, inte minst i år. Det får vi inte glömma.
Fast vi lever i en resultatstyrd värld och det går inte att sticka under stol med att från sommaren 2005 har det varit klent med framgångar. Och det är faktiskt i stort sett det enda som spelar roll i slutändan.
Precis som avgående förbundskapten Lasse Lagerbäck kommer att bli ihågkommen för alla mästerskap han tog Sverige till, och där vi blundar för det senaste kvalmisslyckandet, ska Hasse Borg minnas för åren 1999 till 2004. När Malmö FF degraderades till Superettan på hösten 1999 slutade han som styrelseledamot och blev sportchef och ansvarig för en snabb återkomst till Allsvenskan. Han ledde det långsiktiga arbetet med att åter göra föreningen till Sveriges bästa. Och han lyckades.
Jag vill säga att han är den enskilt viktigaste personen som gjorde att vi vann guldet 2004. Viktigare än Tom Prahl, viktigare än Afonso Alves, viktigare än Niklas Skoog, Jon Inge Høiland, Patrik Andersson. Viktigare än Zlatan Ibrahimovic. Hasse Borg såg till att laget fick de möjligheter och ingredienser som krävdes för att vi fick uppleva guldyran 30 oktober 2004. Utan Hasse Borg hade de dryga 80 miljonerna som ramlade in för Zlatan möjligtvis stannat vid 30. Utan Hasse Borg hade Helsingborg kanske fått förmånen att få se Afonso i sitt lag. Vi har Hasse Borg att tacka för stor del av den hausse som fanns runt MFF de första åren av 2000-talet, och som vi fortfarande ser frukterna av.
Hasse Borg har brunnit för Malmö FF starkare än väldigt många andra. När jag gjorde en intervju med honom tidigare i veckan för att få honom att lista de 5 största ögonblicken i Malmö FF:s historia valde han segern mot Brage år 2000 som en av höjdpunkterna. Han mindes euforin, champagnen, firandet, stoltheten att vara en del av arbetet. För honom var det fantastiskt att få ingå i en grupp av människor som fört MFF tillbaka till den finaste serien. Trots många framgångar som spelare i klubben (med SM-guld bland annat) valde han ut en händelse där han var delaktig, men vid sidan av, i stället för på planen.
Det säger mycket om honom. För Hasse Borg har det gemensamma målet varit viktigare än den enskilda framgången. Han har i mångt och mycket personifierat Malmö FF, i såväl med- som motgång, under de tio år som gått sen han blev sportchef.
Nu hoppas jag att han själv vill och att Pelle Svensson med flera vill se att han fortsätter i föreningen på någon post. Det skulle vara oförsvarligt att inte ta tillvara på hans exceptionella förmåga att förhandla med andra klubbar. Det skulle vara oförsvarligt att inte ta tillvara på hans kontaktnät. Det var nog ett riktigt beslut att Hasse lämnar rollen som sportchef, med ansvar för framtida framgångar, men det vore inte ett riktigt beslut att avpollettera honom totalt.
Vi är många som har Hasse Borg att tacka för väldigt, väldigt mycket.
