- -
Matchrapport: Djurgården - Kalmar 2-0
"Bättre sent än aldrig", den principen följer vi på Röda Bröder. Här följer i alla fall äntligen en matchrapport från den, med KFF-ögon sett, lama säsongsavslutningen på Stockholms Stadion som Djurgården vann med 2-0.
KFF kom till start med ett stukat lag då Ricardo Santos, Daniel Mendes och Jocke Lantz alla saknades pga skador/avstängning. I startuppställningen gjorde Tobbe Carlsson comeback efter en längre tids skadefrånvaro, detta var hans sista insats i KFF-tröjan, mycket roligt att han fick 90 minuter. Dessutom var Mattias Johansson tillbaka i startelvan efter att ha fått sitta på bänken mot Malmö, och Stefan Larsson lirade vänsterytter igen.
Det var Djurgården som startade matchen bäst och med mest aggressivitet, det var tydligt att man hade mer att spela för än vad Kalmar hade. Tidigt skapades en halvfarlig chans när Christer Youssefs fina vänsterinlägg nådde Sebastian Rajalakso som språngnickade rakt på Petter Wastå. Just DIF:s vänsterytter Youssef var planens bästa spelare i första halvlek och unge högerbacken Mattias Johansson hade stora problem med honom när han utmanade och stressade högt. Farliga chanser var det dock ganska tunnsått av, KFF hade några inspel som kunde blivit farliga med rätt touchar på bollen, men Pa Dembo Touray hade en rätt så lugn första halvlek. Ovana avslutaren Stefan Larsson speldes fram till två ganska så fria lägen men den enda gången han över huvud taget lyckades avsluta så var det stressat, från långt håll, med fel fot - misslyckat helt enkelt. I den 26:e minuten fick Mikael Dahlberg matchens dittills bästa chans när han blev fri från nära håll på Petter Gustafssons vänsterinlägg, men han visade varför han inte direkt är någon skyttekungskandidat när han ganka osmidigt vräkte sig fram och nickade bollen högt över. Ganska svårt läge, visst, men en så kraftfull spelare med förutsättningarna att bli en strålande huvudspelare bör nog lyckas få ner den bollen mot mål.
Minuten senare skulle ändå nollan spräckas på Stadion. En Rajalaksohörna nickades ut ur straffområdet till Patrik Haginge som fick en härlig träff direkt på volley och kunde se bollen borra sig in i bortre hörnet. Ett snyggt mål från Haginge som därmed gjorde sitt andra viktiga distansskottsmål på tre matcher, inget dåligt facit för en kille som i vanliga fall spelar mittback.
I paus ledde DIF med 1-0 samtidigt som Örgryte bara hade 2-2 mot ÖIS, ett resultat som dock inte skulle spela någon som helst roll om bara Djurgår'n skulle lyckas plocka med sig alla poängen mot Kalmar, vilket det mesta också tydde på vid det här laget.
Inför andra halvlek gjorde Kalmar FF ett byte, den i första halvlek ganska dåliga Stefan Ålander ersattes av Jimmie Augustsson och därmed byttes spelsystemet från 4-3-3 tiill en form av 4-4-2. Daniel Sobralense, som varit den som försökt mest och bäst offensivt i första halvlek, blev lite av en släpande forward bakom Dauda medan Augustsson och Stefan Larsson tog varsin yttermittfältsposition.
Ett liten bit in i andra halvlek fick Dauda en utmärkt kvitteringschans när han i princip friställdes i straffområdet. Dock kunde den för dagen felfria Pa Dembo Touray komma ut och avvärja. Kalmar etablerade lite mer spel efter det också men då kom plötsligt det i slutändan matchavgörande 2-0-målet som liksom 1-0 kom till efter en hörnsituation. Micke Dahlberg nickskarvade mot mål och i röran kring mållinjen var DIF:s lagkapten Markus Johannesson sist på bollen innan den hittade in i nätet. Detta var Djurgårdsikonens första Allsvenska mål någonsin i den blåblåa tröjan och klart att man unnade Årets Järnkamin att stänka dit en boll någon gång, men var han tvungen att göra det mot just KFF?
Nåväl, hemmalaget föll tillbaka efter målet och lät Kalmar FF föra spelet mer. Reinaldo ersatte Mattias Johansson, Stefan Larsson fick gå ner i försvaret igen (skönt!) och den inhoppande brassen hade tidigt ett tungt skott på vilket Touray släppte retur rakt ut, tyvärr var ingen Kalmarspelare där på returen. Djurgården stack upp då och då men det var mest Kalmar i matchens avslutande tredjedel och åtminstone ett mål borde ha gjorts. Framför allt var det längs högerkanten man lyckades hota varifrån såväl Jimmie Augustsson, Emin Nouri som Daniel Sobralense bidrog med inlägg, dock av mycket varierande kvalitet. Ett bra inlägg kom dock från Nouris högerfot i 76:e minuten men den framdykande Sobralense nickade strax över. Några minuter senare gick Abiola Dauda på ett eget litet genombrott som avslutades med ett markskott klockrent i stolpen. Närmare än så skulle inte Kalmar FF komma ett mål den här söndagseftermiddagen på Stockholms Stadion, utan Djurgården kunde gå därifrån med hedern i behåll efter seger med 2-0.
En fint genomförd säsong från Kalmar FF fick alltså ett ganska trist avslut då laget inte helt lyckades tända till för den allra sista matchen. Skönt då att den i slutändan inte betydde något alls i teorin, varken för Djurgården eller Kalmar. Lite extra beröm i KFF för säsongens sista insats går till Daniel Sobralense som visade prov på spelförståelse i samma kombination med ljuvlig känsla i högerfoten som vi har sett då och då tidigare under säsongen. Även Tobias Carlsson förtjänar ett omnämnande, inte bara för en lyckad sista match utan även för sin tid i Kalmar FF, en tid som vi på Röda Bröder är väldigt tacksamma för.
Och slutligen, ett tack till hela truppen för en stark säsong med många underbara segrar!
