Isidors Hörna: Bara lite till...
Dubblish. Snart i en Svenska Akademiens Ordlista nära dig.

Isidors Hörna: Bara lite till...

…om gulden och denna fantastiska säsong måste man väl få skriva? Jag tycker det är mycket viktigt att vi alla som fick uppleva detta verkligen förstår innebörden av den (eller snarare de) bragden som utfördes av de svartgula detta år. Det är viktigt så att vi kan få lite perspektiv inför kommande säsong och lite perspektiv för de åren som återstår att leva av våra liv.

För det första vann ju AIK SM-guld. I sig fantastiskt, men inte något som aldrig hänt förut; även om det kan kännas så då 1998 var rätt så länge sedan (77 hundår). Cupen bärgades även, på hemmaplan. Det är i sig inte heller något nytt och väntan där var inte lika lång som den gällande SM-guldet. 

Vad som dock är unikt, som de allra flesta vet, är dock kombinationen i form av en dubbel. På AIK-språk också kallad en ”dubblish”. Detta är i sig helt unikt, då AIK aldrig någonsin tagit en dubbel. Det är heller inte något som är helt enkelt att genomföra, även om AIK var mycket nära 1999 (Arild Stavrum stod i vägen). Andra klubbar har gjort det, de senaste åren klarade såväl IFK Göteborg som Djurgården av det, men just vi sköna killar och tjejer som håller på AIK har aldrig fått uppleva det. Och nu när man har gjort det är det väl bara att det känns otroligt bra att veta att man otvetydigt är bäst i Sverige. 

Så ta detta till hjärtat (även om jag inte tror någon som läser här har missat detta faktum) och kom ihåg i framtiden att just du var där och upplevde en tvättäkta ”dubblish”.
Unika punkt nummer två är säkerligen också en sådan som du redan har tänkt på. Men jag vill påminna om det ännu en gång ändå. Säsongen bjöd på derbyupplevelser av stor klass. Inte bara besegrade AIK såväl Bajen som DIF som BP, utan vi gjorde det i samtliga matcher, såväl hemma som ”borta”. I derbyna finns ju knappast något borta när det gäller AIK.


Bilden ovan är ett så kallat "Stockholmsderby". Definition: "Match mellan Stockholmslag där AIK alltid står som vinnare".

Precis som gällande dubbeln är det historiskt och unikt att AIK tar hem samtliga poäng i samtliga Stockholmsderbyn. Nu måste man väl erkänna att motståndet som våra rivaler i Stockholm kunde bjuda på inte var av högsta klass direkt, men det värmer likväl att kamma hem 3x6 poäng i dessa prestigematcher. Skönast av alla var väl kanske Paveys avgörande mål mot Bajen, eller hur? 

Ta även detta till hjärtat, att vi är obestridda krönta kungar av Stockholm och inte bara av Sverige. Den ”riktige” kungen bör kliva åt sidan, för här har vi karlar som faktiskt gjort sig förtjänta av att regera. 

Sättet som denna säsongs dubblish (vi skiter i citationstecknen nu, det är ju ett ganska vedertaget begrepp) är i sig nästan unikt även det, åtminstone i modern tid. Att åka till Göteborg och där spela mot toppkonkurrenten i en direkt avgörande match om guldet är något som är få förunnat. Och utan att veta om utgången är det nästan inte något man önskar sina värsta fiender ens (förutom Djurgården då). När det hela sedan går vägen är det en gudagåva man definitivt inte önskar bort. 

Det finns något lite mer unikt här man kan tala om. Det finns nu, mitt ibland oss, en liten men ack så prestigefylld elit som sett AIK kamma hem dubbeln live. D.v.s. på plats i Göteborg såväl som på plats på Råsunda. Inte för att skryta, men jag tillhör givetvis den eliten (jag är ju elit sen tidigare). Hur många kan vi vara som ingår i detta sällskap? Som kanske borde vara ett hemligt sällskap med tanke på Göteborgspolisens påtänkta jakt på planstormare. Vi är väl kanske 2000 – 3000 personer som kan dra denna historia för både barn och barnbarn. Var du där så tycker jag du gjort dig förtjänt av att knäcka en bira, luta dig tillbaka och bara njuta av din status. 


En kille som är elit, precis som jag.

Jag är en av dom som fortfarande befinner mig i dubblish-bubblan. D.v.s. att jag inte ännu börjar oroa mig för sådant som att försvara titeln, vilka vi kommer lottas mot i CL-kval eller vilka som försvinner och vilka som anländer under Silly Season. Det är en skön känsla att vara kvar i bubblan och jag ser just nu ingen anledning till att försöka kämpa mig ur den och återigen utveckla en patologisk ångest över fotboll. 

Men samtidigt som ångesten kommer krypande fram mot jul, vilket den alltid gör oavsett utgången av säsongen som var innan, kommer även fotbollsabstinensen. En nästan härlig känsla av att det är något som verkligen saknas bakom alla lussebullar och småtultingar till släktingar. Plötsligt börjar man längta till försäsongen och till den härliga känslan av att få frysa pungen av sig på Skytteholm. Man blir till och med nästan lite sugen på att få sitta på läktaren och lyssna på Strigéns evinnerliga gnäll om hur jobbigt det är att vara en Svensson. 

Jag tror att många kommer få just exakt denna känsla (minus Strigén-känslan), varför jag förutspår att årets julklapp inte blir någon jävla spikmatta utan en vacker paketerad års-DVD från säsongen 2009. Om inte AIK Media anlitar Colin Nutley som regissör är det svårt att se hur detta kompetenta team inte kan producera något som botar all fotbollsabstinens som Djävulen kan koka ihop. Eller…den kanske inte botar egentligen, utan bara gör det hela värre? 


Hockey, är det kul? Är det roligare i Ryssland måhända?

När jag sitter och skriver detta är det dock varken SM-guld, försäsong eller Silly Season som är snackisen på GF. Utan det är ishockey. Först var det någon form av upprop för att få folk att gå till Golden Hill, varpå diskussionen (ganska givet) flyttade fokus till den hyfsat rejäla nyheten att AIK tänker sig att hoppa in i KHL. Mina kunskaper om AIK Hockey i allmänhet, och sporten ishockey i synnerhet, är begränsade. Jag tolkar det dock som om AIK tycker att det verkar roligare och mer inkomstbringande att spela mot balter än svenskar. Jag har en mycket svag relation till AIK Hockey (jag är en sådan där som bara bryr mig om fotboll, en sådan som vanligtvis då inte räknas till någon som är en riktig AIK:are) så jag är tvungen att hypotetisera rörande mina känslor om AIK Fotboll hade bestämt samma sak. D.v.s. att AIK nästa säsong skulle börja spela matcher i Moskva och Riga och ha stående derbyn mot FC Flora Tallin. Min ryggmärgsreflex blir då så anti hela idén att jag nog behöver en sån där jävla spikmatta ändå. Men jag får nog invänta analyser av mer insatta människor innan jag försöker forma en helt stabil åsikt. 

Jag ser dock omedelbart en konspiration i rörelse. Var inte Medvedev precis i Stockholm? Fick inte ryssarna precis tillåtelse att dra NordStream på svenskt territorialvatten? Det tycks för mig uppenbart att AIK ingår i en motprestation i ett politiskt spel på högsta nivå. Ryssland får AIK i sin liga, och Sverige får tillbaka Ingermanland (eller ligger det i Estland?) och halva Karelen. Vår Djurgårdare till statsminister offrar Gnaget för att återställa riket. Nog för att AIK är anrikt och något mycket vackert som är få förunnat, men det kanske är att gå lite för långt. Och Globen ska det visst spelas i också. Håhå jaja… 

För att runda av denna lilla utläggning till krönika, vars syfte är nästan lika oklart för mig som det förmodligen är för dig (utöver att jag ville påpeka att jag är elit) så vill jag ge lite råd inför den stundande vintern. Tänk inte på nästa säsong. Tänk inte på Silly Season. Tänk inte på ekonomin; din egen undantagen. 

Värm lite glögg istället, klättra in i bubblan igen och bara njut. Snart kommer års-DVD:n och då gör du samma sak igen men knäpper på den på TV:n. Passa på och njut, för något så här pass unikt och historiskt kommer det dröja tills du får uppleva under en och samma säsong. 

Isidors Hörna tar snart paus för säsongen, så det här är de sista orden av visdom du får av mig på ett bra tag. Så ta nu fan och lyssna på vad jag säger. 

Njut! Du är historisk!

Raffe Sundberg2009-11-20 15:00:00
Author

Fler artiklar om AIK

Hoppet om Europa lever trots derbybaksmällan