Egna produkter livsviktigt för svenska klubbar
Himmelriket presenterar resultaten av de allsvenska klubbarnas satsningar på ungdomsverksamheten.
Bosman är ett namn och Elitlicens ett ord som på senare tid blivit två välkända begrepp inom svensk fotboll. De båda begreppen har ett par saker gemensamt. Det ena är att båda två används på det sätt som passar de svenska klubbarna bäst precis för tillfället. Ta till exempel en allsvensk klubb som blir av med sin bästa spelare till utlandet utan att få ett korvöre i ersättning. Klubbens ledare är snabba med att förbanna Bosman-domen som urvattnar svensk fotboll. Men vid nästa presskonferens presenterar samma klubbledare ett nyförvärv som passande nog kommit från utlandet, som Bosman såklart. Vad det gäller elitlicensen så nämns den som något positivt av de klubbar som har gott om pengar medan de klubbar som har det sämre ställt ser Elitlicensen som ett stort hot.
Den andra gemensamma nämnaren för Bosman och Elitlicensen är att de båda ska bekämpas av de svenska klubbarna genom satsningar på egna talanger och på föreningarnas ungdomsverksamhet.
- Vi måste satsa hårdare för att hitta de unga spelarna , förstärka talangscoutingen och ha en ungdomsektion som tar fram riktigt bra spelaresäger t.ex. IFK Göteborgs sportchef Roger Gustafsson till tidningen Offside (2/2001).
Även en nyrik förening som Malmö FF har ambitioner. Ett nätverk bestående av MFF och 25 lokala föreningar i lägre divisioner ska på sikt resultera i att föreningarna ska sända sina bästa unga spelare till MFF. För detta ska föreningarna få tillgång till den kompetens som finns inom MFF:s organisation. Alla ska vinna på samarbetet, men det är ingen hemlighet att det är MFF som blir den stora vinnaren om samarbetet fungerar väl.
Har då IFK Göteborg, MFF och andra allsvenska föreningar lyckats hittills med sina satsningar på egna talanger? På den frågan kan man svara både ja och nej, beroende lite på hur man ser det. I den här undersökningen har vi valt att se hur många egna produkter, respektive regionala produkter som finns i de allsvenska föreningarna. Med regionala produkter menar vi spelare som kommit från en förening inom den lokala regionen innan de uppnått en ålder på 21 år.
De allsvenska trupperna består till 28,6% av regionala produkter. Förening för förening ser det ut som följer:
1. Hammarby – 47,8 %
2. Örebro SK – 42,0 %
3. IFK Göteborg – 36,0 %
4. Trelleborgs FF – 36,0 %
5. Elfsborg – 33,3 %
6. Djurgården – 31,8 %
7. BK Häcken – 30,7 %
8. Helsingborgs IF – 30,4 %
9. GIF Sundsvall – 24,0 %
10. Halmstads BK – 23,8 %
11. Malmö FF – 20,0 %
12. AIK – 17,4 %
13. IFK Norrköping – 14,2%
14. Örgryte – 13,0 %
Serieledarna Hammarby ligger alltså i topp även i denna tabell. De blivande(?) mästarna lämnar bra med plats i sin trupp till talanger från närområdet. Men hur mycket får de egna talangerna spela, hur pass bra är Hammarby på att förädla de lokala talangerna? Svaret får ni i följande tabell i vilken lagen rankas efter hur många matcher de regionala talangerna spelat hittills i årets allsvenska.
1. Örebro SK – 158
2. Elfsborg – 146
3. BK Häcken – 103
4. Hammarby – 89
5. Djurgården – 86
6. Trelleborgs FF – 70
7. Malmö FF – 66
8. Halmstads BK – 61
9. IFK Göteborg – 59
10. Helsingborgs IF – 58
11. AIK – 56
12. Örgryte – 43
13. GIF Sundsvall – 20
14. IFK Norrköping – 18
Här halkar serieledarna ner ett par placeringar och Örebro och Elfsborg visar med eftertryck att det är de föreningarna som är bäst i allsvenskan på att ta hand om de regionala talangerna. Eller kan det vara så enkelt att de två lagen inte har haft resurser till några spektakulära nyförvärv så de har fått leta i sin egen trädgård efter spelare istället. En förening som däremot har resurser, IFK Göteborg, dalar kraftigt på den här listan. MFF och Halmstad klättrar så smått uppåt.
Grunden i ungdomsverksamheten är ju de egna produkterna. I regioner med stor konkurrens om de regionala talangerna är det oerhört viktigt att man säkrar upp med spelare från de egna leden. De allsvenska trupperna består till 9,6% av egna produkter. I föreningarna ser det ut så här:
1. Halmstads BK – 23,8 %
2. BK Häcken – 23,0 %
3. Malmö FF – 16,0 %
4. Elfsborg – 9,5 %
5. IFK Norrköping – 9,5 %
6. Örebro SK – 9,5 %
7. Djurgården – 9,0 %
8. Helsingborgs IF – 8,6 %
9. AIK – 4,3 %
10. Örgryte – 4,3 %
11. GIF Sundsvall – 4 %
12. Trelleborgs FF – 4 %
13. Hammarby – 0 %
14. IFK Göteborg – 0%
Som synes är det kraftiga omkastningar i tabellen som berör andelen egna produkter jämfört med tabellen som berör regionala produkter. Hammarby och IFK Göteborg har pinsamt nog inte en enda egen produkt i A-truppen. Även TFF och GIF Sundsvall som är två föreningar med ett litet stöd från det lokala näringslivet ligger långt ner i tabellen. De om några hade behövt en fungerande ungdomsverksamhet. Halmstad och MFF har tagit ännu ett steg uppåt i tabellen men precis som när det gällde de regionala produkterna kan man fråga sig hur mycket de egna produkterna används i allsvenskan. Här kommer svaret på den frågan. Antalet spelade matcher av egna produkter:
1. Malmö FF – 55
2. Halmstads BK – 53
3. Djurgården – 22
4. Elfsborg – 22
5. IFK Norrköping – 21
6. Trelleborgs FF – 21
7. Helsingborgs IF – 20
8. BK Häcken – 17
9. GIF Sundsvall – 15
10. Örebro SK – 12
11. AIK – 4
12. Örgryte – 2
13. Hammarby – 0
14. IFK Göteborg – 0
Om man ränar grovt kan man göra konstaterandet att det två första lagen han använt två egna produkter under i stort sett de flesta matcherna. Sedan följer åtta lag som använt sig av en egen produkt och sist kommer fyra lag som knappt spelat med egna produkter överhuvudtaget. Lustigt nog får man vända på tabellen för att få fram den verkliga toppduon i allsvenskan. Kan det vara så att dessa två lag ligger i toppen på grund av att de inte vågat satsa på några egna talanger utan istället kört med säkra kort? Är det på det viset så kan det straffa sig på längre sikt när andra lag spelat in egna produkter i laget och dels kan ta nytta av dessa på planen och till och med kanske i plånboken vid en utlandsförsäljning.
Ett lag som man hittar i botten av varje presenterad tabell är Örgryte. En så anrik förening borde kunna få fram fler egna produkter och locka till sig fler regionala talanger. Att AIK ligger där de ligger i de olika tabellerna överraskar däremot inte. De intjänade Champions League-miljonerna verkar ha gått till allt annat än en ungdomssatsning.
Sammanfattningsvis kan man dra slutsatsen att de flesta svenska föreningarna har insett vikten av att fostra egna bra spelare, men alla har inte kommit så långt i sin strävan. MFF som i alla år lagt mycket kraft på sin ungdomsverksamhet har idag två egna produkter i startelvan plus en mängd miljoner på sitt bankkonto tack vare försäljningen av Ibrahimovic som kom till MFF som mycket ung. Hade inte MFF haft sin ungdomsverksamhet hade föreningen varit så gott som död vid det här laget och det är något alla lag i allsvenskan bör ta i beaktande.
Alla uppgifter är hämtade från Svenska Fotbollsförbundets spelarfakta efter omgång 23. Himmelriket reserverar sig för eventuella fel
