Försvarskollaps när MFF föll
Det var en smått sinnessjuk match när Malmö gästade Kalmar. Vissa hyllade matchen.......
Trots att Malmö och Kalmar normalt sett är två lag som spelar tämligen tätt och inte släpper till mycket har mötena med lagen de senaste åren blivit ordentligt sevärda. Den här gången var det säkert kul att titta på om man inte bryr sig om taktik, intelligens och annat oväsentligt....
Matchen började på sämsta möjliga sätt ur flera aspekter. För Malmö FF:s del i det att Kalmar tog ledningen omgående då man enkelt tog sig runt på vår vänsterkant och slog ett inlägg till Ricardo Santos som kom före Ulrich Vinzents och stötte in 1-0. Samtidigt stötte han dock huvudet i Dusan Melicharek och tvingades bryta matchen. Brassen såg rejält groggy ut och det är aldrig speciellt kul när spelare åker på huvudskador.
Nåväl - matchen fortsatte och så gjorde även det usla försvarsspelet, vilket snabbt utnyttjades av Daniel Larsson och Eddie Ofere, som visade att de senaste två matcherna inte speglar deras spel tillsammans. 1-1 var ett fint väggspel (nåja) mellan Daniel och Eddie som avslutades med en fin genomskärare fram till den kvicke Larsson, vars skott satt perfekt vid den bortre stolpen.
2-1 kom också det av Daniel - den här gången var hans prestation dock inte alls lika krävande. Ofere tog sig fram till vänster i straffområdet och i skottläget valde han att spela i sidled till Larsson, som hade helt öppet mål och rullade in ledningsmålet efter 25 minuter.
Duon nöjde sig dock inte utan några minuter senare slogs ett vänsterinlägg in i straffområdet till Ofere, som visade på överraskande bra teknik och kyla innan han placerade in bollen vid den bortre stolpen. Tre riktiga klassmål - även om Kalmarsidan säkert inte är speciellt nöjd med försvarsspelet.
3-1 efter en dryg halvtimme och matchen kändes avgjord. Spelet präglades av ett totalt ineffektivt defensivt mittfältsspel, vilket gav ett extremt svängigt spel. När Kalmar fick bollen gick den snabbt upp i anfall där de dock slarvade med sista passen eller någon mottagning. Malmö hade i princip lika lätt att snabbt få upp bollen i anfallsposition, men här avslutades anfallen på ett bättre sätt - och bevisligen inte sällan så pass bra att bollen hamnade i nätet.
Men det här med försvarsspel var inte riktigt Malmös grej heller och innan pausvilan ljöd hade Kalmar hämtat upp underläget till 3-3 efter mål av Abiola Dauda och Daniel Sobralense.
Den andra halvleken var inte alls lika hawaiiliknande och nu insåg lagen att det faktiskt inte var emot reglerna att vinna en eller annan boll på mittfältet - även om domaren Stefan Johannesson verkade tro det med jämna mellanrum. Kanske inte så konstigt att Johannesson tog en del märkliga frisparkar dock då han förmodligen blev chockad över att spelarna hamnade i närkamper mitt på plan - eller att de överhuvudtaget hamnade i närkamper under den andra halvleken.
I vilket fall som helst var det dock Kalmar som såg ut att ha kontrollen på spelet i andra halvlek, även om det under den första hälften av halvleken var tämligen jämt. Att det var Malmö som gjorde det kommande målet var således något överraskande, men knappast chockerande. Sättet på vilket det kom var kanske mer chockartat.
Först vann Edward Ofere en duell med en Kalmarförsvarare - ingen överraskning där. En chock där var dock att Johannesson inte blåste frispark. Normalt visslas det friskt så fort en anfallare - framförallt Ofere - vinner en duell.
Än mer chockerande blev det dock när Ofere kom fri och iskallt chippade in 4-3. Ett makalöst klassmål av Ofere som fått så mycket skit under året.
Målet satte MFF i förarsätet igen, men ännu en gång lyckades spelarna "klydda" till det. 4-4 kom efter ett passivt försvarsspel vid en vänsterhörna (Sobralense nickade i mål) och på övertid kom 5-4 till Kalmar genom Dauda efter en totalt misslyckad offsidefälla.
Nio mål i matchen och jag satt mest och gapade över hur extremt dåligt spelet var taktiskt i dag. Visst det fanns glädjeämnen, men totalt sett var detta en miserabelt dålig allsvensk match.
----------------------------
Jasmin Sudic är, som kanske bekant, min kanske största favoritspelare i MFF, men i dag var det inte många rätt. Kanske bra då att det kommer i en match som egentligen inte betyder så mycket för MFF. Jasmin kan lära sig av misstagen och behöver inte gräva ner sig för att missarna betydde så mycket.
----------------------------
Under stora delar av säsongen har vi envisats med att spela så långsamt som möjligt och med ett så stort bollinnehav som möjligt. Mot Kalmar i andra halvlek var det precis vad vi behövde - Då väljer vi att antingen springa själv med bollen eller slå en lång chanspassning....
----------------------------
Daniel Andersson, Robert Åhman-Persson, Henrik Rydström och Tobias Eriksson är fyra mittfältare som jag ser som mycket kompetenta defensivt. Hur det då kan se ut som det gjorde i dag är för mig helt obegripligt.
----------------------------
Jag tycker också att det var obegripligt att spräcka på anfallsduon Larsson-Ofere när Molins utgick i mitten av den andra halvleken. 4-2-3-1 är inget dåligt spelsystem, men jag förstod inte varför vi skulle in och peta. Hade det i så fall inte varit lämpliga att sätta in Wilton som högermitt direkt.
Då hade han kanske dessutom kunnat få lite mer bollar att jobba på. Wilton behöver bollar - i dag fick han i princip inga vettiga sådana och då är det svårt att förvänta sig stordåd.
----------------------------
Att Jasmin har en svag match i backlinjen kan jag ha överseende med eftersom han är så ung. Att Ulrich och Gabriel är i princip lika dåliga är dock något man bör ta allvarligare på.
----------------------------
Då ligger vi alltså åtta och kan glömma allt vad finare placeringar heter. Får Borg bära hela hundhuvudet eller blir det någon annan som också lämnar?
----------------------------
Trist med Bahnes tavla.
----------------------------
Värst av allt är kanske att Kalmar de senaste åren blivit av med en mängd klasspelare - under sommaren bröderna Rasmus och David. Trots det kan vi inte besegra dem.
----------------------------
En match kvar - Sen kan vi sätta oss ner, göra ingenting och tro att allt blir bättre nästa säsong.