Daniel Tjernström del 3 - åren 2005-2009
Efter säsongen 2004 var degraderingen ett faktum: AIK skulle för första gången på 25 år inte finnas med i högsta serien. Två trotjänare från förr plockades in som tränare till AIK. Daniel Tjernström fortsätter att berätta om sina elva säsonger i AIK.
Gnagarforum gör en ordentlig profil på Daniel Tjernström. I del 3 berättar han om vägen från Superettan till Allsvenskans guldstrid.
Del 1 - Vägen till AIK kan du läsa här.
Del 2 - Åren 1999-2004 kan du läsa här.
Bra tider. Derek Boateng, Mats Rubarth och Daniel Tjernström firar ett av många sköna mål 2005.
Säsongen 2005
Superettan: 1:a
Spelade matcher: 29-5
Från Wembley 1999 till lilla Kopparvallen 2005. AIK:s fall var ett av de tyngsta inom svensk fotboll någonsin. Truppen rensades till stora delar ut. Stefan Ishizaki, Per Nilsson, Håkan Svensson, Pa Modou-Kah och flera andra lämnade. In kom flera spelare med tidigare AIK-bakgrund. Återtåget till Allsvenskan skulle ske samtidigt som man gick igenom ett ekonomiskt stålbad. En av få spelare som var med hela vägen var Daniel Tjernström. 2005 blev också ett år med ännu en ny tränare (den sjunde under 2000-talet) och ett nytt ansvar som lagkapten. Och efter en långsam start skulle AIK fullkomligt dominera landets näst högsta serie. Det var början på en stabil period i Tjernströms berg- och dalbanefärd med AIK.
Vad tänkte du när Rikard Norling och Nebojsa Novakovic tog över?
- Jag kände ju Rikard sen han var assisterande tränare till Stuart, Nebojsa hade jag ju spelat med. Så det kändes bra när de kom! Nu skulle vi tillbaka till Allsvenskan.
Du blev lagkapten den säsongen. När jag frågade Nebojsa varför det blev just du, så sa han: ”Det kommer du märka när du träffar honom!”
- Jaha (skratt). De kallade in mig där på kammaren och tyckte att jag skulle vara det. Jag var väl lite skeptisk, jag hade väl inte tänkt mig själv som ledare eller ledartyp. Men det hade Patrick Englund och Nesh sagt även året innan, att jag var nån slags ledarfigur. Rikard och Nesh vidhöll att jag var det.
Det kunde du acceptera?
- Ja, det var en ära att få vara lagkapten. Jag var väl inte riktigt bekväm i den rollen i början men jag växte in i det ganska fort. Jag tyckte väl inte från början att jag var något ”kaptensämne” men jag var en av dem som hade varit längst i klubben. På det sättet kunde jag kanske förstå att de ville ha någon som hade varit där några år.
Det startade ganska ”knackigt” i serien det året
- Vi vann premiären mot Degerfors utan att göra någon bra match, sen var det Norrköping borta, Mjällby borta, Väsby…vi hade inte många poäng efter fyra-fem matcher. Sen vände det - Örebro borta: 5 – 0 vann vi med, sen rullade det på.
Hur var skillnaden mellan Allsvenskan och Superettan?
- Det är en viss skillnad: Allsvenskan är bättre givetvis, det är ingen nyhet. Därmed inte sagt att det är lätt att gå upp som vi gjorde.
Känslan när ni hade klarat av att ta er tillbaka i Allsvenskan?
- En av höjdpunkterna – någonsin. Det var en fantastisk prestation vi gjorde, en säsong vi kan vara väldigt stolta över.
De bästa tiderna. Daniel Tjernström firar segermålet mot Djurgårdens IF 2006 - gjort med högerfoten.
Säsongen 2006
Allsvenskan: 2:a efter IF Elfsborg
Spelade matcher: 26-3
Black was back. Och fotbollssverige skulle snart bli medvetet om det. AIK stormade fram i seriespelet tidigt. Och trots att Derek Boateng försvann efter VM-spelet för Ghana var laget hela tiden med i guldstriden. Daniel Tjernström fortsatte på sin naturliga position – som innermittfältare och var med i varje match när AIK var snubblande nära att ta SM-guld inför 31 000 åskådare i slutomgången. Men det blev en ny andra plats i ett AIK som innehöll flera nya spelare som Wilton Figuieredo, Kenny Pavey, Markus Jonsson och Dulee Johnson.
- Vi fortsatte på den där vågen från 2005, kan man säga, i Allsvenskan. Det började bra , det var bara ”pang på”. Vi spelade väldigt bra fotboll och det var en riktigt bra säsong. Vi vann ju nästan. Igen.
Du startade i varje match 2006, du måste ha varit i bra form?
- Ja, det var jag.
Du var även tillbaka på din favoritposition på innermittfältet.
- Ja, det gjorde de klart 2005 när Rikard och Nesh kom tillbaka, att ”du är innermittfältare”. Det kändes väldigt skönt, jag var ju vänsterback och yttermittfältare genom åren. Och forward till och med. Renodlad innermittfältare hade jag inte varit sen 2000 så det var några år där då jag var borta från min favoritposition. Rikard och Nesh var väldigt viktiga för AIK men även för mig personligen, jag fick ett lyft eftersom de tog mig tillbaka som central mittfältare.
Ditt starkaste minne från säsongen 2006
- Jag vet inte om det är något speciellt som sticker ut sådär. Men det är ju en fantastisk säsong, det är det ju.
Ditt mäktiga högerskott som innebar segermålet mot Djurgården 2006 – var det ditt första mål med högern?
- Jag gjorde mål mot Gais i superettan när det blev 3 – 3 och vi nästan blev klara för allsvenskan, det blev nästan klart på Råsunda men så kvitterade de på slutet. Nu blev det inte klart förrän nästa match. Då gjorde jag 2 -2 målet med högern. Sen har jag gjort några mål till, jag minns att gjorde mål i Örebro med högern men de är inte många…
Minns du känslan ditt skott mot Djurgården gick in i mål?
- Ja, men det är svårt att beskriva hur det känns…
Om du försöker?
- Ehh…(lång tystnad)..., det är någon blandning; lycka och lättnad…
Hur var det att komma tvåa i Allsvenska igen?
- Det var ju nära igen då. Det var ju tråkigt, jag var besviken, det var jag. Jag kände också att, då var jag 32 år och jag ville vinna ett SM-guld med AIK, men att tiden började rinna iväg. Jag började bli till åren. Det var lite bittert, samtidigt var vi väldigt stolta över det vi hade gjort. Vi hade spelat i Superettan året innan och kom tillbaka och spelade bra fotboll och blev tvåa.
Dåliga tider. AIK föll efter succéåret 2006. Guldvittring fanns under hösten men AIK:s spel och form i avslutningen ledde till en femteplats - väl distanserat från serieseger.
Säsongen 2007
Allsvenskan: 5:a
Spelade matcher: 23-0
Efter succéåret 2006 var förväntningarna skyhöga inför 2007. Men det stundtals underbara anfallsspelet från den föregående säsongen fanns inte där i samma utsträckning. Nyförvärv som Khari Stephenson floppade tidigt. Gabriel Özkan och Miran Burgic gick skadade. Under sommaren agerade AIK genom att värva in Nils-Eric Johansson, Iván Obolo, Lucas Valdemarin och Pablo Monsalvo. Ett tag sniffade AIK på serietoppen efter att ha varit uträknade under sommaren. Men försäljningen av Wilton, tillsammans med ett formras, gjorde att AIK var väl distanserade från guldstriden på slutet.
- Det började svaja lite grann. Jag tror att i våra bästa stunder spelade otroligt bra, vi var med länge, det var i slutet vi tappade.
Har du någon match som exempel som du minns som en bra insats?
- Nej, jag ser nästan aldrig tillbaka på matcher. Jag får frågor om matcher jag spelat, jag har inget svar att ge. Sen är det ju nästa match som gäller, jag tittar inte på matcher heller.
2008 - ett dramatiskt år.
Säsongen 2008
Allsvenskan: 5:a
Spelade matcher: 26-0
Daniel Tjernström spelade på nytt majoriteten av matcherna. Men säsongen gick allt annat än på räls. Ett knackigt spel innan sommaruppehållet följdes av av en dyster period där spelare som Lucas Valdemarin och Dulee Johnson numera var historia. Rikard Norling började laborera om i startelvan, osäkerhet spred sig och vid ett skede under säsongen spelade AIK nio matcher utan att vinna. En stark säsongsavslutning gav till slut en femteplats. Men det räckte inte för Rikard Norling som fick lämna. Och efter säsongen var Daniel Tjernström inte långt ifrån att lämna själv.
- Det var precis som 07, vi spelade rätt bra men hade en period i mitten av säsongen när vi inte vann på jag vet inte hur många matcher. Vi förlorade inte så många men det blev kryss en del så vi tappade poäng och hamnade efter. Sen forcerade igen, sista fyra-fem matcherna vann vi och slutade femma igen. -07 och -08 var ungefär samma. Sen hände det massa grejer efter säsongen var över. De påminner mycket varandra de åren, åtminstone i mitt minne.
Supportrar bojkottade större delen av bortamatcherna det året. Hur märktes det för dig som spelare? AIK:s bortaklack har ju varit något som satt sin prägel på många arenor i Sverige.
- Hela förra året var det ju bojkott, det var ju inget bra. Bra stöd på bortaplan har vi haft så visst har det känts och märkts. Sen kan man ju inte skylla ett dåligt resultat på bortaplan på att man inte haft AIK-publik där. Men det har varit skönt med det stödet.
Hur stor skillnad var det för er i AIK att få ha samma tränare fyra år i rad, jämfört med den tidigare tränarturbulens som funnits?
- Det var ju mycket bättre, det var väldigt skönt. De var ju otroligt duktiga. De tog ju tillbaka oss till Allsvenskan och vi komma tvåa därefter, otroligt duktiga Rikard och Nesh.
Blev du förvånad när Rikard Norling inte fick fortsätta som tränare?
- Ehh…, både ja och nej…, vi har har ju ingen koll på vad som händer bakom kulisserna sådär. Vi hade förstås hört rykten och sådär…, att det kan vara ”så här”…, sen när det väl hände blev man chockad ändå. Fast det kom ju inte som en blixt från klar himmel, vi hade alla fall hört rykten innan. Jag trodde inte att det fanns någon substans i det, jag trodde att det var just ”rykten”.
Som spelare i AIK hör man hört rätt mycket rykten kan jag tänka mig. Nu när du varit med så länge, har du utvecklat någon slags ”radar” om vilka rykten som är sanna eller falska?
- Nej, det är svårt.
Hur kändes när Mikael Stahre tog över AIK? Han är ju också känd sen tidigare från klubben.
- Han var ju assisterande tränare -06, så jag kände honom, det gjorde jag ju. Men jag visste ju inte hur han var som tränare, 2006 stod han ju lite i skuggan av Nebojsa och Rikard förstås. Jag hade hört mycket gott om honom…, jag var ju på väg då till Örebro, det var ju lite på gång då faktiskt. Min son bor i Örebro och så där, jag hade dessutom varit lite ”ute i kylan” under en period 2008. Men det var en period då jag kände att ”nu är det nog dags att röra på sig”. Men sen fick jag spela igen på slutet av säsongen och Micke och Björn ville ha mig kvar och det sket sig det där med Örebro.
Var det nära?
- Det var nog rätt nära…, men det var aldrig så att jag började tänka vad det skulle innebära och hur det skulle kännas och så. Säsongen hade precis tagit slut, så det hann aldrig kännas jobbigt som det gör nu; nu kan det vara sista…det kommer nog vara jobbigare än jag tror.
”Örebro var nära” – hur stor/vilken insyn har du själv i ett sådant byte?
- Njaa…., jag har ingen insyn alls egentligen så. Jag vet inte exakt vad sägs. Det var ju på gång men det blev inte av. Jag är ju glad att vara kvar i AIK.
2009. En säsong som kan bli evighetsmaskinen Daniel Tjernströms främsta.
Säsongen 2009
Allsvenskan: Ej avgjort
Spelade matcher: 23-0 (per den 17/10)
I Mikael Stahre har Tjernström fått sin åttonde tränare i AIK. Och hans sista tränare i klubben kan också bli den mest framgångsrika. AIK spelar för SM-guldet och även om Daniel Tjernström mer är backup till startelvan numera har han i hög grad bidragit till att laget leder Allsvenskan och är i cupfinal med spel i nästan samtliga matcher.
Vad tror du om det här året? Det kanske är din sista säsong, Allsvenskan är snart slut och AIK ska spela final i Svenska Cupen – mycket som ligger på ”mållinjen”.
- Jag tror det farligt och tänka för mycket på det. Det är den gamla klyschan: ”en match i taget”, så är det ju. Det är klart att det är kul att det har gått bra på, vi leder med tre poäng när det är fem matcher kvar (intervjun gjordes före Elfsborgsmatchen, reds anm) samtidigt så är fem matcher en evighet, mycket kan hända. Men det vore fantastiskt om vi kunde ta ett guld. Det skulle vara något so…, helt fantastiskt skulle det vara. Sen har ju en cupfinal att se fram emot, oavsett hur det går i Allsvenskan.
-
Vilken av den här säsongens matcher är du mest nöjd med?
- Den senaste mot Djurgården är jag väldigt nöjd med. Sen…, det är många matcher vi kan vara stolta över tycker jag. Men den är färskt i minnet, vi körde över Djurgården – måste jag säga en match så säger jag den!
Det är ju innermittfältare du vill vara. När du trots det hamnar ute på kanten, som mot Malmö FF borta till exempel när ni blev helt överkörda, kan du känna dig besviken på att du blivit satt på en position där du inte kan prestera bäst?
- Nej, så tänker jag inte. Det var ju ett undantag liksom. Sen, det är klart, -02 när jag var mycket yttermittfältare, jag spelade ju där med i Degerfors – jag vet ju hur man gör – det är inte en främmande position. Men jag vet att jag är sämre där. Yttermittfältaren Daniel Tjernström är sämre än innermittfältaren Daniel Tjernström. Men jag behärskar det defensiva, det vet jag hur jag ska göra, däremot det…eh…jag är inte en typisk yttermittfältare offensivt sätt, det är jag ju inte. Jag är inte den som utmanar…jag är ingen Rubarth på kanten. Jag visste ju att jag var bättre där inne än på yttern…men samtidigt blir man ju glad när man får spela!
Vilket tycker du är det bästa lag som ni mött den här säsongen?
- Ehh…(lång tystnad)…ja du…Malmö borta. De var bra i den matchen, nu gjorde de inga mål, det blev 0 – 0. Där hade vi lite tur. Men jag vet inte om de var det bästa laget. Jag vet inte om det är någon match…vilka har vi förlorat mot?
Malmö hemma, Helsingborg hemma, Trelleborg, Gefle och Helsingborg borta.
- Det kanske är Malmö då, jag tycker de var bra i den bortamatchen vi gjorde där.
Vilket är det är det sämsta lag ni mött den här säsongen?
- Djurgården i måndags.
Om man jämför AIK denna säsong med förra året, det flyter ju på bra nu, poängen trillar in. Vad du tror du att det beror på att går så bra nu? Vad är det som har hänt med AIK nu?
- Jag vet inte.
Är det så enkelt att det är tur?
- Näe, absolut inte. Det har med skicklighet att göra också. Visst vi har haft lite marginaler på vår sida. Men det är alltid svårt att förklara varför. Den frågan får man ju ofta, det behöver inte vara att det går bra en hel säsong, utan det kan gälla några eller en match: ”varför går det dåligt”. Det är svårt att svara på, precis som nu när folk frågar ”varför går det bra” - det är många olika faktorer som spelar in. Vissa säsonger har vi jättebra lag, inte bara vi, det kan vara vilka lag som helst – ändå fungerar det inte: ”varför?”. Bra fråga. Jag vet inte. Duktiga spelare och bra ledarskap har vi, det är en förutsättning för att överhuvudtaget ska kunna gå bra.
Stämningen i truppen verkar vara jättebra?
- Ja, det går ju bra, det går ju hand i hand. Sen kan stämningen vara bra ändå när det går sämre men det underlättar ju om det går bra.
Du har suttit en del på bänken i år – hur har du upplevt det?
- Det är tråkigt är det. Men jag har inte misströstat, jag tycker inte jag har någon rätt att gnälla heller. Det har gått bra för laget, Dulee Johnson och Ortiz som jag i första hand konkurrerar med är bra spelare, de ”gör det” bra. Men visst är det tråkigt, ingen tycker om att sitta på bänken – du kan fråga vem som helst.
Vad gör du för att trösta dig?
- Jag tröstar mig med att vi vinner och att vi är med i Guldracet.
Du försöker inte att komma på något nytt att testa på träningen eller så för att bättra på chanserna att få spela från start?
- Nej nej. Det e bara att köra på som vanligt, jag tror inte att det finns några mirakelkurer.
Vad driver dig att fortsätta efter alla dessa år?
- Ehh…(tystnad)…matcherna, det är nånstans ganska roligt fortfarande. Det är något som jag behärskar fortfarande. Att få spela i AIK och att få vinna ett sm-guld - vi är nära nu.
När exakt går ditt kontrakt med AIK ut?
- Jag kommer inte ihåg exakt datum men det är efter den här säsongen är slut.
Har du blivit erbjuden en förlängning?
- Nej, jag har inte fått något besked.
Har din framtid i AIK diskuterats alls?
- Njaa…jag har inte fått besked än som sagt, vi har en dialog men vi har inte satt oss ner och pratat allvar ännu
Är du beredd att gå som ”Bosman”?
Alltså om AIK inte vill förlänga med mig då går jag som Bosman om jag ska fortsätta spela, det tror jag att jag vill . Men jag vet inte vad AIK vill än.
Vet du vad du kan göra om du fortsätter att spela fotboll i Allsvenska nästa år med?
- Näe.
Du kan sätta rekord i antal spelade matcher för utespelare i Allsvenskan i modern tid! * Stämmer vår research så har du just nu spelat 354 matcher (intervjun gjorde den 1:a oktober), vet du vem som har rekordet?
- Nej, ingen aning.
Magnus Erlingmark som spelade 366! Sven Andersson, Helsingborgs målvakt, spelade 421. Sen har AIK haft en målvakt, Gustav Sjöberg, som spelade 321 matcher över tre decennier (1929 – 1950) Din klubblojalitet sticker ut, du måste känna något oerhört speciellt för AIK?
- Det är Sveriges största klubb, varför skulle jag inte vilja spela här om man ändå ska spela i Sverige? Jag är otroligt stolt över att ha fått spela i AIK i elva år.
*****************************
Fortsättning följer i avslutande del 4 - Tjerna sammanfattar sitt decennium med AIK som publiceras på fredag.
Fotnot: Rekordet som utespelare har Sven Jonasson, Elfsborg. Jonasson spelade 410 matcher från säsongen 26/27 till 46/47.
