Årets: Allsvenska med musik
Som vanligt ger Frohm och Österlind sina musikaliska presenter till Allsvenskans lag och deras placering. Den här gången är det den gamla blueslegenden Robert Johnsons okända inspiratör och kusin Abraham Johnson som står för låtmaterialet.
När Robert tog sin gitarr och gick ned till korsvägen för att sälja sin själ till djävulen i utbyte mot talang stannade kusin Abraham kvar på den ginjoint de besökte för tillfället - full, trött och utled på det hårda liv de levde. De hade ingen framgång, inga pengar och ingen framtid. Abraham som utvecklat sin låtskrivartalang långt före Robert, skrev oftast sina låtar under rusets inverkan. Många gånger på flykt undan förbannade älskarinnor, deras män, fruar, fordringsägare och lagen.
Även om Abraham Johnson endast är känd för de ytterst initierade bluesforskarna och älskarna har vi lyckats få fram de här titlarna. Låtar som vi tycker passar in på en Allsvenska som är allt annat än flärdfull, elegant och bra.
Boken som ledde oss på spåret mot Abraham Johnson har titeln ”Up to my knees in water and cotton; a tory ’bout the delta blues” och den säger det mesta om innehållet. Kapitlet om Abraham Johnson är inte långt men det redovisar på ett skrämmande tydligt sätt den förnedring och det umbärande som en resande bluesmusiker hade att stå ut med i 1920-talets USA. Författaren Moses Smith gick själv ett tragiskt öde till mötes. Han dog på ett sjukhus för bomullsarbetare, utarbetad, fattig, sönderslagen och med filten i örat.
Blues är ju en sorgsen konstform. Visst man kan vara glad och gilla blues men det varar inte länge. Fotboll är på samma sätt som blues på allvar och all musik ska, liksom alla allsvenska tabeller utan Malmö FF i topp, byggas utan glädje.
Så här kommer vår bluesallsvenska 2009.
1. AIK: Golddigger (One Out Of Eleven)
Abraham Johnssons bästa sånginsats. Det berättas att han för att få den där riktigt tunga bluesiga feelingen var tvungen att sjunga in låten i omgångar. Tagningarna gjordes sent i varje set, när rösten redan var lite överansträngd. Låten tillägnades plantagens ägare som efter många år av missväxt och oförskylld otur, äntligen hade makterna med sig.
2. IFK Göteborg: I don’t wanna go on like this
En tung blueslåt med en drivande slidegitarr och ylande sång där Abraham mässar fram sitt budskap om att det liv han lever är tråkigt, förutsägbart, inrutat och alltför tryggt. Han säger sig längta efter lite av den kreativitet, konstnärliga frihet och flärdfullhet han hade innan han fastnade i det systematiserade och säkra gitarrspel han uppvisar här.
3. IF Elfsborg: These old farts
Till ett närmast glättigt och stompigt pianokomp, lite I Charleston och Ragtime-stil skojar sångaren om det faktum att han börjar bli gammal, bara umgås med sina lika gamla kompisar och spelar samma gamla låtar hela tiden.
4. Kalmar FF: Migration Party
En text och melodi som blev nedskriven under den stora depressionens början. Medan Abraham jobbade på bomullsfälten hände det med jämna mellanrum att hans arbetskamrater försvann och byttes ut. Ibland såldes de helt enkelt som slavar. Varje gång någon försvann saktades lagets plockande in och ackordet minskade. Här sjunger Abraham om sin längtan efter någon som kan ta plockarnas parti och leda dem ut ur denna golgatavandring. I bakgrunden spelar en ensam violin melodin till det som senare skulle bli temat till Gudfadern…
5. BK Häcken: Stuck inside my ass again
Detta kan vara den föregångare till Bob Dylans “Stuck inside Mobile again” som blueshistoriker och folkmusikforskare har anat fanns. Sången handlar om vedermödorna i att inte tugga maten tillräckligt och därmed vidhängande tarmproblem. Inte för att det påminner om Häckens spel särskilt mycket men vad fan, vi hittade ingen annan.
6. Örebro SK: None what so ever
En liveinspelning och ett resultat av Abrahams många besök på den lokala syltan. Ibland gick det så vilt till att strängarna på gitarren flög all världens väg. Enligt obekräftade källor ville Robert spela med, men Abraham var stolt och såg till att Roberts gitarr var försvunnen under hela sessionen. Däremot kan man höra multimusikern Don Partridges oäkta bror "Six Pack" spela tvättbräda i bakgrunden.
7. Malmö FF: Five years ago
Här spelar en ödesmättad tramporgel en vals. Backad av vispar på virvelkaggen och en tung basgång på den hemmabyggda ståbasen – tillverkad av ett kvastskaft, en tunna och ett snöre - understryker Abrahams brutna sång den mödosamma marschen tillbaks mot plantagens baracker. All trötthet och besvikelse får utlopp i refrängens taktfasta kör ”Five Years ago… Five Years ago…" En aggressiv gitarr låter oss i slutet av låten dock ana att något nytt är på gång.
8. Helsingborgs IF: It’s Always Monday Since My Baby Left
Många undrar hur det ska gå för Helsingborg nu när ikonen Henke har slutat. Det var ingen fråga som Abraham Johnson bekymrade sig över. Däremot har hans text om vedermödor och längtan efter svunna tiders lycka stor relevans i sammanhanget.
9. Trelleborgs FF: What’s that smell?
När Abraham vaknar upp med rivalens flickvän, i deras säng, bakfull och med näsan på ett högst olämpligt ställe, ställer han sig denna fråga… I slutet av låten hör man honom halvmumla, what’s that smell?? It sure ain’t cotton… Ett stort ögonblick i den tidiga bluesens historia.
10. Gefle IF: Devils At Their Best
En glad festnatt och medan månen lyser ylar Abraham ikapp med deltaträskets demoner. Detaljerat beskriver han händelserna på den lokala bordellen, som för en gångs skull fått förstärkning från huvudkontoret i New Orleans. Alla är där, till och med pastorn – som dagen efter håller en överslätande predikan om syndernas förlåtelse…
11. GAIS: Guys Behind Bars, Again…
Ja, titeln säger egentligen allt. Det här är en sång om lantarbetarna som avslutar varje vecka med en ordentlig fyllefest med vidhängande inlåsning i arresten. Söndagen ägnas åt bakfyllans ruelse och löften att inte göra om det, men nästa helg är det samma visa. Ränderna går liksom aldrig ur…
12. Brommapojkarna: Am I a big boy now?
Sångens titel anspelar på Abraham Johnssons känsla av att inte veta vem han är, den trogna mannen, suputen, den vilda älskaren, bluesmusikern eller bara en fattig lantarbetare i södra USA. Det är möjligt att han innerst inne visste och var trygg med det. För efter att Robert gick till korsvägen försvann Abraham ur historien. Något inte BP gjort. Kanske för att de innerst inne vet vad de är. En liten klubb med ett ur deras perspektiv gott resultat, de klarade sig kvar och är nu en av de stora pojkarna.
13. Halmstads BK: My boss is gone
Abraham Johnson verkade inte veta riktigt vad han ville. Ibland hatade han sin fru, ibland suktade han sig sjuk efter henne. Han verkar också ha haft en längtan efter att vara undergiven, i alla fall med tanke på låtens titel. Det här en sorgsen blues, som om det finns andra, där han ömkar sig över sin försvunna boss i över 3 minuter och 15 sekunder.
14. Djurgården IF: The universal inventor
Frågan är om Abraham Johnson sjunger om Gud eller Skansen här? Men vi tror knappast att man kan ha hört talas om Djurgården på andra sidan Atlanten vid den här tiden. Fast man vet ju aldrig, en del skansenfans gör ju gällande att Magnus Uggla uppfann bluesen…
15. Örgryte IS: Maybe next time
När det handlar om snabba skjut och misslyckade förhållanden verkar Abraham Johnson ha varit en fena. I den här versionen tröstar han en före detta älskarinna med orden i titeln. Samma säger vi till Allbäck och kompani - kanske nästa gång.
16. Hammarby IF: Falling down to hell
Det här är faktiskt en ren avskrift av en söndagspredikan. Abraham blev så fascinerad av pastorns domderande och församlingens skuldbehängda mummel att han gjorde om det hela till en bluesgospel vars intensitet stiger med varje takt. Avslutningen är magnifik och man känner hur helveteslågorna slickar sångarens ben…
