Gästkrönikan: Dags för fest
Mattias Lundqvist har dykt ned i historieböckerna och grävt djupt. Matchen på söndag blir en av historisk betydelse som vi aldrig skådat tidigare. En direkt och avgörande match mellan ettan och tvåan i Allsvenskan.
Vi är i ett väldigt sällsynt läge. På söndag får vi bevittna en riktig guldfinal där allsvenskans etta och tvåa möts i seriens sista omgång. Det närmaste vi kan komma ifall vi blickar bakåt i överskådlig tid är 1994 då IFK Göteborg och Malmö FF möttes i sista omgången när båda lagen hade chans på guldet. Den gången var det dock inte säkert att någon av de båda klubbarna skulle ta hem Von Rosens pokal – som den gamla pokalen hette – eftersom även Örebro hade möjlighet att vinna guld när den sista omgången sparkades igång.
Några år tidigare 1982-90 var det guldfinal varje år då allsvenskan följdes av ett slutspel á la ishockeyn. AIK var då inblandade i en direkt guldfinal 1985 mot Malmö FF men de här åren räknar jag inte eftersom serieupplägget var riggat för guldfinaler enligt ett koncept som – i alla fall – jag absolut inte saknar. I en rak serie koras värdiga mästare och slumpar det sig som i år så är det bara att gratulera de inblandade. I år kan vi gratta oss själva som får ynnesten att vara med i en icke-riggad guldfinal.
1932 första "guldfinalen"
För AIK:s del har det varit nära några gånger. 1932 vann AIK allsvenskan och mötte Gais i sista omgången i en match som slutade 1-1. Hade Gais vunnit matchen hade de slutat på samma poäng som AIK men målskillnadsförhållandena var så stora till AIK´s fördel att Gais hade behövt vinna med 5-0 så det känns inte riktigt jämförbart. När vi vann serien 1937 sprang vi hem den med nio poängs marginal så någon dramatik var det inte tal om.
1972 blev AIK tvåa i allsvenskan efter Åtvidaberg som vi faktiskt mötte och slog i sista omgången men guldchansen var då redan borta då Åtvid låg tre poäng före innan matchen spelades och segern då gav AIK två poäng. Två år senare – 1974 – blev vi tvåa igen men den gången var vi hjälplöst efter segrande Malmö FF som vann en Allsvenska som helt saknade spänning under hösten.
Vi de modernare gulden 1992 och 98 bärgades pokalen i sista omgången men det var flera arenor som var inblandade så någon riktig finalkaraktär fick vi inte uppleva då heller. Likadant var det 1999 då vi blev tvåa efter Helsingborg som slog Göteborg i slutomgången. Kort sagt – situationen på söndag är unik – och det inte bara för AIK:are.
Gå för tre poäng!
Läget inför matchen på söndag känns minst sagt ok. Det är lite som Micke Stahre säger att vi leder med 1-0 när matchen börjar. Visserligen kan det ses som en bedräglig ledning då det när matchen blivit över en halvlek gammal kan smyga in en farlig bevaka-resultatet-känsla i AIK och DET är en farlig känsla. Spela som vanligt och gå för tre poäng är i mina ögon den absolut bästa – ja rent av den enda – metoden att rekommendera.
Spelarna har hjälpt till att piska upp stämningen – inte minst Bojan Djordjic. Nu gäller att omsätta allt snack och förvandla det till ordentlig verkstad. Att IFK Göteborg fick Gustav Svensson avstängd ser jag inte som en avgörande faktor. De har visat gång på gång att de klarar avbräck så jag är säker på att vi får det allt annat än lätt.
Annars är det lätt att hitta faktorer som talar åt det ena eller det andra hållet ifall man vill. Gör AIK ett mål så räcker det rent statistiskt eftersom AIK mycket sällan släpper in mer än ett mål per match – det har hänt vid fyra tillfällen i år och bara en gång under seriens senaste hälft. Å andra sidan är IFK Göteborg ett målglatt lag så man skulle kunna befara att ifall något lag skulle peta in även ett andra mål på oss så kanske det skulle vara just blåvitt som gjort näst flest mål i årets allsvenska.
Få saker skiljer
Göteborg är seriens bästa hemma lag men AIK det bästa bortalaget – jämnt skägg igen alltså. Inför söndagsmötet kommer vi in med lite olika stämning kan tyckas. Göteborg hämtade upp ett 2-0 underläge senast i slutet av matchen medan vi tappade en 1-0 ledning. Ifall det ligger någon sanning i snacket om att man tar med sig slutet av en match in i början på nästa så skulle det kunna tala för IFK. Å andra sidan har AIK bara tappat poäng två matcher i rad en enda gång i år så där var kanske den fördelen kvitterad.
Det har snackats mycket om huruvida det är vettigt att Göteborg och AIK möts i slutomgången i riskhänseende. Nu är det upp till alla fotbollsfans som besöker Gamla Ullevi på söndag att bevisa att man kan hantera en sådan här final mellan två av landets största och mest rivaliserande klubbar.
Vi är alla bjudna till fest.
Låt oss se till att inte förstöra festen utan istället göra den till den stora idrottshändelse den förtjänar att bli ihågkommen som.
Här bär vi alla ett ansvar.