Vem fan är Nisse Hult?
I MFF:s årsböcker finns en sida där man presenterar spelare som har gjort 100 och fler matcher för Malmö FF. Listan ökar hela tiden och det finns för närvarande ca 150 spelare. En av dessa är Nils Hult.
När man säger namnet ”Nisse Hult” så förknippar många namnet med en TV-klassiker, ”Skattkammarön”, med Margaretha Krook, Åke Grönberg, Gunwer Bergqvist och Lars Ekborg. I programmet dök ju uttrycket ”Vem fan är Nisse Hult” upp ett antal gånger. Men vi som har ett ljusblått hjärta tänker självklart på vår före detta stormålvakt i MFF 1960-1972, när vi hör det namnet.
Nisse växte upp i Lomma utanför Malmö och som alla pojkar på den tiden var det fotboll som gällde när tid fanns. När man skulle välja lag blev ofta Nisse vald sist och därför hamnade han oftast som målvakt. Nisse var rätt duktig med att trixa med trasan men det hjälpte inte då han var liten och klen vid den tiden. Man var ett gäng grabbar som bildade laget Sparvarnas FF (många av dessa grabbar blev stommen i Nikes så framgångsrika lag på 60-talet) och där lirade mot andra lag när det var gärdsgårdsfotboll som gällde.
Senare när åldern var inne började Nisse och de andra grabbarna att spela pojklagsfotboll i GIF Nike. Nisses bröder Karl-Erik och Leif spelade också i klubben; även deras far Otto har spelat för Nike och varit aktiv i styrelsen. När Nisse var 14 år fick han debutera i a-laget och fick därefter hoppa in mellan stolparna när den ordinarie målvakten (Eric Lilliehöök) hade förhinder. Under tiden spelade Nisse som centerback och mittfältare och där var han med om att 1955/56 vinna division 5 som utespelare.
Hult hade mycket nytta av denna erfarenhet som målvakt, han visste hur spelarna agerade och samtidigt var han ju duktig med fötterna. Så småningom blev han ordinarie målvakt i Nike a-lag som spelade i division fyra och där blev han allt bättre. Så bra att storklubben MFF fick nys om honom. I Malmö FF stod Tore Svensson men han skulle bli 33 under året varför man så smått hade börjat leta efter en efterträdare.
En vacker dag kom Eric Persson och Bertil Persson hem till Nisse Hult och så blev det klart att Nisse skulle börja i MFF efter vårsäsongen 1960. Även klubb kompisen Lasse Tengberg skrev på för MFF i samma veva.
Malmö FF åkte ner till Italien för att spela en vänskapsmatch mot det italienska olympialaget. Det var rätt tajt med matcher, MFF hade spelat mot Hammarby borta den 18 augusti och den 24:e skulle man möta IFK Malmö. Där emellan, den 20:e, hade man alltså lagt in en vänskapsmatch i vilken Nisse Hult skulle få göra sin MFF-debut. Men det var Tore Svensson som stod i målet och Nisse satt på bänken.
Malmö FF ställde upp med följande lag: Tore Svensson, Gert-Arne Nilsson, Rolf Björklund, Gert Lundqvist, Bertil Elmstedt, Lennart Svensson, Charles Gustavsson, Henry Thillberg, Jan Ekström, Prawitz Öberg, Ingvar Svahn. De tre på bänken var Jörgen Ohlin, Lars Tengberg och Nils Hult.
Tore skadades i den första halvleken och Nisse fick hoppa in i den andra och släppte in ett mål. Eric Persson tyckte Nisse gjorde en smått fantastisk insats mellan stolparna. MFF förlorade matchen med 4-0.
Det blev även debut i allsvenskan för Hult under samma år, i bortamatchen mot Djurgårdens IF den 22 september, som dessvärre slutade med en 0-2 förlust. Den före detta landslagsmålvakten Torsten Lindbergh gav Nisse bra betyg för sin allsvenska debutmatch.
Malmö FF ställde upp med följande lag: Nils Hult, Jörgen Ohlin, Rolf Björklund, Jan-Inge Andersson, Bertil Elmstedt, Gert Lundqvist, Bengt Fröjd, Prawitz Öberg, Charles Gustavsson, Lars Tengberg och Ingvar Svahn
Det blev totalt 5 matcher för Nisse Hult i sin debutsäsong för Malmö FF och laget slutade på en fjärdeplats i Allsvenskan.
Tore Svensson bestämde sig för att fortsätta även 1961 och Nisse beslutade sig för att återvända till GIF Nike eftersom han satsade på studier. Men han fortsatte att träna med MFF och spelade 9 matcher i reservlag 2 samtidigt. I Nike gick det mycket bra, laget vann division fyra. Året efter valde Nisse att enbart spela för Nike som blev fyra i serien, brodern Karl-Erik vann skytteligan.
Efter säsongen 1962 slutade Tore Svensson i Malmö FF och klubben började jaga Nisse igen som efter vårsäsongen 1963 åter var tillbaka i MFF. Den 26 juni gjorde Nisse comeback i en vänskapsmatch mot italienska division 2-laget Udinese AC på Malmö Stadion.
MFF ställde upp med följande lag: Nils Hult, Jörgen Ohlin, Lennart ”Lill-Kick” Svensson, Prawitz Öberg, Kjell-Åke Nilsson, Bo Larsson, Lars Granström, Bengt Lindskog och Ingvar Svahn.
Bengt Lindskog gästspelade i den ljusblåa tröjan, det var den 21 maj 1956 han spelade senast. Matchen vann MFF med hela 6-1. Eric Persson skrev i MFF-aren om att Nisse var tillbaka i MFF: ”Det var en efterlängtad comeback” och i Sydsvenskan skrev Calle Palmér: ”Försvaret gjorde en helgjuten insats, inte minst Nisse Hult, som hann i första perioden visa sig på styva linan med flera säkra ingripande”.
Nisse spelade 14 matcher av de återstående 19 matcherna och tog över som förstemålvakt. Bertil Nordh, Jan Eriksson och Bertil Svensson fanns som konkurrenter. Malmö FF slutade på en fjärdeplats i allsvenskan. Nisses första medalj i Allsvenskan blev alltså en bronsplakett. I GIF Nike övertog broder Leif målvaktsposten och laget slutade trea i serien.
Året efter spelade Hult alla 41 matcherna, MFF var väldigt nära att ta hem guldet men missade det tack vare att Djurgården fick en feldömd straff på övertid mot IFK Göteborg. Det var ett dystert MFF som lämnade Idrottsparken i Norrköping efter 0-3 i sista matchen.
Men guld skulle Nisse och MFF få, 1965 och 1967 vann man allsvenskan och förbundskapten Orvar Bergmark hade fått upp ögonen för Nisse Hult.
Det blev landslagsdebut i bortamatchen mot Österrike den 27 april 1966, Sverige förlorade med 4-1 och Nisse fick göra ett inhopp efter att ha börjat på bänken. Mot Polen och Finland samma år spelade Hult från start. Året innan blev det två B-landskamper.
Det blev totalt fyra A-landslagsmatcher, två av dessa som inhoppare. Efter den så omtalade matchen mot England på Wembley 1968 då Putte Kock hade svårt att se vem som spelade, valde Nisse att sluta i landslaget.
– Jag fick hoppa in för skadade Lars-Gunnar Larsson i andra halvlek och i landskampen efter fick Ronney Pettersson spela från start. Då kände jag att man inte litade på mig, annars skulle jag ju ha fått chansen i den matchen kan man ju tycka. Jag ringde upp Orvar och sa att nu får det vara nog, berättar Nisse.
England vann för övrigt matchen med 3-1.
Nu var det bara MFF som gällde, man blev tvåa i allsvenskan både 1968 och 1969. Under åren 1967-69 spelade Nisses bror Leif för Solna-klubben AIK och Leifs första allsvenska match var mot just MFF på Malmö Stadion 1967.
Jag frågar Nisse hur det kändes att ha sin bror i det andra laget?
– Det var lite speciellt, visst var det men samtidigt så ville man ju vinna alla matcher man spelade, säger Nisse
MFF vann matchen med 2-1. Bröderna möttes vid fem tillfällen i allsvenskan och MFF och Nisse vann fyra av dessa, en slutade oavgjort.
Efter de två guldåren 1970-71 slutade tränaren Antonio Duran efter nio lyckosamma säsonger. Ny tränare i MFF blev Karl-Erik Hult, Nisses bror. Jag undrar vad det betydde för honom att få Kalle som tränare.
– Det var inget konstigt med det tyckte jag, inga problem alls. Jag tyckte synd om honom, det var inte hans fel att det gick sämre för laget under de två säsonger som han tränade laget. Många av spelarna var mätta efter alla framgångar så det var inte lätt att ersätta Duran. När sedan Bob kom 1974 införde han ett helt nytt sätt att spela fotboll på och det gav de äldre spelarna en nytändning.
Jag frågar Nisse om Freddie Forslund, som också var målvakt, om denne var missnöjd med att konkurrenten i målet hade sin bror som tränare.
– Inte alls, säger Nisse. Vi var väldigt bra kompisar och hade en bra kontakt så det var inga problem. Freddie fortsatte en säsong till i MFF och gick sedan till Lunds BK.
1972 blev Nisse Hult sista år i Malmö FF. Laget hamnade på en sjätteplats vilket var ett bottennapp enligt många. Nisse spelade 28 av årets 39 matcher och tyckte med ålderns rätt att han hade gjort sitt. Nisse kom med ett förslag om att få bli målvaktstränare i Malmö FF. På den tiden och tidigare än så hade det inte funnits någon målvaktstränare i klubben. Nisse hade så smått under 1972 tränat MFF:s ungdomsmålvakter lite vid sidan om och en av dessa var Janne Möller.
Men MFF ville inte ha Nisses hjälp. Samtidigt annonserade IFK Malmö efter en målvaktstränare och Nisse nappade på detta. När sedan Eric Persson fick reda på detta så milt sagt exploderade han och anklagade Nisse för svarta pengar. Det skrevs kilometervis om detta i tidningarna.
Det var en trist och tråkig avslutning på en lång och lojal tid i föreningen. MFF och Hult skiljdes inte som vänner. Men så kan det gå, berättar Nisse.
Det blev två säsonger som målvaktstränare i IFK Malmö, samtidigt blev Nisse tränare för BK Olympic under tre säsonger. Jag undrar om han spelade i Olympic också.
– Det blev några matcher när det var skador eller på grund av något annat, det var aldrig meningen att jag skulle spela i klubben utan jag ställde upp när det så behövdes, säger Nisse.
Sedan blev det sju år i Torna Hällestad, även där fick Nisse hoppa in vid några enstaka gånger mellan stolparna. Detta var de roligaste fotbollsåren, berättar han.
– Vi hade ett kanongäng som trivdes väldigt bra ihop, en härlig kamratanda.
På Torna Hällestads hemsida kan man läsa följande: ”Förre MFF: aren Nisse Hult hade en fantastisk förmåga att få ett duktigt lag vilket resulterade i att Torna Hällestad vann fyran 1981.” Det blev bara en säsong i trean, laget ramlade ur serien och Nisse valde att sluta och blev tränare för sin moderklubb GIF Nike under tre säsonger och där var Nike ett topplag under alla åren men lyckades inte att vinna serien. Sedan blev det en säsong i Torna Hällestad innan han avslutade sin tränarkarriär i Uppåkra IF
Ett barnbarn till Nisse föddes döv. Detta medförde att det blev slut med all fotboll och mycket av sin tid så ägnade Nisse åt sitt kära barnbarn.
Vad har MFF betytt för dig?
– Vi hade ett kanon gäng som trivdes ihop och vi hade även roligt både på planen och vid sidan om, vilket jag tror inte dagens spelare har, det är inte den klubbkänslan som vi hade. Sedan var det ju alla framgångar som vi hade liksom de resor vi gjorde.
Vad betyder MFF för dig idag?
– Ja, det blev ju ett tråkigt slut på min karriär i MFF, jag har ingen kontakt med MFF och går nästan aldrig på någon MFF-match. Träffar sällan någon av de äldre spelarna heller för den delen, de flesta bor ju åt andra hållet mot Höllviken. Jan Ekströms dotter bor här i Lomma så honom har jag sett några gånger. ”Klumpen” träffade jag för några år sedan och jag har träffat Bosse Larsson på Jägersro. MFF:s styrelseledamot Bo Malmqvist har jag också stött på några gånger.
Är du medlem i MFF?
– Nej.
Vad gör du idag?
– Fotbollen tog ju en massa tid så nu ägnar jag mig åt min familj, vi har hus så det blir ju en del trädgårdsskötsel. Även min grabb och tös har hus så jag hjälper dem. Sedan följer jag GIF Nike, jag bor ju inte så långt från planen så man knallar lätt dit och tittar på fotboll och snackar lite med kompisar. Jag njuter av livet och trivs verkligen bra här i Lomma där även mina bröder (Karl-Erik och Leif) bor.
Jag tackar Nisse Hult för en trevlig pratstund.
– Det är kul att man fortfarande är ihågkommen, avslutar han.
***************
Nisse Hult
Född 14 augusti, 1939
Bor: Lomma
Klubbar: GIF Nike –59, 1962, Malmö FF 1960-61, 1963-72, BK Olympic 1973-
Guld: 1965, 67, 70, 71
Stora Silver: 1964, 68, 69
Brons: 1963
Cup Guld: 1967
Landskamper: 4 A, 2 B (samt en del på bänken)
22/8-65: Finland – Sverige B 1 – 6
30/10-65: Norge – Sverige B 0 – 5
27/4-66: Österrike – Sverige 4 – 1 (inhopp, står 3-1 när Nisse gör debut)
18/5-66: Polen – Sverige 1 – 1
4/9-66: Finland – Sverige 1 – 0
22/5-68: England – Sverige 3 – 1 (inhopp i mitten på andra halvlek, ett insläppt mål)
329 matcher i MFF 1960-61, 63-72
10 matcher i reservlag 1
9 matcher i reservlag 2
Tränare: Kajan Sandell, Antonio Duran, Karl-Erik Hult
Tränarkarriär: BK Olympic, Torna Hällestad, GIF Nike, Torna Hällestad, Uppåkra IF.
Var målvaktsinstruktör åt skånska fotbollsförbundet under många år.
Nisse Hult läste spelet bra, rätt placerad, lugn, trygg, orubblig, briljant på närspel. Hade nytta av att han spelade forward som pojklagspelare, han visste hur de agerade. 1.80 lång, men han var snabbt nere vid stolparna, väldigt vig. Litet minus på utrusningar.
