Daniel Tjernström del 2 - åren i AIK 1999-2004
Han är inne på sin elfte säsong i AIK. Säsonger som bjudit på framgångar och motgångar av berg och dalbanekaraktär. Daniel Tjernströms karriär i AIK är allt annat än odramatisk. För Gnagarforum berättar han om sina år.
Daniel Tjernström gillar inte att prata om sig själv. Han har också utvecklat en ”medveten tråkighet” för att hålla nyfikna journalister på avstånd. Men exklusivt för Gnagarforum berättar han själv om sina elva säsonger AIK. I det AIK han började spelade i för tio år sedan så är det bara han själv som är kvar idag.
Säsongen 1999
Allsvenskan: 2:a efter Helsingborgs IF
Spelade matcher: 25-4 (Allsvenskan), 10-0 (Europaspelet)
I ett AIK som precis hade vunnit SM-guld tog Daniel Tjernström plats direkt i en storsatsande klubb. Det höll på att sluta upp i total dominans av svensk fotboll. Under våren vann AIK svenska cupen mot IFK Göteborg. Under sommaren kvalade man in till Champions League. Allt bäddade för en framgångsrik trippel. Men i Allsvenskans slutskede föll AIK på mållinjen. Helsingborg vann genom ett tveksamt offsidemål. Det var ett år då AIK dominerade svensk fotboll och fick mäta sig med stormakter i Europa. Och Daniel Tjernström var i högsta grad en central del med spel i alla av AIK:s matcher under säsongen förutom blott en.
Vad var det för AIK du kom till 1999?
- Jag kom ju till en ny grupp, jag kände inte så många. Men Jag trivdes, det var lite nytt att komma till en ny stad och ett nytt lag med en ny bra tränare, Stuart Baxter, men jag trivdes på en gång. Jag kände redan Andreas Johansson lite grann, sen under sommaren så kom Andreas Andersson som jag kände sedan tidigare från Degerfors.
AIK satsade stort 1999. Från övre vänster: Marcus Bengtsson, Christer Mattiasson, Andreas Johansson, Karl Corneliusson, Daniel Tjernström och Martin Åslund.
- Den säsongen kanske är höjdpunkten på många sätt i min karriär. Vi hade en jättebra tränare, ett otroligt bra lag och som jag minns det spelade vi en underbar fotboll. Vi vann Svenska cupen, vi kom tvåa allsvenskan. Vi kvalade in till Champions league som inte var någon lätt uppgift det heller, AEK Athen slog vi ut som var ett fruktansvärt bra lag som jag minns dem.
Minns du vem som spelade fram till det målet som slog ut AEK Athen?
- Jag spelade fram till det. Först slog vi ut Dnepr Transmash, då var det ”Nesh” som passade fram till mig, då gjorde jag mål borta: 1- 0. Sen vart det 0-0 hemma. I Athen så blev det 0- 0 sen när vi mötte dem hemma så gav jag bollen till ”Nesh” så gjorde han mål. Hur många mål gjorde vi i Champions league?
I själva kvalet eller senare i gruppspelet?
- Vi gjorde väl mål mot Barcelona hemma, mot Arsenal borta och mot Arsenal hemma gjorde väl Andreas två mål.
Hur känns att ha leverat målpass till två av AIK:s kanske viktigaste, mest uppmärksammade och snyggaste mål – passningarna till Nebojsa mot AEK Athen och Barcelona?
- Ehh…det är ju hans mål helt och hållet, det är ju inte så att jag frispelar honom…
Någon måste ju passa honom!
- Det är väl lite så: jag ger bollen till Nebo så fixar han det. Jag är nöjd och glad över att jag har ”två assist” där – det kan ingen ta ifrån mig!
Ni hade ju Barcelona ”i brygga” på Råsunda. Det måste ha varit en bitter 1 -2 förlust.
- Det var det väl. Det kanske inte var så rättvist att vi tog ledningen med 1 – 0 men det var väl i 74:e – 75:e minuten som Nesh lobbade in den?
Jag har för mig det, sen kvitterade Barcelona och vann sent på slutet. När de gjorde kvitteringen hade de en hörna och AIK gjorde ett byte i samband det och Stuart Baxter blev helt vansinnig på domaren eftersom AIK inte hade fullt manskap på planen. Det måste ha känts fruktansvärt?
- Ja, det var väldigt tungt. Det var ju nära en skräll.
Hur bitter var andraplatsen i Allsvenska det året?
- Det avgjordes väl inte förrän i sista omgången, jag har för mig att ledde serien med några poäng när det var några matcher kvar bara. Men så tappade vi och så vann Helsingborg sin sista match, det gjorde vi med men de var en poäng före. Det var tungt. Samtidigt hade vi haft en bra säsong: Cup-guld, Champions league och tvåa i Allsvenskan. Det kändes helt okej ändå.
Säsongen 2000
Allsvenskan: 3:a
Spelade matcher: 25-2 (Allsvenskan)
Efter två år av enorma framgångar blev år 2000 ett tungt år för AIK trots en tredjeplats i Allsvenskan. AIK var väl distanserat till guldvinnande Halmstad, trots att man fortsatt värva in profilspelare. För Daniel Tjernström blev det år där han hade en fortsatt betydande roll i vad som skulle bli Stuart Baxters sista år för AIK.
Hur var det året?
- Det var väl också en ganska bra säsong men inte lika bra som året innan. Det var Stuart Baxters sista år som tränare. För egen del var det en okej säsong, det var bra men inte lika bra som året innan. Jag var mer yttermittfältare har jag för mig, vi spelade med diamant på mittfältet, det gjorde vi ibland 1999 med men det var mer nu. Jag minns att jag tyckte att jag inte riktigt kom till min rätt lika mycket som när vi spelade 4-4-2.
Hur reagerade du när Stuart Baxter slutade? Jag minns att han var på TV-sporten och sa att AIK stod med ena foten i amatörfotbollen och den andra foten i proffsfotbollen och kunde inte bestämma sig för vad det var som skulle gälla.
- Det var den bästa tränare jag haft. Jag lärde mig mest av honom, hur man spelade försvarsspel, taktik, press. Väldigt duktig på det.
Säsongen 2001
Allsvenskan: 3:a
Spelade matcher: 18-1(Allsvenskan)
En ny tredjeplats i Allsvenskan under nye tränaren Olle Nordin var allt annat än en framgång då antagonisterna Hammarby och Djurgården slutade ovanför AIK i tabellen. För Daniel Tjernström blev det en säsong med frustration. Spelet klaffade inte hundraprocentigt, vare sig för honom eller AIK. En säsong som han inte har mycket att säga om.
- En säsong som jag gärna glömmer bort för egen del, jag tycker jag gjorde en dålig säsong. Jag fick en stressfraktur i ljumskarna i slutet på sommaren, jag var borta hela hösten. Men vi blev trea till slut. Vi var starka på slutet har jag för mig.
2001 - det första på några tråkiga år för Daniel Tjernström. Här i duell med Elfsborgs Stefan Andreasson.
Säsongen 2002
Allsvenskan: 5:a
Spelade matcher: 23-0 (Allsvenskan)
Berg och dalbanfärden AIK börjar på allvar när en tränarkarusell utan dess like tar fart. För AIK blev det ett trist år där en femteplats räknades som ett stort misslyckande efter alla framgångsrika år.
Hur var det året?
- Ett väldigt skakigt år på tränarsidan. Olle Nordin ”gick in väggen” innan Allsvenskan hade börjat. Sen tog Peter Larsson över men han hoppade av efter några månader. Sen kom Dusan Uhrin på sommaren.
Kom Dusan Uhrin med eller utan tolk?
- Han hade någon med sig ibland, han hade ju varit förbundskapen som Olle Nordin, men det fanns en språkbarriär som var ganska stor. Så han fick nog inte riktigt fram det han ville på grund av språkbarriären kan jag tänka mig.
Vad tänkte ni i truppen när de tog någon som knappt kunde engelska, om jag förstått det rätt?
- Han kunde engelska men det var inte bra, jag tycker ändå att han fick lite fart på ”det” ändå på något sätt. Han var ju bara där ett halvår, sen nästa år så kom ju Richard Money. Men jag kände för min del att det var steg framåt, han testade mig som yttermittfältare en del men som forward också, har jag för mig, i några matcher. Det kanske inte var min position men jag fick känslan av att han trodde på mig. Det var det året vi spelade mot Fenerbahce. Jag minns det som att vi spelade ganska bra mot dem.
Säsongen 2003
Allsvenskan: 5:a
Spelade matcher: 21-0 (Allsvenskan)
Publiken fortsatte att strömma till Råsunda (AIK hade ett snitt över 17 000) samtidigt som AIK fortsatte fallet nedåt. Nye tränaren Richard Money fick fart på AIK under våren. Men under hösten syntes sprickorna i ett lag med brister. Det här var året Råsundaspöket försvann och Daniel Tjernström fick börja spela på en helt ny position.
- Richard Money skolade om mig till vänsterback. Jag var oerhört skeptisk till en början men han sa att han ville testa mig där. Jag är faktiskt ganska nöjd med den säsongen, jag tyckte att jag gjorde det ganska bra. Det var svårt i början men jag tyckte att jag kom in i det ganska snabbt, en säsong som jag är ganska nöjd med personligen även om det var sådär att sluta femma. Sedan mötte vi även Valencia.
Hur var det att möta dom i UEFA-cupen?
- Det var kul, jag har för mig att vi gjorde ganska bra matcher mot dem. De var ju bättre, de vann ju. Har för mig att blev 0 – 1 hemma och att de vann med 2 – 0 borta. Det var en rolig upplevelse.
Hur är det att springa in på en arena som Mestella egentligen?
- Det var stort. Jag kommer inte ihåg om vi mötte dem hemma först…man är ju lite så där…alltså då mötte vi ett av världens bästa lag. Man tror ju inte…jag vet inte hur jag ska förklara det, men så var det mot Barcelona också, det är en stor upplevelse men de är ju så mycket bättre egentligen. Men det var kul! Det är sådana matcher där man inte har något att förlora.
När Richard Money kom så var han din femte tränare i AIK på fyra säsonger, hur kändes det?
- Jag kommer inte ihåg hur jag tänkte. Men jag gillade Richard Money, det var en bra tränare.
AIK:s fall fullbordas 2004. Daniel Tjernström deppar med Fredrik Björck när ytterligare en förlust gjorde att det otänkbara närmade sig.
Säsongen 2004
Allsvenskan: 13:e - nedflyttning till Superettan.
Spelade matcher: 12-0 (Allsvenskan)
Botten var nådd. Det AIK som nådde Champions League och slogs om det andra SM-guldet i följd 1999 var i spillror. Richard Money avgick och ersattes av Patrik Englund – AIK:s femte tränare sedan Stuart Baxter lämnat. Spelet rasade och Daniel Tjernström tillbringade större delen av året med att se en av Sveriges största klubbar i fullständigt fritt fall.
- Under hösten 2003 hade jag lite problem med ett knä, som blev värre under 2004, jag missade nästan hela försäsongen då. Problemen fanns redan året innan men då var det under kontroll som jag minns. Jag tror jag var med våren 2004 som vänsterback, jag minns inte hur det gick men sen kom problemen tillbaks med knäet och från och med sommaren var jag inte med. Jag fick titta på och köra rehab. En hemsk upplevelse att åka ut.
Det var ingen som trodde att det skulle kunna hända…
- Nej, man hoppades in i det sista. Jag minns ÖIS hemma inför tomma läktare i näst sista matchen.
Hur gick dina tankar när säsongen var slut? Det var många spelare som lämnade AIK när degraderingen var ett faktum - men inte du.
- Jag ville vara kvar. Jag hade inga planer eller tänkte aldrig på att jag ville härifrån. Det var aldrig nära att jag sökte mig bort, jag kände att jag ville vara kvar.
En till tränare avverkades under 2004: Richard Money slutade efter bara någon match och Patrick Englund tog över. Hur påverkade det tränarbytet truppen?
- Vi som hade varit med två-tre år var ganska luttrade. Det var inget nytt. Men det var på väg ner…det var på väg neråt, 1999 var det uppåt och sen gick det långsamt nedåt. Jag vet inte om det hade gått att hejda. Det var nog inte lätt att vara tränare i AIK av någon konstig anledning. Vi hade ett bra lag och så där, jag tror…det var mycket spelare ”in-och-ut”, mycket skador hade vi. Det slutade med katastrof.
Det började röra på sig…
- Sen varje år har det varit en väldig ruljans, mycket tränarbyten men ännu fler spelarbyten. Många gånger har jag undrat ”varför?”. Många bra spelare har försvunnit av olika anledningar, vissa vill bort och har blivit värvade men många har man gjort sig av med som jag tycker varit konstigt (Daniel vill dock inte säga vilka spelare han syftar på, Reds anm). Det är min egen personliga uppfattning.
När han anslöt till AIK 1999 gjorde han det till ett lag som storsatsade.
Fem år senare skulle Daniel Tjernström byta Nou Camp och Wembley från glansåret mot Kopparvallen, Stora Valla och Bodens IP.
Fortsättning följer i del 3 som publiceras på torsdag.