Kall och avslagen säsongsavslutning
Det var en riktigt kall och ruggig hösteftermiddag som avslutade första säsongen på Swedbank Stadion. Och med bara drygt 9000 på läktaren trots utdelade fribiljetter, tystnad från ståplats, avslaget spel och missad seger i slutminuterna var det inte mycket som värmde oss åskådare.
Många jag pratat med inför matchen har tyckt att det känns avslaget och har haft svårt att uppbringa någon större entusiasm. Det intrycket fick man också från de tjugotvå på plan, hur mycket spelarna försöker intala sig själv och andra att man vill vinna alla matcher så såg det idag långt ifrån taggat ut.
Efter en väldigt seg inledning kom MFF trots allt fram till en del chanser i första halvlek och det var främst på högerkanten det hände saker. Guille gjorde bland annat ett par fantastiska dribblingsnummer och stod för en del snygga framspelningar. Han, precis som många andra, slarvade dock också en hel del i passningsspelet. RÅP höll sig framme och hade ett par skott på mål, Daniel Larsson hade ett skott i nätmaskorna men tyvärr på utsidan, Eddie gjorde en snygg nertagning men sköt sedan direkt på målvakten och i slutet av halvleken hade MFF en trippelchans utan att lyckas få in bollen. BP var också framme ett par gånger, men skotten togs tryggt och säkert omhand av Dusan. Farligast kändes det nästan när Gabriel skulle rensa undan en boll och närmast språngnickade ut bollen över kortlinjen lite väl nära målet. Under stora delar av halvleken var spelet dock mest grötigt, rörigt och ganska trist.
I andra halvlek ökade intensiteten i MFF:s spel något. I och med Jimmy Durmaz inhopp blev det bättre fart på vänsterkanten och Ricardinho kom fram mer än i första halvlek, vilket ledde till att vi fick något större variation på anfallen. Som så många gånger förr hade vi dock svårt att komma fram till de där riktigt farliga målchanserna. För mycket enkla passningar slås bort, inlägg slås ut i tomma intet och fasta situationer är sällan särskilt farliga. Eller som min lille bänkgranne Robin uttryckte det: ”Varför är där inga spelare där man vill ha dom?”. Men så i mitten av andra tog sig Guille fram i mitten av plan, utanför straffområdet. Jag var helt övertygad om att han var på väg att överarbeta situationen men genom snyggt väggspel med Daniel Larsson tog han sig in i straffområdet och kunde spela fram till en fri Eddie som säkert satte bollen i mål. Samme Eddie hade för övrigt också chans att bli matchhjälte i matchens sista minut men lyckades då inte få bollen förbi målvakten.
När slutsignalen började närma sig kändes det ganska stabilt och vi var säkert många som räknade kallt med tre poäng när vi satt och började försöka summera tabellen efter hand som mål och resultat från andra arenor visades på storbildsskärmen. Men är det något vi börde veta vid det här laget så är det att inte ta ut någon seger i förskott, dvs inte innan 90 minuter + tillägg har spelats och domaren blåst av matchen. I 85:e minuten bjöds BP på en chans, de tackade och tog emot och knep åt sig en poäng.
Visst är det ganska symboliskt att säsongen 09 avslutas med en snöplig poängförlust på hemmaplan? Att blå bäst i Skåne känns som ett klent och krystat försök till tröst. Det har varit en tung säsong för himmelsblått, inte bara på plan, och jag tror att vi är många som nu behöver ta en paus, slicka såren och ladda batterierna. Men efter ett par veckor utan matcher och när spelarna går på ledighet kommer säkert suget tillbaks igen, som alltid. Så: So long 2009 - 2010 here we come!
