Winnipeg - Philadelphia
3 - 2

DIF – ÖIS 2-1: Thriller med lyckligt slut

Djurgården vann den viktiga bottenmatchen med 2-1 efter att ha spelat med två man kort i 35 minuter! Båda Djurgårdens målskyttar blev utvisade men ÖIS lyckades endast skapa en riktigt bra målchans samt en drös halvchanser under sitt numerära överläge. Det man inte dör av härdas man av och DIF går säkerligen stärkta ur denna bragdmatch.

Den här matchrapporten är inte enkel att skriva. Hur ska man förklara det som ägde rum på Stockholm stadion denna lördag den 24 oktober? Ni som såg den redan klassiska matchen vet att det är omöjligt att sätta ord på de känslor som formligen kokade inuti när Djurgården mötte Örgryte. Men trots att mina händer fortfarande skakar ska jag låta dem fumla över mitt tangentbord och omvandla alla mina miljontals tankar till ord. HERREGUD VILKEN MATCH! Fast egentligen var det inte en match, det var två matcher. Den första tog slut efter 53 minuters spel, för att lämna plats åt en helt annan match med helt andra förutsättningar. Och jag väljer därför att skriva om två olika matcher.

Första matchen: Ångesten lyste med sin frånvaro
Det förväntades bli en ångestfylld tillställning med tillknäppt spel och mycket nerver. Av detta syntes till en början ingenting. Trots att Djurgården var pressade att vinna för att ha en chans att hänga kvar spelade man avslappnat och visade att man tillhör övre underklassen av den här serien. Backlinjen samt mittfältet höll helt klart allsvensk klass och där bak kunde Dembo koncentrera sig på att plocka ned enkla bollar och fördela dem högt upp i plan med sina träffsäkra utkast. Gustafsson och Milic var briljanta på vänsterkanten och kom enkelt förbi gång på gång. På motsatt kant var Kebba och Youssef inte mycket sämre vilket gjorde att Djurgården kunde koppla ett grepp genom fint kantspel. Lägg där till att Ekong och Haginge gjorde allt rätt centralt och det är lätt att förstå varför DIF kunde äta upp ÖIS i mittens rike. Tyvärr höll inte anfallarna Dahlberg och Hellqvist samma klass utan det mesta i anfallsväg skapades utifrån av Milic. Och det var också Milic som låg bakom Djurgårdens fina 1-0 mål. Den ständigt spelbara kroaten stack in bollen till Haginge centralt som klippte till på studs. Ett välplacerat skott senare stod det 1-0 och Djurgården ägde den första matchen.

Andra matchen: Ångesten la sig över Stadion
I den 53:e minuten genomgår matchen en förändring. Och då menar jag att den byter utseende totalt! Innan hade Djurgården full koll på händelserna men efter ÖIS hörnmål i den 53:e gör sig matchens oerhörda vikt påmind. Spelarna blir nervösa och frustrerade när de inser att de kan förlora de tre poäng som de ju hade ett så fast grepp om. Två minuter efter göteborgarnas kvittering blir målskytt Haginge nedsparkat och ett rött kort utdelas till – Haginge. Lars von Tier, aka Martin Hansson, har nu börjat regissera om denna vanliga fotbollsmatch till en ångestfull rysare som skulle få ”Antichrist” att se ut som Disneydags i jämförelse. I efterhand fick jag reda på att Haginge hade trampat på en öisares fot. Å andra sidan borde Haginge fått frispark innan. Va konstigt att inte den assisterande domaren såg detta och ändrade beslutet. Det har jag sett dem göra förut...

När en timma är spelad fälls Christer Youssef precis på gränsen till straffområdet och straffen tas av matchens lirare Milic, 20 år. Själv fyller jag 22 samma dag som Milic fyller 21 men jag kunde inte stå på benen, inte titta, inte andas och knappt sitta ned när Djurgårdens yngling hade psyke nog att göra 2-1 i världens viktigaste spark. Efter målet hann inte Milic göra särskilt mycket mer än att springa till Sofia stå och kramas innan även han tappade fattningen och blev utvisad. I detta läge gjorde den unga åldern sig påmind. På mittplan blev Milic för het, tog fart och satte dobbarna i en göteborgares smalben. Det röda kortet var solklart.

I det här läget hade glädjen ersatts med ångest så många gånger att man knappt visste ut eller in och man hade vänt ut och in på sig själv. Att denna läckande upplaga av Djurgården skulle klara 30 minuter med två man mindre trodde jag aldrig. Det sägs att människan klarar av mer än vad han tror och det visade nio blåränder denna halvtimma. Man kämpade helhjärtat och ÖIS var endast riktigt nära att kvittera en enda gång. Trots det behöver jag väl inte förklara varför detta var den nervösaste halvtimman i mitt liv? Jag är mäkta imponerad av att spelarna klarade av det.

DIF MOT RUBBET
Jag tror att den här matchen kan ha varit nyckeln till nytt kontrakt. Säga vad man vill om domarens insatser de senaste två matcherna, någonstans i bakhuvudet känns det väl ändå som att de flesta av alla utvisningar och bortdömda straffar varit korrekta (och idag fick vi ju tom en straff!). Men å andra sidan vill jag bara ta på mig den lite för tajta, lite för urtvättade gamla ”DIF MOT RUBBET” tröjan och peka finger åt hela etablissemanget. För det känns absolut inte som att Djurgårdens motståndare skulle kunna drabbas av tex utvisningar. ÖIS spelade ju faktiskt fulare än DIF idag.

Jag tror också att bragdmatchen var oerhört viktig för supportrarna. Själv har jag haft svårt att känna kärlek till dessa spelare som gjort mig så besviken så många gånger. Kommer jag ens kunna tycka om dem nästa år?, har jag tänkt. Jag såg framför mig en undertecknad sittandes på ett lite öde och kallt Stadion nästa år med en känsla som heter avsmak. Men det här laget vann i detta utsatta läge, och man gjorde det med två man kort. Därför kommer de stöttas extra mycket de två sista matcherna, och nästa år kan ingen säga att de inte kämpade. Oavsett vilken division de spelar i.

Idag bevisades charmen med fotboll. För vem kunde tänka på jobb, skola, premieobligationer eller något annat än fotboll mellan klockan 14:00-16:00? Och idag fick alla djurgårdare en injektion med hopp. För ett lag som vi gör mål på med en man färre men som inte kan göra mål på oss trots två man mer ska vi ha efter oss i sluttabellen! Och Bajen ska vi alltid ha efter oss i tabellen...

Tack Djurgården, jag älskar Er.