Gästkrönika: Predikaren
"De tankar som ändå fastnar säger mig en enda sak. Aldrig igen. Aldrig igen. Det får aldrig hända igen. Vi är värda så mycket mer."
"Tomhet, idel tomhet, säger Predikaren."
Just nu finns inga ord som beskriver läget bättre. Tankar och minnen från de senaste 12 åren får inte riktigt fäste. Det finns bara en känsla av chock, av att tappa fästet, en fallande känsla. Och vad kunde vara mer korrekt. Vi befinner oss hängande över stupet med en hand kvar som håller greppet och i förrgår kväll var den stund, det ögonblick, vi insåg att nu finns det inte längre någon chans att hålla sig fast. Fallkänslan tar över där hoppet tidigare låg.
I 12 år har jag givit allt jag kunnat och jag vet att vi är 1000-tals, ja kanske 10000-tals, som givit mer till/för klubben än vad som är rimligt av någon som förväntas konsumera fotboll.
Jag och vi spenderar absurda mängder tid och pengar på något som egentligen inte existerar. Jag menar är det någon som har nuddat Hammarby? Finns det ett bankfack där Hammarby ligger, eller kanske en grav eller pokal? Om det är så får någon som vet gärna ringa och säga till. Men till dess lever jag i övertygelsen om att Hammarby finns i mötet mellan Bajare. När vi möts på Söderstadion, Hovet eller Zinkensdamm så finns Hammarby där. När vi går in på Kvarnen, står på Katarina Bangata på julafton eller sjunger tillsammans så finns Bajen där.
Jag skulle till och med våga säga att Bajen blir till varje gång någon av oss möts. Och just därför har jag hopp ändå.
Så länge två av oss möts så finns Bajen om det så är i div. 8 (fråga Wimbledon FC:s aktiva supportrar, dom vet). All glädje jag känt runt Bajen har jag delat med mina bänkgrannar och bargrannar. Utan ett oss finns ingen glädje kvar om så Aktiebolaget tar SM-guld.
Just därför finns hoppet och glädjen kvar. Igår och idag och många dagar framöver sörjer vi, men vi gör det därför att vi har jublat tillsammans och om vi inte visste att vi skulle göra det igen så hade vi inte sörjt idag.
De tankar som ändå fastnar säger mig en enda sak. Aldrig igen. Aldrig igen. Det får aldrig hända igen. Vi är värda så mycket mer. Men ingen får något i denna värld för att man är värd det. Tyvärr. Vi är vår framgångs tjänare.
Och då kan jag inte låta bli att tänka på att vi har låtit detta hända. Alltså låtit, som i tillåta.
Vi har tillåtit den del av Hammarby som är fotbollsklubben att gång efter annan slarvas bort. Och jag tänker då inte skylla på Michael Andersson. Inte ens på Henrik Appelqvist. Det är vårt fel. Vi som möts varje dag eller vecka och kallar oss Bajare.
"Men, men..." kanske ni säger, "han har gjort så, och hon si".
Självklart finns det personer att skylla på. Alla har inte samma skuld. Men jag är helt säker på att om Vi hade sett till att information om strategier, kanske framförallt den 5-års plan som lanserades 2002, kunde granskas öppet och inför oss alla som är Bajen så hade vi sagt stopp. Vi vill inte chansa mot ett SM-guld genom att signa spelare vi inte har råd med så att vi, om vi missar guldet, närmar oss konkurs.
Men vi tillät oss att ha en VD under många år som var kassör när klubben var timmar från konkurs. Och vi tillät honom sitta i ensamhet och leka "starke man" under många år trots att vi höll på att gå i konkurs just p.g.a. en "starke man". Sanningen är att det endast var en rekordstor tillväxt år efter år som räddade Aktiebolaget från katastrof tidigare.
Kan någon berätta för mig varför dessa ekonomer trots fin utbildning här och fin utbildning där alltid tror att balongen kommer fortsätta blåsas upp i all evighet och aldrig spricka trots att en tvååring fattar något så enkelt?
Och nu sitter vi här. Under två säsonger har vi varit tvungna att sälja allt som går för att vi chansade innan. Så jävla dumt.
Klubben, alltså styrelsefolket, sitter nu och funderar på vilket folk som ska leda klubben vidare. Vilken ska vara vår nästa "starke man" med vänner. Jag tror att det är egalt vilka som leder klubben så länge det finns en grundläggande kompetens.
Vad som däremot är avgörande är att Vi aldrig låter någon sitta med vår framtid och mentala hälsa i ett mörkt kamrersrum igen. Vi måste se till att vi har samma insyn i klubbens framtida planer och strategier på ett veckobasis som vi har med arenabloggen och delvis med Rickmers blogginlägg. Alldeles för länge har information till Hammarbyare setts som ett hot mot klubben. Jag vill inte idiotförklara någon, men jag vill understryka att ett öppet informationsgivande aldrig kan vara ett hot mot verksamheten.
Vi ska ha en självklar rättighet att få information om ALLT i klubben ALLTID. Information ska inte ges selektivt för att få supportrars gillande för att dölja andra fel.
Vi lämnar alltid över styrandet av en del av oss själva när vi utser vilka som som ska styra Bajen. Då ska vi också kräva att de vet att informera oss om vad de gör med oss, vår plånbok, vårt engagemang, vår hälsa osv.
"Ty också den som har strävat med klokhet, insikt och framgång måste lämna vad han äger åt en som inte lagt ner någon möda på det. Även detta är tomhet och ett stort elände."
