Måndag Morgon: En resumé
2009 går mot sitt slut och då är det dags att börja titta tillbaka - tio år.
Det är bara några dagar kvar innan vi går in på den andra tioårsperioden det här decenniet, och eftersom Silly Season står helt still, årsmötet fortfarande är en bit bort och det dröjer ungefär en månad till första träningsmatchen 2010 har jag valt att på något sätt göra en resumé över det första decenniet.
2000-2001 - Uppbyggnaden av något stort
Efter att det svängiga 90-talet avslutats på värsta tänkbara sätt fick vi inleda 2000-talet i Superettan, men kanske var det också det vi behövde. Vi behövde en nystart i föreningen och så fick vi ju lite gratishjälp av en viss påg från Rosengård. Det går liksom inte att tänka på de två första åren utan att Zlatan kommer in i bilden - Han slog sig i i laget på allvar i Superettan och hann sedan leka lite under våren 2001 innan han styrde kosan vidare till större ligor samtidigt som vi blev stenrika på kuppen.
Starkaste minnet: Svårt att inte nämna Zlatans lek med AIK och Djurgården, men personligen väljer jag Jörgen Ohlssons mål mot Elfsborg under hösten. Ett mål som visade exakt varför JO är en legendar för många av oss och målet kan mycket väl ha räddat oss från en ny degradering.
Bästa spelaren: Han var inte med riktigt hela vägen, men det måste bli Zlatan.
Bästa händelsen: Att Micke Andersson gjorde sitt jobb och tog oss upp i Superettan på ett försök.
Frågetecknet: Var DIF:s backlinje tog vägen när Zlatan kom på besök. Har de, som i tidningarna tydligt förklarade att Zlatan inte skulle komma förbi, överhuvudtaget synts till sedan dess?
2002-2005 - Storhetstiden
Efter Micke Andersson och Zlatan fick vi Tom Prahl och Niklas Skoog (som visserligen anslöt något före Prahl), och omgående blev vi ett topplag. Prahl hade under större delen av sin tid en riktigt stark ryggrad i bland annat Asper/Olof/Maestro/Hasse/TO/Yngvesson/Skoog. Dessa kryddades sedan med spelare som Bjärreds, Jari och Afonso.
Vi hade många starka fotbollsspelare och Prahl fick dem att uppträda som ett lag där alla ställde upp för varandra - och även när de inte gjorde det fixade Skoog/Ijeh målen.
Guldet plockades hem efter två pallplatser, och även om 2005 var ett klart steg tillbaka var vi ett topplag i princip hela säsongen.
Starkaste minnet: Det går väl knappt att ta något annat än guldet och allt kring det. Säsong 2004 var magisk och avslutningen helt sanslös. Den närmast sinnessjuka matchen mot Brann på Stadion måste också nämnas.
Bästa spelaren: Vi hade magnifika spelare i till exempel Patrik Andersson, Jari, Afonso och Maestro, men totalt sett över hela perioden håller jag Niklas Skoog högst. Vilken enastående fenomenal fotbollsspelare han var.
Bästa händelsen: Guldet.
Frågetecknet: Hur kunde inte BSN vara given under Prahl? Han hade precis allt Prahl sökte i en innermittfältare, men fick stå tillbaka för kanske framförallt Jörgen Ohlsson och Hasse Mattisson. Hasse och JO är verkligt stora i mina ögon, men det känns som BSN hade en växel mer än dessa pågar.
2006-2007 - Raset
Femteplatsen 2005 blev slutet för Tom Prahl och in kom Sören Åkeby. Jag tänker inte säga att Sören är en usel tränare, men han var helt fel för Malmö FF just då. Åkeby krävde helt andra spelartyper än de Prahl nyttjat, och även de spelarna som passade under båda tränarna kände att det var dags att pröva något nytt.
Vi var aldrig i närheten av att kriga om något nytt guld under Åkeby, och dessa två år känns som helt förlorade - trots vissa ljusglimtar.
Starkaste minnet: När vi körde över AIK hemma på Stadion under tonerna av hymnen.
Bästa spelaren: Daniel Andersson. Alltid stabil, alltid bra och alltid extremt viktig.
Bästa händelsen: Att man nu kunde börja tro på en ny stadion och att omorganisationen tog fart.
Frågetecknet: Vad hände med 4-3-3?
2008-2009 - Början på något nytt?
Ut med Sören Åkeby och in med RolleGren. Den gamle landslagsbacken stämde in på många av de kriterium som många supportrar ville ha - meriterad spelare, ambitiös och relativt ung. Trots det har framgångarna uteblivit - hittills.
Två år med RolleGren utan några direkta framgångar, även om vi haft ett spel som gjort att de flesta lagen haft stora besvär med oss. Problemet har varit att vårt spel även gjort att vi haft problem med de flesta lagen.....
Starkaste minnet: Två grejer - Dels premiären på Nya Stadion och dels när jag personligen träffade Gianfranco Zola i Marbella. Den andra grejen är inte direkt MFF-kopplad, men för stor (för mig) för att inte nämnas.
Bästa spelaren: Ola Toivonen var briljant 2008, Ricardinho 2009 - men är man bara med halva perioden får man inte utmärkelsen. Därför får Daniel Andersson den av samma anledning som ovan.
Bästa händelsen: Att vi inlett en ny epok med ett nytt hem.
Frågetecknet: Varför vi inför säsongen pratade målsättningar när vi ändå justerade dem allt eftersom. I praktiken innebar det att vår målsättning blev den lagom loseraktiga "Vi gör vårt bästa".
2010 -?? - Nästa storhetstid?
----------------------
Årets näst sista måndag morgon - Men oroa er inte, det kommer fler nästa år.
----------------------
Nästa år kommer att bli oerhört spännande - redan innan säsongen drar igång med ett hett årsmöte, jubileum samt en riktigt stark Himmelriketbesättning på träningslägret i Marbella.
----------------------
Har ni tips på hur Himmelriket skall utvecklas 2010 är det bara att maila oss - himmelriket@svenskafans.com.
----------------------
Vi fortsätter med "årets"-artiklar hela vägen fram till nyårsafton så glöm inte att logga in här varje dag. Vem vet - Kanske plockar Borg fram en julklapp också som avskedspresent till oss.
----------------------
Nu tackar jag för 2009 och väl mött nästa år. Då ska Himmelriket och, framförallt, MFF återigen regera.
