Roland Andersson: "Jag har mycket entusiasm kvar"
Häromdagen tillträdde Erik Hamrén som ny svensk förbundskapten. Häromveckan avgick Lasse Lagerbäck och Roland Andersson. Den senare sätter jag mig och pratar med. Om landslag, MFF, ungdomssatsningar och just Erik Hamrén.
Med lite distans till det hela, hur ser du idag på att Sverige misslyckades med att ta sig till fotbolls-VM?
– Det är fortfarande bittert. Man vet hur stort engagemanget är hos både supportrar och spelare och ledare, och det är klart att det hade varit roligt att få åka till Sydafrika med laget.
Känns det orättvist?
– Jag tycker man kan säga att vi lite hade marginalerna emot oss. Mot Danmark missade vi en straff och i Köpenhamn tappade vi in ett mål, så då kändes det som att vi inte hade de här små grejerna med oss. Men så är idrotten, vi har haft lite flyt tidigare, och sånt brukar jämna ut sig.
För tillfället håller Roland och Lasse på att avveckla sitt förbundskaptensjobb. Det har ju bara gått ett par veckor, menar han, så nu ska de avsluta detta och hämta nya krafter. Om framtiden vet han inte så mycket. Både han och Lasse är anställda av Svenska Fotbollförbundet även nästa år och Roland känner ingen brådska att ta några snabba beslut och hoppa på första bästa erbjudande. Och erbjudanden har han fått.
– Både från Allsvenskan och utlandet har det hörts ifrån om det finns något intresse från min sida. Jag är 59 år nu, men känner att jag har mycket entusiasm kvar, så några år till känner jag att jag har kvar att stå på en plan och jobba med fotbollsspelare. Någonting framöver kommer det att bli.
Han säger att det främst är från länder som Schweiz, Qatar och Dubai, där han verkat tidigare, som kontakter har tagits. Tidigare hörde Sven-Göran Eriksson av sig om Roland var intresserad av att hjälpa till med Manchester City, när det begav sig. Då tackade Roland nej, med motiveringen att landslagsjobbet var det roligaste han kunde tänka sig. Jag undrar om ”Svennis” hört av sig med jobberbjudanden sen han blev sportchef i Notts County, men det förnekar Roland.
Vad säger du om Erik Hamrén som ny förbundskapten?
– Jag brukar säga att man vet ingenting om tränare förrän man själv sett dem jobba, och jag har aldrig sett honom i arbete ute på planen. Men han har gjort bra ifrån sig i både Danmark och Norge, så det blir säkert bra.
Du säger ”säkert bra”.
– Ja, hur det än är så är detta ett annorlunda jobb. Spelare kommer till samlingarna från 12-13 länder och från runt 20 olika klubbar, alla med olika sätt att spela. Då måste man omedelbart sätta igång att arbeta taktiskt och praktiskt så att man får ihop de här spelarna till en enhet. En tydlighet är oerhört viktig när man jobbar med ett landslag, för du har inte mycket tid på dig. Men för att svara på din fråga, jag är helt förvissad om att Erik kommer att göra ett bra jobb.
Att det inte är så många dagar runt en kvalmatch innebär en viss press att hinna med allt man som tränare vill göra, förstår jag på dig. En bortslarvad träningskvart kan bli kostsam?
– Precis, det stämmer. Det är så få som förstår att det går inte att slarva bort någonting. En annan viktig sak är att man är ute och ser spelarna i sina klubbar vid massor av tillfällen. Man måste kunna dem, om du förstår vad jag menar, när de kommer till en samling. Det gäller att gå nästan vetenskapligt till väga. Vilka spelare har förmågan att komma igen när man ligger under, vad klarar de av och vad klarar de inte av, hur ser de ut mot bättre lag och hur ser de ut mot sämre lag… Man måste kunna spelarna på ena handens fingrar, och dit kommer man bara om man ser dem ofta.
Han fortsätter med att betona vikten av att ta bort respektive spelares sätt att spela i klubblaget. Det går inte att olika klubbars alla spelsätt ska sätta sin prägel, utan där måste finnas en inneboende trygghet, att så här spelar vi i svenska landslaget.
– Då är aktiv coaching ute på planen á la Bob Houghton och Roy Hodgson ett tillvägagångssätt som jag förordar, svarar han på frågan hur det går praktiskt tillväga att få ihop en grupp spelmässigt.
Han fortsätter: – Så har vi arbetat hela tiden och just den kontinuiteten är det som tog oss till fem raka mästerskap. Och i tre av dem avancerade laget från gruppspelet, vilket tenderar att glömmas bort, tycker jag. Många verkar vilja ha det till att även om Sverige gick till VM och EM, så misslyckades man alltid där.
Roland Andersson hade som spelare en lång och framgångsrik karriär i Malmö FF. Under hans tid var framgångar både nationellt och internationellt vardagsmat. Så de senaste fem årens kräftgång för hans moderklubb borde göra ont.
– Jag tycker inte att man kan kalla det ett misslyckande att komma sjua när det har varit så små marginaler i många matcher. Jag tycker att laget har förtjänat många fler poäng än man fått, utifrån spel och målchanser.
Men går det verkligen att säga att marginalerna har varit emot oss en hel säsong?
– På något vis tycker jag att man kan säga det. Men man måste se det i ett större perspektiv också. Nu har MFF börjat få med lite yngre spelare och jag vet att det finns en väldigt ambitiös målsättning med den egna ungdomsproduktionen. Jag tycker att det är viktigt att man kommer tillbaka till de bitarna som har varit jättebra tidigare. Jag tycker också det är viktigt att man hittar lokala talanger så att man får en riktigt skånsk identitet. Jag tror det skulle kunna bära riktigt långt, det har historien visat. Att det nu jobbas målmedvetet med detta vet jag och jag tycker det är glädjande.
Det låter bra. Fast samtidigt är det ett faktum att 2009 var femte året i rad med en mittenplacering. Det börjar bli en trist vana.
– Det får det förstås inte bli. Men man ska veta att det inte alltid är så lätt att få ihop allt, att få det att stämma. Har man bestämt sig för att satsa på den egna produktionen, och slussa in yngre spelare, så tar det lite längre tid. Men tålamodet är inte stort, och jag vet ju mycket väl hur kravbilden ser ut i Malmö. Den framgångsrika historien kan vara ett ok att bära.
Det låter på honom som att han tror på en god framtid för Malmö FF. Han håller med, det gör han. Just att man försöker få tillbaka tänket med att rekrytera unga och lokala spelare, och jobba med dem, gör att han känner sig helt övertygad om snara framgångar för laget i hans hjärta. Han ser det förvisso som ett dilemma att unga spelare försvinner utomlands i allt yngre åldrar, men tänker ändå att det inte finns någon annan väg att gå än att satsa på den egna ungdomsproduktionen.
– Malmös varumärke tidigare under alla framgångsrika år, förklarar han, var att satsa på egna lokala talanger och vidareutveckla dem. Få dem att känna ett vi med MFF, och att ett SM-guld slår precis allt. När man kommer dit med ett helt lag, ja då har man kommit långt.
*****************
På lördag fortsätter intervjun. Då pratar vi mer om Malmö FF, Bob och Roy samt lite Zlatan.
