Topic Allsvenskan: Mutumba & trotjänarna gav fotbollen en seger
Topic Allsvenskan gör ett sista framträdande för i år - i ett lite annorlunda format. Denna gång om Martin Mutumbas segerintervju, gamlingarnas revansch och AIK:s rättvisa guld.
Jag ska hålla alla mina lagsympatier borta och som objektiv tittare konstatera att fotbollen fick segra på flera plan idag.
1. Välförtjänta segrare.
I århundradets mest (?) upphaussade svenska fotbollsmatch fick vi en värdig segrare. Inga tveksamma domslut, visserligen en stolpträff av Selakovic, men annars en tämligen klar seger av ett lag som har gjort det mesta i år. AIK hade klarat av alla hinder och när allting ställdes på sin spets i den tuffaste utmaningen för säsongen (underläge i den blåvita, obesegrade borgen), ryckte Micke Stahre långt bak i rockärmen men lyckades skaka fram sina sista ess. Att årets tränare fick avgöra årets match var ingen slump. Med Martin Mutumba på den varnade Erik Lunds kant, en inbytt, furisk duracellråtta i Kenny Pavey och ett icke ännu avvecklat Tjernkraft på mitten var AIK ett bättre lag i andra halvlek och vände matchen. IFK Göteborgs provisoriska backlinje fick bekänna färg.
2. När fotbollen segrar.
Den svenska fotbollen kunde tagit ett stort spadtag i sin egen grav idag. Tidernas mest upphaussade match, alla blickar på Ullevi - och i mitten på andra halvlek singlar ett mynt in och träffar Martin Mutumba i bröstet. Några sekunder av förvirring, tumult och iskalla kårar längs ryggen. Men lyckligtvis höll Martin Hansson huvudet kallt - det gjorde han berömvärt hela matchen - och IFK-klacken, såg det ut som, kunde hänga ut den skyldige...
...men när fotbollen faktiskt vinner fick vi se i en av de skönaste guldintervjuer som gjorts. Martin Mutumba, segerorganisatör, rappare, tillika stor förebild, ger efter matchen begreppet avslappnad spontanitet ett ansikte och, mitt i all segeryra med champagne och sång, avslutar han med att han direkt ska "hem och fira med familjen och barnen i Rinkeby". Det var ett så stort ögonblick att jag önskar att varenda j-vla politiker som ifrågasätter fotbollens existens satt och lyssnade. Med bilbränder i Göteborg och ett främlingsfientligt parti med patetiska argument som håller på att slå sig in i Riksdagen har vi uppenbarligen en bristande invandringspolitik i dagens Sverige. Vad Martin Mutumba gör, genom att bara vara sig själv - en skön snubbe - är att belysa ett exempel på hur fantastisk fotbollen faktiskt kan vara för samhället; hur invandrare får en ärlig chans att visa vad de går för - utan att dömas på förhand, hur förebilder skapas och ger kids med taskiga förutsättningar i förorterna ett ljus i tunneln. Detta riktat till de politiker som tycker att fotbollsderbyn inte borde spelas (jag hoppas de såg dagens glädjescener - ren glädje, inga våldsscener) och att vi gemensamt ska stämma in i we shall overcome...
3. Åldersmännen frälste
I dagens företags- och profitinriktade fotboll där lönecheckar och TV-avtal har sista ordet eller vissa lags ägare inte vet vart sitt eget lag tränar kan man inte annat glädjas åt det gammalmodiga, genuina. Härmed vill jag slå ett slag för trotjänarna, de gamla rävarna som kom att rädda sina respektive Stockholmslag denna söndag. Tror ni IFK Göteborgs matchgenomgång bestod i hur man skulle stoppa livsfarlige Daniel Tjernström, 35 år (ett år mer än Stahre)? Vem hade väntat sig att Markus Johannesson, 34 år, efter sex och en halv mållösa säsonger i DIF-tröjan, skulle kliva fram och skjuta sitt lag till allsvenskt kvalspel? För en månad sedan deklarerade "Mackan" att Kalmar-matchen skulle bli hans sista i Allsvenskan. Jo, han var även då fast besluten att "hellre bli ihågkommen för inga gjorda mål än bara ett"...
Tack alla supportrar för ett fantastiskt 2009 - Allsvensk fotboll är inte bäst i världen, likväl berör den oss alltid.
Grattis, AIK.
