Måndag morgon: Om vinnarskallar
En gång i tiden var Malmö ett lag där vinna var allt - Varför är vi inte där i dag?
Vi har alla hört historier från det gamla MFF där "Puskas" Ljungberg knackade på motståndarbussen när den anlände och frågade "Åhh va fan ska ni här å göra"? eller Krister Kristensson som körde fingret i en domares öra som inte ville lyssna.
Malmö FF har alltid varit en förening där vinnarskallarna varit många och framträdande, och det var inte bara hos spelarna utan även i ledningen. Bob Houghton, Roy Hodgson och inte minst Eric Persson är ju bara några exempel på personligheter där vinnandet var allt och det enda som fick existera.
De senaste åren har vi dock sett en förändring, och då kanske framförallt efter Tom Prahl-eran. Malmö har blivit ett lag där man verkar komma undan med uteblivna resultat för att vi "spelar vackert". Vi har blivit Bajen....
Bakgrunden till problemet är nog inte bara en enstaka sak utan flera, men frågan är om inte mycket kan kopplas till ledningen och tränarduon. Jag tvivlar inte en sekund på att de verkligen vill vinna, men det läggs också fram ursäkter till höger och vänster redan innan matcherna och säsongerna. Som Hasse Gren som menade på att vi nästa säsong skall slåss i toppen om inte (vi tappar fler spelare). Även Roland har ett ansvar när han många gånger efter matcherna, visserligen inte varit nöjd med förlusterna, men likväl sällan på presskonferenserna efteråt lagt fokus på att vi förlorat poäng utan i stället har han pratat om att vi skapat mycket chanser och spelat bra. Sen när är det nog i Malmö?
Jag säger inte att vi i Malmö skall kräva guld varje år, men AIK:s inställning under säsongen har ändå varit beundransvärd. Det har inte varit snack om att stöka till det för topplagen, eller kanske sluta topp fyra, utan de skulle vinna SM-guld. Så enkelt var det. Tränaren Mikael Stahre är här ett föredöme på många sätt. Han har gått i bräschen för AIK:s kaxiga inställning, och jag gillar verkligen det.
Givetvis är det lätt att förblindas av AIK:s framgångar nu och tycka att allt de gör är rätt (vilket vi ju gjort många gånger tidigare - när vi försökt kopiera DIF, Blåvitt och även till viss del Kalmar). Det är såklart inte bra, men man kan plocka godbitarna från de som lyckas och inställningen och vinnarinstinkten är helt klart något som behöver förbättras - och då både från ledningens sida och från spelarna. Möjligen behöver vi köpa in fler spelare som verkligen tror på att vi kan vinna SM-guld och som är redo att offra vänsterbenet för att vi faktiskt skall göra det.
Det viktiga i sig är dock inte att vi börjar göra som någon annan utan att hela föreningen återigen faktiskt börjar tro på att vi ska vinna SM-guld. Det har varit för mycket snack om att eventuellt blanda sig i toppen, och stöka till det för topplagen. Vi är Malmö FF och vi ska vara ett topplag.
Sen behöver vi inte tvunget gå ut och tjata en massa om att vi skall vinna SM-guld - Så länge alla spelarna tror att vi kan göra det och sen att vi faktiskt gör det. Men vi skall heller inte vara rädda för att sticka ut hakan.
-----------------------------
En intressant jämförelse mellan Rolle och Tom Prahl är att vi numera förlorar matcherna så fort de betyder mycket. Under Prahl förlorade vi främst när vi inte längre hade chansen att plocka hem SM-guldet (2005 är ett slående exempel på det när vi förlorade en hel del "betydelselösa" matcher på slutet).
Visst hade vi vissa problem under de absolut viktigaste matcherna även under Prahl, men likaväl var vi ständigt ett topplag och då vinner man ju trots allt en hel del viktiga matcher också.
-----------------------------
Mycket av tankarna ovan är inspirerade av en diskussion med redaktionskollegan Thomas Lundqvist. Kan Ole Thörner sno Thomas tankar så kan jag.
-----------------------------
Om jag tror att vi vinner SM-guld 2010? Nja... Om jag tror att spelarna måste tro på det för att vi ska kunna göra det? Definitivt... Om jag tror att spelarna faktiskt tror på det? Nja...
-----------------------------
Sen har vi givetvis vissa spelare med en fantastisk vinnarinstinkt som lever upp till alla mina krav - Daniel Andersson och Jasmin Sudic är kanske de tydligaste i dagens trupp.
-----------------------------
Jag tror dock självklart inte att spelarna i Malmö i dag inte vill vinna. Det vill de säkert - Men vet de hur de ska göra för att vinna? Mer tveksamt.
-----------------------------
Det är ju lite just det att det räcker inte att bara bli sur så fort man inte vinner, utan det gäller att se till att man faktiskt inte åker på förluster - Först då är man en vinnare.
-----------------------------
Jag har sagt det förr och säger det igen. Simon Bank uttryckte det vackert efter att Blåvitt vunnit på Stadion. "Malmö spelade vackert. IFK spelade för att vinna".
-----------------------------
Intressant ny styrelse till Support. Jag känner inte Ola Solér, men allt tyder på att han är helt rätt man att leda Support nu när Tony stiger ner.
-----------------------------
Däremot är det kul att Sydsvenskan kallar Ola för en doldis. Hur många MFF-supportrar är mer kända än Ola?
-----------------------------
Får väl poängtera att jag inte på något sätt dissar Ole Thörner.
-----------------------------
Hasse Grens svar på semesterfrågan (läs artikeln här) bara skriker Silly Season.
-----------------------------
Å andra sidan är det kul att något händer under vår Silly Season. All respekt för Josef Ibrahim, men ett typ femte alternativ som yttermittfältare är kanske inte det vi är i störst behov av.
-----------------------------
En spelare med ett par titlar på sin meritlista som fortfarande har hög kvalitet och går rakt in i startelvan är önskedrömmen.
-----------------------------
Med allt ovanstående sagt - Jag lägger absolut inte hela skulden på RolleGren, definitivt inte, men de är rimligen en del av problemet.
