- -
Det räckte inte hela vägen fram
Säsongens första förlust på Gamla Ullevi i Allsvenskan ledde till ett silver idag. AIK vände och vann matchen med 2-1 och kröntes därmed till svenska mästare 2009. IFK Göteborg ska ha en stor eloge för denna säsong även om man inte räckte ända fram. - Just nu känns det bara jävligt tungt, säger Kim Christensen efter matchen.
Ulf Jörnvik uttryckte sig bäst efter matchen när han skrev ” Det finns alltid en vinnare och en förlorare.”. Även om IFK Göteborg förlorade kvällens match så är samtliga ledare och spelare i denna förening vinnare i mina ögon. Den hetaste Allsvenska matchen någonsin, men efteråt känner man bara tomhet. Innan matchen kunde man knappt sitta still och bet allt mer frenetiskt på naglarna. Även bland de ”neutrala” åskådarna på pressläktaren märkte man att det var en speciell match. Min nervositet försvann när man fick syn på Glenn Strömberg som försiktigt sjöng med i klackens sånger inför matchen. När sedan Joel Almes ”Snart skiner Poseidon” spelades så började nervositeten övergå till förväntan. Att se blicken hos spelare som Thomas Olsson, Ragnar Sigurdsson och Tobias Hysén, helt fokuserade och tända till max.
IFK Göteborg började bäst och tog rättvist ledningen när Hjalmar Jonssons hörna nådde Erik Lund som nickade fram Thomas Olsson som ”magade” in bollen i mål. Jublet visste inga gränser, men det återstod trots allt nästan en timme utav matchen. Göteborg och främst Tobias Hysén hade bud på fler mål, två riktiga vänsterkanoner som gick tätt utanför. Ett till Göteborgs-mål där och matchen hade varit avgjord. Men i fotboll så är det ofta små marginaler som avgör, något som Alexandersson var inne på efter matchen.
- Det är ju ofta små marginaler som avgör, vi har ett par chanser ”Sella” prickar stolpen men istället gör de sitt 2-1 mål, suckar Alexandersson.
Men i halvlek stod det 1-0 på resultattavlan och IFK Göteborg hade varit det bättre laget, AIK:s spelare såg skärrade ut och hade inte gjort någon vidare bra första halvlek, men trots en 1-0 ledning för hemmalaget så visste man om att ett enda mål från gästernas sida och de skulle stå som vinnare.
Men redan tio minuter in halvlek nummer två kom kvitteringen genom Flavio, brassen som dittills varit ganska så osynlig. IFK Göteborg trummade på och gjorde vad man kunde för att återigen ta ledningen i matchen. Selakovic prickade insidan utav stolpen, Sebastian Eriksson provade från distans men den där lilla turen fanns inte där idag. Istället kunde AIK helt döda matchen i den 85:e minuten då Daniel Tjernström dundrade in 2-1 till gästerna. Efter det krävdes det två mål från hemmalagets sida mot ett utav Allsvenskans försvar, en uppgift som blev alldeles för tuff idag.
Nu såhär efter matchen när man ska försöka summera densamme så är det helt tomt i skallen. Man förstår verkligen hur spelarna känner sig idag, en hel säsong som inleddes med en lång försäsong, 30 spelade matcher och sen avgörs det hela på en halvlek. Lika svårt som det är att summera dagens match lika tungt var det att ta stegen in i Göteborgs omklädningsrum efter matchen, tomma blickar på spelarna, spelare som Lund, ”Sebban”, Gustav och Ragnar var helt förkrossade.
Men i mina och i alla andra blåvitas ögon är samtliga spelare och ledare runtomkring IFK Göteborg riktiga hjältar. Jag är riktigt jävla imponerad utav vad ni har presterat i år. Det var inte många som trodde på er inför säsongen, det var ännu färre som trodde på er när Wernbloom och Bjärsmyr såldes samtidigt som Söder, Johansson och Carlsson gick sönder. Ni var uträknade när Hysén gick sönder men under hela året har samtliga spelare gett 100 % för denna förening och ni alla är guld värda!
TACK FÖR I ÅR!
Man ska vara stor i motgång heter det, så jag vill även passa på att gratulera AIK till guldet, men nästa år är det vi som tar hem det!
