Rosenborg vann La Manga Cup
Turneringens bästa lag Rosenborg vann mot AIK i finalen. AIK höll emot bra ytterligare en gång. Kort matchrapport utan spelaromdömen.
AIK lyckades med ytterligare en ny uppställning hålla spelet väl uppe mot Rosenborg. Den här gången skapade man mer framåt och statistiken för såväl hörnor som avslut var jämn till skillnad från i öppningsmatchen. Visst är Rosenborg numret större med sitt samspelta, temposkickliga lag. Nya starkt kämpande AIK visade också att Olle Nordins tjat om tålamod nu börjat bita sig fast och ske med automatik. Defensivt svarade spelarna för en näst intill felfri insats. Man höll ihop laget bra och segermålet kommer till efter en individuell miss av Casserly som i övrigt var mycket bra som mittback.
Rosenborg, som troligen även de var en smula slitna efter fyra matcher på tolv dagar, var i ärlighetens namn inte lika bra eller dominerande som i tidigare matcher. Det förringar givetvis inte Gnagets insats eftersom AIK starkt bidrog till att norrmännen inte kunde få de ytor de är ute efter mellan mittfält och försvar.
Bitvis hamnade visserligen mittfältet i knäna på backlinjen, speciellt i den första halvleken. Mot Rosenborg är det klart att föredra framför att lämna det utrymmet. AIK skapade dessutom mer framåt än i tidigare matcher. Långås och Mattiasson kom ner i banan och mötte boll med hyggligt resultat, Rubarth och Ishizaki skapade en handfull möjligheter på näst intill egen hand. Tolle och Tjerna höll mittfältet i schack. Backlinjen var rikigt välorganiserad och hade en hel del att göra. Det handlade mycket om att rensa, när AIK väl fick bollen försökte man hålla i den. man önskade ändå mer av den varan i den första halvleken. RBK gjorde mål efter en framstöt på vänsterkanten av Brattbakk. Det var ett mål som legat i luften, för Rosenborg spelade ofta sig fram till straffområdet där man lade fram en boll till framrusande mittfältare som inte kom till ordentligt inledningsvis men nu gick det. Kort därefter hade Rubarth en chans som det bara ska vara mål på och det hade suttit fint inför pausen. Överlag hade AIK några riktigt bra chanser, kanske fler än i någon annan AIK-halvlek under la Mangavistelsen.
Andra halvlek inleddes i ett högre tempo och Rosenborg fick igång sitt spel. Trots detta var första halvan av andra halvlek den period av matchen då AIK spelade som bäst, matchen höll här riktigt hög kvalitet. Man spelade vårdat och ändå kreativt under den perioden. Efter fina anfallsintentioner höll AIK på att komma igenom efter fina väggspel av Tjerna med Nesh och Långås. Han drogs dock ner och Tylle slog in frisparken klockrent i vänstra krysset från 20-25 meter något till vänster.
TV-pucksglädje vid den svartgula bänken, men tyvärr kunde RBK kvittera omgående. AIK hade ändå fått nytt bränsle efter målet och fortsatte spela bra. Thylander och Ingel hade några framstötar och vissa anfall blev man riktigt glad av att se. Mot slutet mattades AIK naturligt, men Rosenborg pressade ändå och tempot mattades. Det passade AIK som hade chanser att kvittera, även om andra halvlek under en period i mitten var utan ordentliga avslut. Nebojsas lobb i mål (med påföljande seger efter straffar...) och man hade kunnat leva på den här matchen till den allsvenska starten.
Vi ska ha klart för oss att det var ett klart bättre och väl förberett lag som motståndare, så den smått lyriska tonen ska ses i ljuset av att Rosenborg hade spelövertag och bättre ork. Detta var AIK:s bästa match i la Manga.
Vad som är extra kul för oss som följt utvecklingslaget är att så många av de yngre fick spela i en så svår match. På slutet såg mittfältet ut så här: Ishi-Petrovic-Slavik-Ingel! Ganska ungt och oprövat mot Nordens bästa mittfält och lag... De skötte sig bra även om Rosenborg fick lite mer ytor att leka på i slutminuterna. Det känns skönt att AIK i ett skede då klubben har börjat etableringen i allsvenskans toppskikt, har egna talanger på väg upp. Vad man än tycker om Man United, så känns det lite som att vi kan vara på väg mot ett liknande framgångsrikt recept som de. Ingel, Petrovic, Ishi och Slavik - våra Beckham, Keane, Scholes och Giggs!? Ej att förglömma dagens Wes Brown - Jonas Forsberg...
