Krönika: Liv eller död
"Utan oss finns inte Djurgården. Lägg allt missnöje till sidan för 90 minuter. När Djurgårdens fans drar igång rejält är det få i Sverige som kan mätas med oss. Det vet vi om".
Hösten har slagit till. Hockeyn är full gång. Löven har gulnat och håller sakta på att försvinna. Sommaren känns allt mer avlägsen och vi svenskar går mot ännu en mörk sömnig vinter. Dessa tecken tyder på att Allsvenskans slutspurt är igång. Och vi djurgårdare har under 2000-talet haft som vana att drömma om SM-guld och se fram emot de där nervkittlande guldmatcherna.
I år är det ombytta roller. Alla vet läget. Vinst mot Kalmar på söndag och kval mot Assyriska och ett stort hopp om Allsvenskan 2010 lever med allra högsta grad.
Nog för att Djurgården spelat viktiga matcher genom åren, men jag tror att vi utan överdrift kan kalla söndagens match för Djurgårdens tveklöst viktigaste match på 10 år.
Vi är alla missnöjda över hur vår anrika, vacka, stolta förening har skötts. Och det ska vi supportrar visa. Vilka förändringar som måste ske har jag inte på svart och vitt. Alla kan vi nog hålla med om att förändring måste ske. Men på söndag handlar det inte om förändring. På söndag handlar det om liv eller död.
Djurgårdens IF ska spela i Allsvenskan 2010. Så är det bara. Det ska vi se till.
I skrivande stund är drygt 9 000 biljetter sålda till Djurgården - Kalmar. Vi ska ha fullsatt. Alla som kallar sig djurgårdare ska vara på plats på Stadion denna söndag. När spelarna tågar in på den höstgröna gräsmattan ska de möta en ljudkuliss vi kan jämföra med Partizan hemma 2003 eller Utrecht hemma 2004. Hela Stadion ska vara ståplats.
Utan oss finns inte Djurgården. Lägg allt missnöje till sidan för 90 minuter. När Djurgårdens fans drar igång rejält är det få i Sverige som kan mätas med oss. Det vet vi om.
På söndag gäller det. Liv eller död.
Vi ses på Stadion, Djurgårdsfamiljen.