Guldminnen från GF:s läsare - Heinekenreklam och snälla poliser
Tröttnat på frossande i det vunna SM-guldet? Det har inte vi! Vi avslutar en underbar guldvecka men de sista av väldigt många inskickade bidrag. Det här är läsarnas guldminnen.
"Satt hemma framför teven morgonen efter guldet. Lätt bakis och helt omtumlad såg jag allt som gick att se på morgonprogrammen. Det sista jag såg innan jag var tvungen att jäkta iväg på möte var Bojan i SVT:s morgonsoffa. Garvade lite lätt åt att han fortfarande såg packad ut.
Körde alldeles för fort eftersom jag var sen, och självklart börjar det blinka blått bakom mig. Snuten undrar varför jag har bråttom och ber mig följa med in i polisbilen. Han ser min AIK-halsduk och guldslips, flinar lite och efter en liten uppläxning samt alkokontroll (som jag något nervöst klarade) säger han "Ja, en sån här dag skiter vi i detta, iväg med dig men ta det jävligt lugnt".
Jag fick 100% guldrabatt på fortkörningsboten, trots att jag kört nästan 30 för fort! Efter mitt möte åkte jag förbi AIK-shoppen på Råsunda, och där står Bojan. Snackar med honom, tackar honom med tårfyllda ögon och får några tröjor signerade. På väg därifrån möter jag AIK-tvillingarna på Solnavägen, Erik skjutsar Lelle i rullstolen och båda lyser som solen. Då brast det igen, och där satt jag ensam i min bil på väg till jobbet med lyckotårarna rinnande."
Insänt av Fredrik
*************************************************
"Efter att jag flyttade till Tyskland för två år sedan har jag förutom under ett fåtal Stockholms-besök endast följt AIK via stream, något jag sällan missar. Jobbet till sjöss gör dock det ännu svårare. Denna dag var jag ute på böljorna. Båten skulle in till Gdynia i Polen ungefär vid match-tid. Lyckligtvis får vi in Canal+sport på satellit-tv:n men dessvärre hade jag hade arbetstid. Några dagar tidigare kom matchen på tal under fikat och min chef (med Kalmar FF sympatier) frågade mig om den. Lite försynt hörde mig för om det inte gick att flexa arbets-tiden lite och efter att ha förklarat hur mycket detta betydde för mig gav han med sig och jag fick lov att smita under matchen om jag var diskret. Sagt och gjort. I skitiga arbets-kläder och smutsiga händer smög jag upp från maskin-rummet och satt ensam med stora ögon och pumpande adrenalin i en liten hytt i en smutsig hamn i Polen och bevittnade händelserna... Trots chefens råd om att vara diskret gick det inte att hålla vrålen inne målen, och att hålla inne glädje-tårarna efter slut-sigal var inte heller tal om. Till saken hör att merparten av besättningen är från Sveriges sydliga regioner, så när man fortfarande stryker runt med ett brett leende på läpparna låter de sura mummlet som musik. Att jobba in tiden gick ovanligt lätt."
Insänt av Martin
**********************************************
Guldet firas i Paris!
"Vi var fyra stycken ExilGnagare som satt bänkade framför TVn i en liten by utanför Paris. Med en enorm tvekan hade vi lagt inte mindre än 3 flaskor champagne på kylning och vi var rörande överens om att vi gjort fel när Herr Olsson gjorde 1-0 till IFK. Precis som vid några tidigare tillfällen under hösten fick Mutumba sin beskärda del av kritik och precis som tidigare så var det Martin "2LAX9" Mutumba som som tystade oss. Eller tystade oss förresten. Jag har nog aldrig skrikit så mycket i hela mitt liv. Det ekar fortfarande i väggarna här 4 dagar senare. Men det var Tjernström som fick taket att lyfta, rutorna att skallra, väggarna att rämna och grannarna att överväga att ringa polisen. Glädjen var obeskrivlig. Känslan helt overklig. Tårarna alldeles underbara. Till och med barnen dansade, sjöng och tjoade precis som om de visste vad det faktiskt handlade om. Champagnen tog slut oroväckande snabbt, men som tur var fanns det andra ädla drycker att korka upp. Eller vad sägs om ett argentinskt rödvin från Herrens (Ivan Obolos) debutår 2007?
I bland så kan det blåsa kalla stormar..."
Insänt av Paris-Jesper
*********************************************'**
"Ska se matchen via csports. Hemsidan ligger nere. Lyssnar på radiosporten. SR stänger av sändningen. Kollar stream från balkan som väljer att buffra varje gång IFK har ett anfall. Magsåret öppnar sig. Springer till Sundbyberg i halvtid. Första stället fullt. O’Learys fullt. Nästa restaurang fullbokad. Nästa pub visar inte ens matchen. Frustrationen är total! Springer till sista utposten, lokala haket ”brunnen”, fullt! Står utanför och försöker se matchen genom fönstret. Vid 1-2 vänds hela stället upp och ner. Rusar in och kastar mig i havet av euforiska gnagare. Råsunda efter slutsignalen. Sång och dans på varenda gata. Natt och nästan hemma. Bara en cyklist ute. Han har inte sett mig, ändå slutar han inte vifta med sin AIK-halsduk. Då förstod jag, vi vann guld."
Insänt av Chris.
************************************************
"Under lördagen innan match så spenderade jag ca 7-8 timmar på Gnagarforum och jagade biljetter till tåg, match och ev. guldfest. Fick tag i 2 av 3 biljetter, biljett till guldtåget och till guldfesten, för inköpspris(!).
Framme i Göteborg tog jag sikte på Gamle Port och fick sittplats därinne, grät ohämmat precis innan avspark och önskade att jag kunde få vara på Ullevi. I halvtid så känns allt kört och jag klarar inte av anspänningen och lämnar helt sonika puben och börjar en promenad bort mot Ullevi, hör efter en stund ett måljubel så högt så jag tror IFK gjort 2-0, på väg ner i vallgraven för att dränka mig tittar jag snabbt på mobilen och ser "1-1".
Jag har helt plötsligt väldigt bråttom bort till Gamla Ullevi, står utanför och pratar med en publikvärd och försöker förstå vad som händer, hänger på en byfåne in på Max som ligger inne i Gamla Ullevi. Sitter helt plötsligt inne på ett totalt ljudisolerat Max där man inte hör ett skit från läktarna. Alla känslor som finns rusade runt i kroppen, kunde inte äta, kunde inte tänka. Stirrar ner i live-uppdateringen i mobilen, *pling* "1-2 D.Tjernström".
Kaos i hjärnkontoret, jag kan inte förstå vad som händer, tror först att det står fel. Springer ut och ser många Änglar vandra hemåt ut från läktarna och är påväg att fastna mitt i folkmassan, beger mig mot hörnet mot AIK:s klackläktare. Ser in genom öppningen i hörnet tidernas mest efterlängtade planinvasion (bortsett från Malmö -92) och inser att vi är Svenska Mästare!
Går fram till en publikvärd och säger att jag gick ut från arenan i halvtid för att AIK låg under och undrar hur jag kommer in igen, blir hänvisad runt ett staket och två sekunder senare är jag inne på Gamla Ullevi och sedan är det bara kliva ner på planen och fira!
Ångrar inget, har mått så otroligt dåligt och så otroligt bra under det här dygnet."
Insänt av Anders Johansson
************************************************
Glädjescener utanför Gamle Port i Götelabörj.
Glädjescener vid Stockholm central.
"Som så många andra Gnagare i götet var jag biljettlös. Matchen sågs på Olearys där vi på två AIK-gäng med varsitt bord satt inklämda i en hörna, omringade av blåvita feskare.
När matchklockan tickade upp till 83:e minuten fick jag nog. Slängde pengar för notan på bordet och sa till tjejkompisarna runt om att jag drar. "Måste ha luft...". Hämtar min jacka och sticker ut på gatan som ett nervvrak. Ställning 1-1 och just då svenska mästare.
Jag hinner gå runt i två minuter då det plötsligt hörs ett enormt vrål. "Fan, det händer inte..IFK tar ledningen" tänker jag medan jag drar fram mobilen ur fickan för att få det värsta bekräftat.
Det tar en stund att ladda resultatet i Iphonen, och när det gör det stirrar jag en hundradels sekund på skärmen och fryser till. Det är AIK:s målsiffra som ändras!! 1-2!!!! TJERNA!! Inser att vrålet jag hört är från AIK.
Tittar upp, tvärs över gatan och ser hur det brinner bengaler och flaggor som vajar i skyn. Rusar snabbare än jag någonsin sprungit, bort mot det jag sen inser är Gamle Port. Väl framme kramar varenda svartgul i närheten och kastar mig in på den smockfyllda krogen. Ser (knappt) de sista minuterna av matchen på filmduken och sen bryter glädjekaoset ut. Är tvungen att sätta mig ner mellan vrålen, kramarna och dansandet för att inte svimma av lycka...
Väl tillbaka på AIK-tåget investerar jag i en pubvagnens fyra guld-skumpa som sedan står och väntar på mina biljettinnehavande vänner som snart återvänder till tåget. Jag får en bit sönderskuret målnät som minne från en av vårt livs bästa dagar. Dagen efter det vilda firandet på Kungsgatan och Café Opera har jag nog aldrig mått så bra och så dåligt samtidigt. Ingen värk i världen kan dock mätas med detta GULD!"
Insänt av Johan Almers
************************************************
"Någon gång i vintras, strax innan de frostiga försäsongsmatcherna på Skyttan spelades bestämde jag mig för att åka på ett utbytesår till Nya Zeeland, ett beslut som krävde noga övervägande. Ett övervägande där AIK spelade en tung roll. Men efter kaoset med Rikard etc. trodde jag att det skulle bli en frustrerande transportsäsong, och jag tänkte att jag åker ändå.
Ungefär 10 månader senare klockan 02:25 på måndagsmorgonen den 2:a November tjöt väckarklockan, regnet formligen smattrade mot rutan och himlen var AIK-svart. Mitt år hittills hade varit betungande, jag hade fått byta värdfamilj och hade inga nya vänner alls, helt ensam på andra sidan jorden var kärleken till AIK en av de få sakerna som höll mig på benen. Jag hade fått några oroliga timmars sömn innan mitt älskade AIK skulle spela den största matchen på år och dagar. Jag kilade upp till vardagsrummet och startade min laptop. Jag var så extremt nervös vid det laget att jag kände tacksamhet för att jag sluppit timmarna alldeles inpå matchen. Jag hade köpt en ny router och uppgraderat internethastigheten för att kunna följa matchen, och när jag förväntantsfullt loggade in på mitt Csports konto frös allt. Jag upprepade inloggningsproceduren X antal gånger och när resultaten uteblev insmög sig en panikartad känsla, och det hela blev inte bättre när jag på webbradion hörde att Tomas Olsson gett IFK ledningen med magen. Jag målade då upp en obscen löpsedel med rubriken "GULDKAGGEN" och visste inte vart jag skulle ta vägen. Till upptakten av andra halvlek lyckades jag nosa upp en "piratstream" och följde matchen den vägen, vilket fungerade väl. När M9 gjorde "svennefinten" hopslaget och spelade fram till Flavio vaknade hela huset, vrålet som flög ur mig hade fått folk på Norra att stanna upp och höja på ögonbrynen mitt under ett derbymålfirande. Förlösande var ordet. Minuter senare dog min stream, och under sökandet efter en ny tickade många skakiga minuter förbi. På den sjukt osexiga chatten bredvid det döda streamfönstret såg jag sedan att vår älskade kapten och trotjänare krutat in 2-1. Jag hoppade fram och tillbaka och skrek, slet mig själv i håret och nöp mig i armen. Min "värdbror" kom ut i pyjamas och frågade oroat om jag var okej, jag svarade med en lång björnkram och en skur glädjetårar. När Hanssons flöjt ljöd i 96:e visste euforin inga gränser. Tjerna, just Tjerna av alla.
Firandet fortsatte resten av morgonen och dagen... framför en maskin.
Jag var inte en av de lyckliga som fick stå på Gamla Ullevi, jag var inte en av de som fick festa på "gräsmattan" efter matchen tillsammans med hjältarna, jag var inte ens en av dem som fick se matchen på TV omgiven av gnagarvänner. Men trots detta kan jag utan att blinka säga att det här var det bästa i mitt 17-åriga liv, och i dagsläget har jag svårt att se hur giftermål eller barnafödsel skulle kunna ändra på det. Champions League däremot..."
Insänt av Ludvig Broomé, signaturen "Snarf" på GF
************************************************
Mamma, Pappa och bägge bröderna Pavey. Samt jag Raphael i mitten som skickade in bidraget.
Som sagt var, det var bra drag även på The Harcourt Arms i London med hela Kenny P familjen samt vänner och ytterligare 50-70 Gnagare.
Omfamningar, hejaramsor, high five's och slutligen ett evigt skålande duggade tätt bland oss eurforiska London Gnagare.
Kenny's mamma hade svårt att hålla tillbaka känslorna när hennes son hälsade hem eter matchen. Har på Kenny's mammas begäran blivit tvungen att skicka bilden även till Kenny, och det vore lite extra kul om den kom med här.
Insänt av Raphael - ständig medlem 3431
************************************************
"Mitt namn är Sebastian. Jag är 19 år och har varit Svart-Gul sen blöjan. Eftersom jag bara var 8 år när Gnaget vann gången innan så är mitt minne av det inte så starkt. Så... Mina absolut starkaste minnen från söndagen var: glädjetårarna.. det egentligen helt sinnesjuka avslutet på matchen, mina tre lösa 20-lappar jag hade i jackfickan som sedan låg på det öl-dränkta golvet efter 1-2 målet, det fanatiska firandet i hela Solna/Sthlms-området, Cykel-jäveln jag fastnade i mitt på gatan bland alla AIKare utan för Ambassadeur.
Men ett av de absolut finaste minnen var när farsan sa till mig; Fyfan va skönt! 92 firade jag med lillebrorsan, likaså 98. Och idag får jag fira med min egen son... kan inte bli bättre. "
1/11 2009 - Den lyckligaste dagen i mitt liv."
Insänt av Sebastian Andersson
**************************************************
En uppenbarligen rörd Daniel Örlund fångades i glädjevimlet efter matchen...
....Så även Mikael Stahre.
Insända bilder från Ak gnagaregbg
*************************************************
"Gamla Ullevi. På en sketen ståplats-sektion som drar tankarna tillbaka till mötet mellan VSK - AIK hösten 2005 stod jag, min bror och några vänner och hade precis bevittnat en mindre bra första halvlek från Gnagets sida. Efter GBGs 1-0 mål så kändes det helt tomt, sången hade blivit alltmer tillintetsägande och det kändes som om man hade hela världen vilande på sina axlar. Då kommer uppmaningen, som fick i alla fall mig att tända till!
Längst ner står en kille och skriker ut:
Det är inte slut än! Det är en halvlek kvar och jag lovar att vi fixar det här! Om vi inte vinner så lovar jag att alla ni får ge mig en pungspark!
Resten är historia. Gyllene historia, skriven i ren poesi och det går inte att tydliggöra hur välförtjänt Tjerna är av att få göra ett sådant mål som han gjorde, vid den tidpunkten, i den matchen, i detta sammanhang!
Jag grät när vi åkte ur 2004. Jag stod och grät på Arosvallen 2005 när vi gick upp. Jag grät dock inte söndagen 1 november, allt som kom var en liten tår och en gigantisk lättnad. Jag var förlamad. 11 år, degradering och uppflyttning, äntligen var vi framme vid målet. Äntligen är vi SVENSKA MÄSTARE!"
Insänt av ErixZone
************************************************
.jpg)
När det vankas guldtårta håller sig inte antagonister borta...
Sådär, då har man verkligen visat var man står på jobbet om det nu fanns några tvivlare. 3 stycken sådan här tryckte mina arbetskamrater i sig, gårdare som bajare!
Insänt av Kristian Dahlander
************************************************
"Under åren som AIK-are har jag upplevt två SM-guld på plats (Malmö-92 och Råsunda-98). Var även på plats i Borås när cupguldet säkrades mot Ellos. När det nu blev dags för årets avgörande guldstrid fick jag dock finna mig i att bevittna matchen på O´learys i Kristianstad. Ju närmare avspark vi kom, desto mer nervös och spänd blev man inombords. När IFK satte 1-0 sjönk modet en aning och det ska villigt erkännas att en och annan mörk tanke fanns i skallen i pausen. Inte nu igen…helvete, jag pallar inte ett missat guld till….typ
Ta ut Mutumba. Killen har ju fan inte ett rätt messade jag bland annat till en polare som inte var med på stället.
Vad som sedan hände är ju tämligen välkänt vid det här laget. Nämnde Mutumba smygläste messen på toan och kom sedan ut som den underbare Mutumba alla gnagare vill se. När killen ryckte förbi backen och serverade Flavio till kvitteringen vrålade jag och större delen av den övriga besökarskaran på puben ut vår glädje. Gnaget hade kvitterat. Allting var plötsligt så ofantligt mycket lättare.
Jag hade svårt att andas normalt under matchen efter kvitteringen. Munnen var i sin tur torr som sandpapper. Andnöden blev nog som allra värst när Selakovic prickade Örlunds stolpe. Jag vrålade i panik rakt ut när jag såg hur jäkla nära det var att Blåvitt hade återtagit kommandot om bucklan. Det var inte förrän vår alldeles förträfflige, underbare kapten Tjernström satte 2-1 som man började fatta att fan, det här går nog vägen i alla fall. Känslan att få hoppa omkring och jubla med totalt främmande AIK-kamrater på en krog i Skåne var helt fantastisk. Fällde även en mindre mängd glädjetårar inne på krogen efter slutsignalen. Det var dock bara en försmak om vad som skulle komma en stund senare. När jag var på väg mot tåget brast det totalt och alla känslorna kom farande som en stormvind. I skydd av en kyrka släppte jag ut allt jag hade inombords och bara grät rakt ut av lycka. Helt obeskrivligt.
En sån känsla har jag inte haft sedan den där historiska novembersöndagen på Råsunda 1998. Då flödade också tårarna.Fan, grabbarna klarade det. Dom gjorde det. Så jävla underbart, tänkte jag mellan skyfallen från ögonen.
Ett stort, fett tack till Stahre och hans grabbar som fick en arbetslös, ensamstående 37-åring att inse att livet kan vara sjukt underbart en söndagskväll i mörkaste november. Det här räddar nog hela min höst.
In Stahre we trust!
Insänt av Markus Danielsson
*************************************************
Vad händer om du blandar en välkänd ölreklam med något som hände i verkligheten? Tja, något liknande som ovan när Samir B och vänner firade Daniel Tjernströms 2-1 mål.
Insänt av Samir B som även bidrog med guldhjälmsbilden
***************************************
Och där avslutar vi minneskavalkaden från guldsöndagen. Många bidrag kom in och det tackar vi stort för. Tack för att ni ville dela med er. För er som inte kom med, misströsta inte.
Ni får en ny chans nästa år...
