Krönika: Och nu då?
En epok går i graven när Janne Andersson lämnar Klubben efter totalt 21 år varav de sex senaste som huvudtränare. Men förhoppningsvis innebär tränarbytet att Klubben med nytt blod och ny röst åter kan vända uppåt i tabellen.
Janne Andersson är inte längre tränare i Halmstads BK. Informationen kom till mig från Gustavsson på sporten tidigare idag. Jag satt och försökte lägga över tämligen värdelösa bilder från en presskonferens. Trodde inte riktigt på honom. Det verkade ologiskt.
Men rätt.
När Janne åkte med till Spanien kändes det som en definitiv markering. Professorn är boss och kontraktet gäller till och med 2011 och det finns inga planer på att bryta det i förtid.
Men så plötsligt så bröts det i alla fall.
Undrar hur det beslutet växer fram? Känns det som tango när den ena dansaren plötsligt tappar lusten och går och sätter sig ibaren istället, medan den andra dansar vidare för egen maskin? Roligt i början men tomt och lite meningslöst i slutet?
Jag får bilder från Emil i Lönneberga i huvudet – förmodligen helt grundlöst. Ni vet när pigan Lina för femtielfte gången tar upp bröllopsplanerna och drängen Alfred drar djupt efter andan och säger:
- Du det där med giftermål. Jag tycker vi tar och… vi skiter i’t.
Tänk er att Ingemar och Janne sitter inne i klubbrummet, på bordet står kaffe och skagentoast. Ingemar känner att relationen har gått i stå – det blir inte roligare än såhär. Det fanns en tid då guld och gröna skogar (eller gräsmattor) såg ut att sträcka sig så långt ögat nådde. Men nu har både guldet och den fina gräsmattan blivit till sand.
Janne som har börjat planera försäsongen mumlar något om Cooper-test och sidvind på Sannarp och har precis kommenterat att det blir tufft för Örjansmattan med matcher i mitten av mars.
Plötsligt tar Ingemar mod till sig. Han är visserligen inte den som är konflikträdd, men man vill ju inte göra sig ovän med folk i onödan.
- Alltså Janne, vi kritade ju på ett nytt kontrakt med dig som sträcker sig över 2011, det minns du väl? Jag tycker att vi tar och… vi skiter i ’t.
Janne blir givetvis tagen på sängen, men finner sig snabbt och harklar fram ett ”jo det är klart, det tycker jag också, det låter bäst, vi har ju inte riktigt lyckats som jag hoppats”.
Därmed har samförstånd uppnåtts och alla är glada och nöjda.
Typ.
Jag hade åtminstone inte velat sitta kvar speciellt länge under resten av rasten och känna hur skagentoasten för var tugga växte i munnen.
Vem som nu ska ta över vet jag inte. Jag är nämligen värdelös på att tippa. Janne Jönsson verkar vara supporterfavoriten, men om jag låtsas vara Jönsson och får frågan om att träna ett Halmstad som går sådär fastnar jag gång på gång vid ”varför tror du att jag skulle vara intresserad av det?”.
Vad sägs om Henke? Eller Mördarn? Eller Jeglertz? Lagerbäck är väl också ledig?
Hur som helst hoppas jag att Janne lyckas var han än hamnar.
Och därför hoppas jag att han håller fingrarna ifrån hufvudstadslagen…
Tack för de här 21 åren.
