Måndag morgon: Kommer publiken att komma?
"Det har dessvärre ingen betydelse hur hårt eller ofta man visar upp sin vara, med positiva tillrop och glada färger, om människor efter ett tag sitter och irriterar sig på det som visas. Det gäller Malmö FF såväl som Mekonomen."
Vi är inne i den absoluta slutfasen av det första decenniet detta årtusende. Det har varit 10 år av exempellösa publika och ekonomiska framgångar, samt en och annan spelmässig dito. Guldet 2004 är förstås höjdpunkten i den senare kategorin. Men mycket kommer vi att minnas de här tio åren för att människor vallfärdade till Malmö Stadion och därefter till vår nya arena.
Få matcher har setts av färre än 10 000 åskådare och många, många av långt fler än så, vilket i Sverige är remarkabelt. När det blev några år i rad av resultatmässiga bakslag fick vi till den här säsongen den nya himmaborgen, vilket fick supportrar och allmänt nyfikna att lösa biljetter i flertusental på nytt.
Hur ser framtiden ut? Hur länge kan Malmö FF förlita sig på en snygg och vacker arena som bjuder in till att betala hundralappar för att besöka? Jag tror inte så länge till, om det inte blir bättring i den allsvenska tabellen. Det handlar inte om medgångssupporteri, det handlar om krass verklighet där folk vill ha något tillbaka, något annat än en vacker yta. Malmö FF har stolta traditioner och många som älskar föreningen, men har just nu en produkt som har varit långt ifrån att vinna något alls.
Vi har mötts av inbjudande och säljande leenden och vi har blivit erbjudna att komma och handla – biljetter, souvenirer och annat. Väldigt många av oss har kommit också. Och vi har handlat. Och vi har gått på matcher. Men börjar man inte ana en viss trötthet hos oss? Risken finns att supportrar och sponsorer så sakteliga börjar trappa ned på sitt engagemang, om Malmö FF fortsätter att vara ett mediokert mittenlag.
Jag kommer att tänka på Mekonomen-reklamen som gått alldeles för länge på teve. Ni vet där en tjej går omkring med ett headset lyckligt leende (som om hon nyss blivit rörd vid med ett avgasrör av Jocke på lagret) samtidigt som hon tittar upp i skyn likt en frireligiös pastor som just fått syn på Guds ansikte på översta hyllan. Förbindligt lovar hon garanti på alla produkter och hon vill att vi ska handla, handla, handla. Likt en misslyckad Nike vill hon ha oss som kunder, och hennes företag tror att vi ska falla för vad de anser vara en sexig gudinna.
Men där tjejen i början såg söt och säljande ut, irriterar jag mig nu på hela hennes uppenbarelse och tänker att jag aldrig någonsin kommer att besöka en Mekonomen-butik. Om så att de bjuder på gratis kaffe en iskall dag och jag är långt hemifrån. Jag hatar Mekonomen, jag hatar tjejen i reklamen!
Malmö FF sätter varje år upp mål inför den kommande säsongen, och till en början känns det fräscht och hoppingivande. Precis som med Mekonomen-tjejen kan vi tycka att det finns något fint och härligt med Malmö FF, vi förlitar oss vid den här tiden på året på att det kommer att gå bra. Vi vill besöka, vi vill hälsa på, vi vill vara en del av. Det där leendet, de där löftena, hoppen om framgångar, är ju så förbindliga. Guldet ligger där i början av november och väntar på oss. Vill vi tro, men hur länge tror vi?
Det har dessvärre ingen betydelse hur hårt eller ofta man visar upp sin vara, med positiva tillrop och glada färger, om människor efter ett tag sitter och irriterar sig på det som visas. Det gäller Malmö FF såväl som Mekonomen.
Botemedlen är enkla. Mekonomen bryr jag mig inte om (skiter högaktningsfullt i är väl närmare sanningen). Köper ändå inga reservdelar till min skrotiga bil, och byta kanal på teven när reklamen kommer är lätt.
Malmö FF däremot behöver bara börja vinna fler matcher än tidigare säsonger, och blanda sig i den allsvenska toppstriden. Behöver bara vinna Allsvenskan. Inga löften, inga garantier, inga ”kan och vill vinna Allsvenskan”, bara ett ”fuck it, nu kör vi över våra motståndare”.
Bara det, hur svårt det än verkar vara.
**********************
Gott Nytt År och ett Gott Nytt Decennium!
