Vi tycker om MFF: "Hos Hasse Borg dunkar ett hjärta som är ljusblått inifrån och ut"
Om en neslig förlust mot ett Göteborgslag och om kommande drabbning mot ett annat Göteborgslag. Och så Hasse Borg förstås. I panelen: Nils Byrfors, Simon Pålsson och Henrik Zackrisson
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Nils Byrfors
Passionerad MFF-supporter som följt laget sedan 80-talet och som älskar att hänga vid staketet. Tidigare redaktör på Sveriges bästa fansite, Himmelriket. Numera producent för MFF:s WebbTV-program, Magasin 1910.
Simon Pålsson
Ända sedan barnsben har MFF varit laget i hjärtat. Skribent på Himmelriket sedan i vintras. Läktarkultur, ungdomssatsning och historik är kärnor i supporterskapet och kärleken till Malmö FF.
Henrik Zackrisson
Skriver krönikor i MFF Supports medlemstidning Nr Tolv. Kalenderbitare. Flyktigt och sorglöst MFF-intresserad under unga år, regelbunden stadionbesökare sedan åttiotalet.
Segersviten tog hastigt men inte särskilt lustigt slut i och med måndagens match mot IFK Göteborg. Vad var det som hände? Hade landkampsuppehållet en dämpande effekt på den goda formen? Är Blåvitt så mycket bättre? Var det ett taktiskt nederlag? Berodde det på vädret? Gräset? Stolparna?
Nils: Kanske ett klyschigt svar, men jag tycker att matchen var ett ganska signifikativt bevis på hur serietabellen ser ut - IFK slåss om guldet, MFF parkerar i mitten. MFF var värda tre poäng, vi spelade bättre än IFK, vi hade fyra klara chanser mot deras enda som renderade i mål. Tomas Olsson sa i spelargången efter matchen att MFF är allsvenskans bästa lag just nu. Men vad hjälper det. Vi har lite stolpe ut, de har lite stolpe in. Sen måste man medge att IFK har en riktigt bra defensiv och en trygghet i sitt spel som gör att de har den där förmågan att stänga matcher.
Simon: Äh. Vad berodde det på? Jag skulle kunna skriva Malmö 2009, men då det inte är min stil så får jag väl ta och utveckla det hela. Det känns väldigt typiskt för i år. Det är inte precis första matchen vi spelmässigt varit minst lika bra som motståndaren men ändå inte fått med oss någon poäng. Vi var tillbaka till tidigare under säsongen, nu ville helt enkelt inte bollen in. Det kändes, i alla fall för mig, ganska talande när Daniels lille fesare studsade i stolpen och ut... Det kändes Malmö 2009.
Optimist ut i fingerspetsarna så väljer jag dock att se det hela positivt, det måste ju gå dåligt för att det ska kunna gå bra. Guld 2010 helt enkelt!
Henrik: Av anledningar jag själv finner det svårt att förstå satt jag och kollade på Örebros möte med IFK Göteborg för nån månad sen. Det var en match där det stångades, felpassades, gruffades, motläggades och inkastades. Ordnat spel lyste fullständigt med sin frånvaro. En himsk matchajävel, helt enkelt. En liten bit in i andra halvlek suckade Pelle Blohm (expertkommentator) att det kändes som att det möjligen skulle kunna bli mål på en fast situation. Men inte annars.
Givetvis slutade det 0-0. Inte minsta chansyngel skapades åt någondera håll. Och med denna tragiska tillställning i färskt minne känns det närmast sorgligt att IFK Göteborg ligger i vinnarhålet för allsvenskt guld. Jag blir ofta kräkfärdig över Nanne Bergstrands småländska underfundigheter (som egentligen bara är kamouflerad snålhet och missunnsamhet), men hans Kalmar kändes ifjol faktiskt som en något så när värdig vinnare. De spelade effektivast, gjorde flest mål och hade både allsvenskans bäste spelare och dess skyttekung i truppen. I år gör AIK och Blåvitt upp om seriesegern. Say no more.
Och samtidigt: jag kan oja mig över deras torftighet, men visst är de både välorganiserade och svåra att göra mål på. Så det är ingen skam att förlora mot dem - särskilt inte som vi var det klart bättre laget. Vi hade otur mot ett sämre men försvarsstarkt lag.
Inte första gången man kan sammanfatta en match på det viset, och säkerligen inte den sista heller.
Man ändrar aldrig på ett vinnande lag, heter det. Men om laget nyss förlorat? Ny match på fredag och GAIS står för motståndet. Vilka förändringar du vill se jämfört med måndagen? Eller är det bara att bryta ihop, komma igen och köra på så länge bollen är rund och en match varar i 90 minuter?
Nils: Jag hade som den hobbytränare jag är spelat följande lag. Johan Dahlin / Ricardinho, Markus Halsti, Gabriel, Ulrich Vinzents /Guillermo Molins, Daniel Andersson, Wilton Figueiredo, Jiloan Hamad/ Eddie Ofere, Daniel Larsson.
Wilton istället för RÅP, eftersom vi möter ett på pappret svagare lag och måste våga styra och anfalla. Vi har en fin stomme i laget där alla vet sin uppgift, känns det som. Då finns alltid möjligheten att göra förändringar efter dagsform och beroende på motstånd.
Simon: Alla lag har svackor, så är det bara. Det känns som Malmös nya formation, 4-4-2 med DL och Ofere där uppe (och så vidare...) är helt rätt. Det är denna uppställning som uppenbarligen varit som mest lyckosam i år och då får vi helt enkelt acceptera en liten prick i protokollet. Dock ser jag, som hängiven Durmaz-älskare, gärna att Jimmy får chansen istället för Hamad som jag tycker varit alldeles för lam, tam, blek, skral och småmesig den senaste tiden. Han visar helt enkelt inte tillräckligt med jävlar anamma. Att Jimmy helt plötsligt skulle få en chans känns inte speciellt troligt, men jag håller alla mina tummar...
Efter att ha sett u21-kvartsfinalen på Malmö Stadion så hade jag heller inte tackat nej till att Ivo fått chansen. Ut med målsumparn Åhman och in med Ivo. Inte heller det särskilt troligt, men för att göra god soppa behöver man röra om i grytan.. eller?
Henrik: Förändringar ska helst vara små, tycker jag - eller så ska de inte inträffa alls, eftersom jag gärna tar till Joseph Hellers gamla devis "varje förändring är till det sämre" så fort tillfälle ges. Och att vi råkat förlora en match som vi dominerat borde väl rimligen inte innebära att bilan svingas över startelvan. Men så här dags på en säsong som ser ut som denna gör uppstår i alla fall det sköna att matcherna inte befinner sig lika långt ut på knivsudden. Så det känns fullt logiskt att fortsätta ge samma spelare förtroende. Eller så kan vi ge några som inte fått så mycket speltid i år chansen. Vilket som går så bra så.
Hasse Borg har i veckan meddelat att den här säsongen blir hans sista som sportchef i Malmö FF. Vilka är dina tankar om tiden som varit, Hasses betydelse och om en framtida ersättare?
Nils: Hasse har gjort fantastiskt mycket för klubben. Jag tycker att det är svårt att avgöra till hur stor del han ska lastats för klubbens skrala framgångar de senaste åren. Han är ytterst ansvarig, visst, men det betyder inte att det nödvändigtvis är hans fel att vi inte har lyckats.
Jag tror utan att veta att han har blivit bättre på en hel del under åren som gått. Jag tror utan att veta att han under de senaste tränarepokerna varit en närmast perfekt sportchef som utefter klubbens ekonomiska policy försätt tränarna med det material de vill ha, och gjort bra försäljningar. De uteblivna framgångarna beror inte på honom tror jag. Jag hoppas och tror att han kan vara ett stöd och tillföra den rutin som vår efterträdare troligen kommer att behöva. Det finns ingen så rutinerad och framgångsrik sportchef i Sverige som Hasse Borg.
Simon: Hasse Borg är en ljusblå legend. En av de viktigaste ljusblå byggstenarna i MFF. Det är han som lagt grunden till dagens MFF. Det är hans som lagt grunden till framtidens MFF. Han har gjort så mycket, fått så mycket, men ändå så lite. Det var kanske på tiden. Det var kanske dags att han tog sitt sportsliga ansvar och gick. Dock känns det oerhört bittert att mista nordens kanske bästa förhandlare - om vi nu gör det. Snälla MFF, gör allt för att få Borg att stanna som någon slags "förhandlingsansvarig". Kalla det vad ni vill. Bara ni ger honom en roll.
Angående ersättare så är jag alldeles för dåligt insatt för att kunna svara på frågan. Känns lite smålöjligt att bolla med namn utan att ha tillgång till en fullständig arbetsbeskrivning för det första. Dessutom känner inte jag personerna som skulle kunna komma att bli ny sportchef för Malmö. Jag väljer helt enkelt att lita på klubben jag älskar. Jag hoppas, tror och vill att de ska välja en värdig och duktig ersättare. Och varför inte en manager som man har i England? Om så blir fallet så röstar jag på... Sir Alex. Han är ju duktig!
Henrik: Mitt första minne av Hasse Borg är från nånstans i skarven mellan sjuttio- och åttiotal. I en kvallandskamp slår han in en straff mot Nordirland, och när han springer tillbaks mot mittcirkeln - smal, tröjan utanför byxorna, slängig Dan Corneliusson-style-frilla - sträcker han ut handen mot irländaren som orsakat straffen. Som för att tacka honom. Domaren gav honom ett gult kort för det, men trots att Hasse inte ens spelade för MFF då fanns det nåt skönt malmöitiskt i gesten. Jaaaja, liksom.
Jag tänker inte dyka ner i all den turbulens som varit på slutet, utan bara konstatera att jag är helt övertygad om att det hos Hasse Borg dunkar ett hjärta som är ljusblått inifrån och ut. Och ur ett rent generellt perspektiv är jag också säker på att ett jobb som sportchef hos en stor allsvensk klubb är slitigt, stressigt och tungt. Så ur den aspekten känns det fullt rimligt att mannen - eller kvinnan - på posten byts ut då och då. Vad gäller ersättare försöker jag lite så där småbuddistiskt hålla ett rent, öppet och tomt sinne. Det ska helt enkelt bli spännande att se vem det blir.
