Nisse Byrfors fem höjdare
Turen att ranka fem stora ögonblick i MFF-historien har gått till Himmelrikets tidigare chefredaktör Nisse Byrfors.
1. Även om jag inte har något som helst minne av det, så är självklart Europacupfinalen -79 något som bör lyftas fram. Jag hade äran att få träffa och växla några ord med Bosse Larsson då guldlaget firade 30-årsjubileum tidigare i år. Ett allsvenskt lag i en Europacupfinal. Det händer inte igen. Tyvärr.
2. Min pappa följde MFF intensivt under min barndom. Vi bodde i Ystad och jag fick åka med in till Malmö och se matcher på 80-talet. Jag minns, Dahlin, Thern, Schwarz och grabbarna. Men framför allt minns jag pappas snack om Roy Hodgson. Den epoken med Roy Hodgson och ett MFF som kammade hem fem seriesegrar på raken förtjänar en framskjuten plats i MFF:s stolta historia.
3. På 2000-talet började jag aktivt följa MFF:s träningar. Det blev som en slags meditation för själen. Ofta var jag ensam. Det kunde hända att en liten skara äldre staketrävar var där, men ofta var det bara jag och laget. Allteftersom MFF gjorde spektakulära värvningar kom fler och fler på träningarna, och jag har ett särskilt starkt minne från vintern 2004 i kombihallen då vi var ganska många samlade. Afonso Alves, Tobias Grahn, Igor Sypniewski och Patrik Anderson var alla på spelhumör. Tom Prahl mös med sina små leende kisande ögon och spelet var så där underbart vackert. Man visste inom sig att så här bländande fotboll kan det bara inte spelas någon annanstans i Sverige. Det kändes speciellt, och får symbolisera en ny epok som jag fortfarande hoppas på.
4. Gulddagen 2004. Sekunden då domaren blåser i pipan och man stormar planen med tusentals andra, trots att det inte är avgjort. Förvirringen i väntan på slutsignalen mellan HBK och IFK Göteborg. Kaoset, glädjen... På kvällen plankade jag in på MFF:s guldfest, fick en kejserlig klapp på huvudet av Bengt Madsen som inte hade en aning om vem jag var, dansade vild segerdans med Jocke Nilsson som inte heller visste vem jag var, och blev tårögd då Patrik Andersson med kryckor klev upp på en stol och höll ett tal. – I år har vi gjort vårt jobb, sa han, nästa år ska vi börja prestera. Det var overkligt.
5. Premiären på Malmös nya Stadion. Detta slutmål som det talats så mycket om, och som man längtat så mycket efter. Den fantastiska arenan, hymnen, stämningen, och förlösningen med Labinots historiska mål. Och så superinhoppen av Agon Mehmeti och Jimmy Durmaz som grädden på moset. Det var stort på alla sätt och kändes som början på något ännu större.
****************************
Du behöver inte motivera dina 5 ögonblick, det räcker att du skickar dem till himmelriket@svenskafans.com senast 15 november.
