Vi tycker om MFF: "MFF gör ett förbaskat bra jobb utanför planen helt enkelt"
Läs vad tyckarna Nils Byrfors, Tomas Erlandsson och Simon Pålsson anser om stämningen bland Malmös supportrar, MFF:s kommunikationer samt den nye förbundskaptenen.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Nils Byrfors
Passionerad MFF-supporter som följt laget sedan 80-talet och som älskar att hänga vid staketet. Tidigare redaktör på Sveriges bästa fansite, Himmelriket. Numera producent för MFF:s WebbTV-program, Magasin 1910. Är även producent för dokumentärserien "I Zlatans fotspår" som sänds på SVT.
.jpg)
Tomas Erlandsson
32-årig musiker. Upptäckte MFF på allvar ungefär i samma ögonblick som Zlatan såldes. ÄLSKAR fotboll. Skulle, om han inte ansett det vara smått sjukligt, kunnat stå och kolla korpmatcher på Ribban bara för att släcka sin fotbollstörst. Inte direkt passionerad mer än när Barca eller Arsenal spelar, men kan lik förbannat dock aldrig slita sig från MFF, trots alla gånger han uttryckt sin totala ilska över dem.
Simon Pålsson
Ända sedan barnsben har MFF varit laget i hjärtat. Skribent på Himmelriket sedan i vintras. Läktarkultur, ungdomssatsning och historik är kärnor i supporterskapet och kärleken till Malmö FF.
Säsongen är ju som bekant över. När allsvensk fotboll ändå förs på tal så handlar det oftast om supporterbråk likt incidenten där firande DIF-fans misshandlade Assyriskas spelare. Malmö FF har länge varit skonat från de svartaste skandalrubrikerna. Fansen verkar tvärtom ha ett ganska gott rykte runtom i landet. Eller är det bara en myt? Är det en bubbla som snart spricker? Jag, som inte är bosatt i Malmö, har via TV-sändningar och nätforum fått bilden av ett klimat där missnöjet över uteblivna framgångar närmar sig kokpunkten, en gnagande frustration som stiger och det som tidigare var Sveriges skönaste läktare tenderar till att bli både hårda och kalla? Har jag uppfattat utvecklingen rätt eller är jag onödigt pessimistisk? Berätta för mig, hur har du upplevt supporterstämningen kring Malmö FF det senaste året?
Nils: För första gången i min livstid har jag inte upplevt matcherna ur ett strikt supporterperspektiv. Den här säsongen har jag suttit på pressläktaren och jag tror faktiskt att det gör det lite svårare för mig att bedöma den generella stämningen på läktaren. Det har inte blivit några öl på ölkaféet innan match, inga kallbadhus och sillluncher, man har inte stått där och trängts och skrålat på norra stå, och jag måste medge att jag saknar det lite.
Med detta sagt tycker jag att MFF har en fantastisk klack, och föredömliga supportrar. Stämningen på läktaren är i långt de flesta fallen strålande. Jag tycker att man uppträder föredömligt på alla sätt. Några missnöjesbanderoller och lite häcklande med ledningen är en helt naturlig följd av de uteblivna framgångarna. Nej, MFF:s klack är något att vara stolt över, och jag tror faktiskt att förblir på det viset.
Tomas: Jag har upplevt den som enbart positiv måste jag säga. MFF är, som väl är, förskonat från supporters som gör bort sig totalt genom att exempelvis springa in på plan och så vidare. Att man statuerar sitt missnöje med ledningen i klubben genom olika protestaktioner tycker jag bara är bra, protestaktionerna sker oftast innan match, när avsparken väl sedan gjorts har jag upplevt det som att de som är där är fokuserade på matchen och inget annat. Att man är missnöjd med sitt lag är för mig en rättighet som supporter. Att ta ut sitt missnöje på en supporter till ett annat lag efter en förlorad match är inget annat än tragiskt.
Jag tror du måste komma him och gå på några matcher helt enkelt. Min upplevelse är att det är riktigt, riktigt härligt att gå på match på Stadion, främst på grund av stämningen från supportrarna.
Simon: I år har varit det år som jag har besökt flest hemmamatcher. Anledningen till detta är att jag har fastnat, fastnat i den fantastiska stämning som råder på plats hemma på stadion. Även jag har läst om MFF-fans som slåss, malmöiter som slänger in saker på plan och ljusblåa supportrar som skriker rasistiska budskap på läktaren. Allt detta har jag bara läst, inte själv lagt märke till.
För mig är stämningen precis så fantastisk, mysig och gemytlig som jag alltid hoppats och trott. Därmed är det dock inte sagt att vi är perfekta. Stämningen kan bli bättre, vi kan sjunga högre, längre och oftare. Man har även läst om bråk mellan anställda i MFF och supportrar, men enligt mig är det sådant man får leva med år som detta. Malmö FF är Sveriges vackraste, största och bästa förening – då duger inte urusla resultat år efter år efter år. Någon gång skall foten sättas ner.
I onsdags publicerades en artikel på Himmelriket där kommunikationschef Per Welinder svarade på läsarnas frågor. Det gällde det mesta, bland annat känsliga supporterfrågor, guidade stadionrundvandringar och kommande 100-årsjubileum. Många menar att Welinder och hans tjänst är det bästa som hänt MFFs varumärke på många år. Vad tycker du, hur proffsigt anser du Malmö FF vara utanför fotbollsplan? Vad saknar du? Finns det något idag som du gärna varit utan?
Nils: Jag är ju lite part i målet eftersom jag jobbar en del mot MFF:s kommunikationsavdelning, men något kan jag väl säga. Det har som bekant skett en del organisatoriska förändringar i MFF det senaste året. Kanske är det lite tidigt att utvärdera dessa, men Per är utan tvekan en grym förstärkning, liksom Pelle Svensson, Peter Åhlander och Andreas Georgsson.
Jag har även varit med på en del nätverksresor och fått se hur säljavdelningen arbetar, och även här har jag enbart positiva intryck. MFF gör ett förbaskat bra jobb utanför planen helt enkelt. Och de flesta fall gör man det säkert även på den sportsliga sidan, men det går ju inte att blunda för de uteblivna resultaten. Det är på det sportsliga planet man verkligen måste se över situationen och hitta sätt att utvecklas till det bättre.
Tomas: Malmö FF HAR blivit bättre på att ta hand om supporterfrågor, inget snack om saken. De har dock fortfarande mycket att lära, man ska ha i åtanke att de fortfarande är i barnstadiet av sin nya approach gentemot sina fans. Vad jag definitivt saknar är någon form av självinsikt hos ledningen ( än en gång ). De HAR suttit för länge. Framgångarna har inte kommit som de skulle vilja oavsett om de bytt tränare eller bytt ut hela laget. Felet ligger hos så många fler än så. Bekvämlighet är nog ordet jag letar efter här. Bekvämlighet hos de som sitter ( vem vill självmant säga upp sig från sitt levebröd egentligen? ) på alltför viktiga positioner.
Jag skulle GÄRNA se att vi fick in nytt folk, utan tidigare MFF-anknytning, som är hungriga och vill nå enastående resultat, inte bara prata om det. Jag upplever det som att ledningen inte haft nån tydlig linje i sitt arbete de senaste 5 åren.
Simon: När mina kompisar, som håller på andra lag än Malmö FF, för upp våra usla resultat de senaste åren skiftar jag snabbt samtalsämne till just det här. Malmö FF har en av Sveriges mest professionella organisationer och någon gång borde det, rimligtvis, ge resultat även på plan. Nu när Hasse Borg har avsagt sig sitt uppdrag har en gyllene chans blivit tillgänglig, varför inte ta ytterligare ett steg – skaffa en manager. Sätt en färgstark person på rollen, varför inte Jens Fjellström? Någon som vågar ryta till, säga ifrån och stå för vad han tycker. Det må vara en vild chansning med Fjellström, det kanske till och med är löjligt att ens hoppas, men hur länge orkar vi sluta utanför pallen? Utan guld? Utan att vara i topp? Jag börjar i alla fall tröttna..
Att vi anställt Pelle Svensson är ytterligare ett bevis på att vi fortfarande utvecklas. Stadion är ett annat bevis. Fortsätt jobba framåt, mot guld. Vi behöver också en stark linje att jobba efter. En plan vi följer. Steg-för-steg mot guld i plural. Vi skall inte bara bli bäst, vi måste stanna där uppe också.
Slutligen, låt oss lämna vårt eget lag för en stund. Det svenska fotbollslandslaget har fått en ny förbundskapten och den första truppen och matchen har klarats av i veckan. Även om det hittills handlat mer om Zlatan än Erik Hamrén, så… Vilka är dina intryck av den nya landslagsledaren? Blir han ett lyft för pågar som Behrang Safari, Toivonen och Rosenberg?
Nils: Jag vet inte mycket om Erik. Inte mer än att han har ett fint CV och har lyckats bra i Danmark och Norge. Jag tycker att han är karismatisk, vältalig och verkar ha en hunger och ett driv som säkert kan vara till godo för landslaget. Men tyvärr har han tagit beslut här i inledningen som fått mig att tvivla på om han är rätt man för jobbet. Även om det inte är något fel att vara ärlig, tycker jag att han la fram nyheten om Zlatans tvekan på helt fel sätt. Han skulle varit betydligt mer diskret, snacket om att "leda hästen till vattnet" kändes bara egocentrerat och populistiskt.
Hans val av ÖIS-polaren Markus Allbäck som assisterande förbundskapten känns dumt, varför inte lyfta fram Lennartsson som har god insyn och tät relation till flera i truppen? Och om det stämmer att han nu ska ha in Mikael Dorsin i startelvan på bekostnad av Behrang Safari, är det lite för många grodor på en gång kan jag tycka. Safari har varit helt jävla strålande som vänsterback, men nu ska en annan gammal polare in, känns det som.
Det är väl bra att Erik vågar sätta sin prägel på laget, men jag hade hellre sett en mer försiktig approach, lite eftertänksamhet. Bättre att betrakta och ta in, innan man fattar beslut. Hoppas dock att jag har fel och att Erik gör fullkomlig succé.
Tomas: Jag ska vara ärlig och säga att jag vet verkligen ingenting alls om Erik Hamrén. Utifrån det lilla jag har hört honom prata så verkar han vara en väldigt trevlig person, men, det har ju inte ett smack att göra med fotboll.
Jag håller på att bilda mig en uppfattning, fråga igen om c:a 10 år så får du nog ett mer uttömmande svar. Ja, det tar så lång tid för mig, jag är trots allt trummis för bövelen!!
Simon: När jag satte på TV:n för att bevittna träningslandskampen mot Italien i veckan så imponerades jag direkt av Hamrén. Han var aktiv, han var engagerad, men framför allt – han var coolt klädd. Det känns som att han vågar sticka ut och säga vad han tycker. Bara hans val av spelsystem är imponerande, trots att jag personligen har dåliga erfarenheter av just det systemet. Med Zlatan där uppe i ”Eddie-rollen” har vi en spelare som håller fast bollen och förlänger anfallen. Med snabba kvicka offensiva mittfältare som Elmander runt omkring Zlatan kan det bli riktigt bra. Riktigt, riktigt bra till och med.
Vi står inför en generationsväxling som jag hoppas att Erik vågar genomföra. Man skall inte glömma att laget faktiskt skall byggas för 2012 då vi satsar på medalj. Då är det spelare som Rasmus Elm och Pontus Wernbloom som rimligtvis borde vara stöttespelare.
På den ljusblåa fronten ser det halvljust ut. Maestro känns självklar, lika så Safari (som vänsterback!). Zlatan är också självklar, om han nu vill. Däremot ser det tufft ut framför allt för Rosenberg, det är bara att inse att han inte håller måttet och för min del får han gärna komma hem och hjälpa oss till guld istället för att sitta på en tysk bänk. Toivonens utveckling går framåt och han lär vara en del av laget till 2012, men att han skulle ta en startplats känns mindre troligt. Sist men inte minst vill jag lägga in en joker i leken. Daniel Larsson. Går hans utveckling fortsatt framåt kan han mycket väl bli aktuell – det drömmer i alla fall jag om.
