Roland Andersson: "Det handlar inte om att stå i halvlek och läsa dikter"
Idag fortsätter intervjun med Roland Andersson. För Himmelriket berättar han vilka fem perioder i MFF-historien som han anser har varit störst. Dessutom kommenterar han Zlatans nej till landslaget.
1. Bob Houghton-eran
– Det går inte att komma förbi att Europacupfinalen 1979 är stort, men det hela började egentligen med att Bob Houghton kom till klubben 1974. Han var en sån tränare som var ute och jobbade på planen med spelarna och producerade ett spelsätt som gjorde att alla visste vad de skulle göra. Hela det konceptet tycker jag att man ska efterlikna och ha som riktmärke i svensk fotboll.
– Hans Cavalli Björkman var i den vevan med och startade ungdomsproffssatsningen, som visade sig bli väldigt betydelsefull. För egen del innebar det att jag jobbade halvtid som gymnastiklärare och sen kunde jag satsa på att utvecklas som fotbollspelare på den andra halvtiden. Detta med Bob och Hans tillsammans ledde fram till vårt Europacupäventyr som sånär tog oss hela vägen till seger. Jag måste säga att det var fantastiskt vad Bob gjorde med ett lag bestående uteslutande av Malmöpågar.
2. Antonio Duran-eran
– Han var den som satte igång det professionella tänket i Malmö FF. Jag kom in i klubben 1968, och vi var en generation med Tapper, Krister Kristensson, Puskas, Curt Olsberg, Roy Andersson med flera och vi skolades på ett sätt som inte var brukligt i svensk fotboll på den tiden. Klubben började satsa helhjärtat på ett proffsigt sätt för att nå framgångar. Sedermera slutade Duran och efter nåt år tog Bob Houghton vid. På sätt och vis var det samma folk som satte igång under Duran 10 år tidigare som sen var med på hela resan fram till 1979.
– Houghton och Duran som tränare var två viktiga tidpunkter i klubbens historia. De var två fantastiska människor, två fantastiska tränare som satte sin prägel på oss killar. Vad de gjorde med ett gäng medelmåttiga… eller inte medelmåttiga, men mediokra… nej, inte mediokra, men kanske inte fantastiska spelare, det var riktigt bra. Och det är vad coachning handlar om. Det handlar inte om att stå i halvlek och läsa dikter eller säga något smart, utan det handlar om att vara ute med spelarna varje dag på planen och jobba med taktik och teknik.
3. Roy Hodgson-eran
– Här är vi inne på samma koncept som med Bob, det vill säga att arbeta med lokala talanger. Man slog ut Inter ur Europacupen, gjorde i övrigt hyfsade resultat internationellt och vann Allsvenskan fem år på raken. Även Roy var en tränare som var ute och jobbade med spelarna, inte en sån som går ut i slips och kostym och tittar på, och tror att det finns någon slags magi i det här, utan det är hårt jobb med spelarna som gäller. Det gav också stora framgångar, liksom att klubben som sagt satsade mycket på spelare från närområdet.
4. Zlatan Ibrahimovics tid i MFF
– På något vis kan jag tycka att Zlatan symboliserar Malmöpojken och Malmösagan, där han har gått hela vägen till absolut världsklass. För egen del känner jag förstås att det är lite speciellt att jag fick vara med och sätta igång honom lite i hans tidiga karriär i MFF. Och nu att fått ha honom i sex år med landslaget, och kunnat jobba med honom som vuxen spelare. Man ska komma ihåg att han blev utdömd av många i MFF när han var en 17-18 år, men Thomas Sjöberg och jag ville verkligen satsa på honom. Zlatans utveckling från Rosengårdspojke, och inte en av de absolut bästa i juniortruppen som Åke Kallenberg jobbade med, till den han har blivit idag via målmedvetenhet och bra träning tycker jag är en riktig höjdpunkt i MFF-historien. Som jag sa, så är det något väldigt malmöitiskt över hans framgångar.
Hur ser du på Zlatans nej till landslaget?
– Jag känner ett stort engagemang i och har många känslor för både Zlatan och landslaget, men relationen Zlatan-landslaget är inte längre mitt bord. Därför vill jag inte heller kommentera hans nej.
Men du känner honom väl. Vad tror du?
– Jag både tror och hoppas att han kommer att vara med framöver. Det är klart att vi alla vill se vår största stjärna i landslaget. Men jag tror inte folk förstår vilken krävande miljö som han lever och arbetar i, med matcher flera gånger per vecka ibland, inför fullsatta läktare och där så oerhört mycket står på spel. Det kräver sin man för att klara det. Sånt är viktigt att komma ihåg när man ska åsikter om honom och hans landslagsmedverkan.
5. Nuvarande satsningen på egna talanger
– Nutid är också en historisk punkt. Jag tycker om sättet som man har koncentrerat sig på och poängterat med den inhemska satsningen. Jag tror att detta kan bli ett avstamp för en riktigt bra tid för MFF.
Varför tror du att man delvis har övergett den tidigare strategin med dyra och rätt spektakulära inköp för att i stället jobba med yngre killar som förhoppningsvis ska ta MFF till toppen?
– Det är klart att ska man vara med riktigt i toppen så måste man komplettera med inköpta spelare. Jag ser ingen konflikt i detta. Men sen vill jag säga att jag tycker att det har varit mycket orättvis kritik mot Bengt Madsen och Hasse Borg, som med alla bud stående medel gjort och gör vad de kan för att driva klubben på ett bra sätt, och med att producera och köpa spelare. Titta bara på byggandet av en ny fantastisk arena, som kommer att bli skådeplats för framtida framgångar.
– Ibland har det gått snett med de inköpta spelarna, men det är inte alltid helt enkelt att få ihop individer till ett lag. Nu har man gått ut och sagt att det är ungdomsproduktionen som ska prioriteras, vilket man har visat genom att ha kompetent folk, med Staffan Tapper som ansvarig. Det tycker jag säger en hel del i hur man tänker sig framtiden. Förhoppningsvis ger det resultat redan till nästa år.
*****************
Håller du med Roland? Vilka fem ögonblick rankar du högst? Skicka dem till himmelriket@svenskafans.com eller lägg dem i kommentarsfältet nedan.
